Svenne, skärp dig!
Jag blir så irriterad på det uttalade svenska beteendet
du kan få låna en femma av mig om du vill?
URSÄKTA mig men vad fan?!
Vem vid sina sinnens fulla bruk LÅNAR ut en femma till en vän?
Saknar en kompis pengar bidrar man om man kan.
Sitter man på valfritt hak och pengarna som vännen hade för kvällen (eller för månaden)
har tagit slut men man själv vill ha en till öl, då BJUDER man.
Man lånar inte ut 29 kronor till en öl.
Jag blir till och med irriterad om jag betalar maten för någon och denna någon säger
jag sätter in pengarna på ditt konto så fort jag får dem.
Känner jag att jag har tillräckligt med pengar för att överleva månaden
och ändå betala för kompisens lunch så gör jag det.
Vet jag att jag har fått mer pengar en månad än någon av mina vänner bjuder jag på en öl,
hur lite marginaler jag än har.
Det bara är så.
Nudlar lever man ändå på sista veckan i månaden.
Det är en annan femma med människor som FÖRVÄNTAR sig att man ska bjuda
som kör en:
vi kan ta en öl om du bjuder
eller människor som faktiskt har fått en bra lön men har slösat bort allting
och sedan inser att de inte kan betala för sig själva på krogen.
De borde dö allihopa.
Det är något fint och självständigt i att kunna betala för sig själv.
Det är något ännu finare i att kunna bjuda sina vänner när de behöver det.
Och när jag sitter där och försöker få studiebidraget att räcka till en extra öl
så vet jag att det sitter andra där som gärna bjuder tillbaka.
Så va fan, bjud till lite och våga ta emot om du har ont om cash.
Vi sitter alla i samma båt och jag kommer inte kräva dig på en öl den dagen jag ligger på dödsbädden
och jag räknar med att du inte gör det mot mig heller.
Andra Lång är vårt andra hem
Lena sammanfattar sommaren efter några öl:
Det har gått jättefort på ett långsamt sätt!
Sa jag att jag älskade mina vänner?
Fick precis ett sms frånen av mina brudvänner.
"Det borde ju vara seriöst förbjudet att vara ung, snygg, man och ha barn.
Herregud. Håller vi på att hamna i åldern där killarna börjar vara pappor?
Smsade just med N som har börjat jobba igen, så honom lär man ju inte se på länge.
Tror A var på rätt spår med de yngre killarna..."
Jag skrattar så jag gråter.
(Sen att jag också såg världens hetaste pappa igår hör inte till saken,
han KAN faktiskt ha lånat barnet av någon)
Så kom om ni kan, kom om ni vill
Ibland träffar man människor som man bara klickar med
och som antagligen kommer finnas kvar hela livet.
En barndomsvän som betyder mer än livet själv
(när vi var tre lekte vi kurragömma i hundtunnlar
och klättrade upp på berg som vissa av oss inte kom ner ifrån,
vi är helt enkelt lite bättre.)
En från grundskolan
(vi snodde is på Hotell 11 för att ta hål i varandras öron,
sov oss igenom konfiramtionläger,
badade i älven istället för att konfrontera våra ex/pojkvänner
och rymde till Spanien)
en från en vän till en vän till en vän (eller genom ett visst forum)
(vi delar hemligheter med varandra som ni inte ens visste fanns,
vi tar oss tid som ni inte heller visste fanns,
alla projekt vi har ihop kommer att göra oss rika
och vi vet alltid vad den andra behöver trots att vi inte ens bor i samma stad.)
och fyra från gymnasiet
(en som jag fortfarande minns vad hon hade på sig första skoldagen,
hur hon tjatade emot idrottläraren men ändå fick rätt till slut,
hur hon dansade ner min blomma
och hur vi nu dansar ner allt som kommer i vår väg.
En annan som jag badade naken i Medelhavet med
och som jag dansade på barerna med i samma medelhavsstad,
som byggde ett altare med mig i Shillerskas trappor
och som blev fransk tillsammans med mig.
En tredje som jag hittade i trean, som jag en dag åkte till Madrid med,
och som jag hade ändlösa filmmarathon i min säng med
och som flyttade till Varberg lagom tills jag fick körkort,
och oj vad jag körde.
Och så den fjärde, mannen som jag delade allt med i 2,5 år
och som kan läsa mig som ingen annan)
Och nu har det hänt igen,
en till från en vän till en vän
(en som tvingar mig att gråta när jag inte vill men måste,
som tvingar mig att se det fina i en solnedgång över en sjö,
som antagligen kan min garderob bättre än jag själv kan
och som äter glass med mig när det inte finns något mer att säga)
Ibland klickar det bara och jag släpper er aldrig.
Nordea ska dö
Så sitter jag här i soffan med den halva chipspåse som blev över från gårdagen
och inser att jag kanske ska göra något vettigt.
Liam sover efter en dag på Universeum
och jag tänker att det kanske är dags att söka CSN till hösten.
Duktig som få loggar jag in på nordeas hemsida för att ladda ner e-legitimationprogrammet till min dator.
Sidan fungerar inte.
Jag testar igen, igen och igen.
Icke.
Tänker att jag går vägen via CSNs hemsida
och får meddelandet att sidan som man använder för att logga in om man har nordea ligger nere.
Alla andra sorters e-legitimation verkar fungera.
Irriterande.
Mitt nya liv och jag
Nya upplevelser läggs till de gamla.
Jag som tidigare inte kunde leva på mindre än nio timmar sömn
har tagit mig igenom de senaste nätterna (och dagarna) på i snitt 2,5 timma sömn per dygn.
Jag trodde att min kropp skulle protestera,
att jag skulle vara lättretlig (som om jag inte varit det tillräckligt det senaste) och förvirrad.
Men icke.
Det enda som inte riktigt är som det brukar är att jag har ont i varenda muskel i hela kroppen.
Men lever gör jag ju
och jag kan jobba utan att göra några konstiga fel.
Men i natt chockade jag kroppen med en massa sömn
så nu skall jag väl klara mig i några dagar till.
(För övrigt kan man väl tycka att någon skulle ha berättat för min kusin
om mig och Andreas innan släktkalaset så jag slapp svara på ett
men var är Andreas då?
lagom till tårtan.)
Vi borde åka utomlands
Nya skor, Styrbord Babord med en skäggig man och två små spralliga hoppande kvinnor.
Blåsorna på fötterna talar om för mig att det var en bra kväll,
trots att gårdagen kanske inte i övrigt klassas som den bästa.
Men hey, den började med te, i en förort dryga timman från min, med en av de bästa
och slutade med dans på en båt med andra bra människor,
så kanske kan vi bara sudda ut de redan suddiga timmarna i mitten?
Jag får brev efter brev från GU, lärarhögskolan och lärarförbundet.
Jag gillar det, känslan av total nystart.
Det är dags nu!
(Om en och en halv månad så jag kan forsätta leva i min gamla värld en stund till...)
Vi har bytt logik
Igår tänkte jag skriva ett inlägg om att det känns så bra att kunna se tillbaka och le.
Att tänka på hur vi träffades,
Röda Rummet en hel sommar, alla förfester på Långström,
vännermarathon,
första gången av allt,
en kyss, en smekning, en blick
och ni vet vad,
hur du tvingade mig att se alla Bondfilmer,
fast vi aldrig såg dem ändå,
fyra flyttar,
festivaler på olika håll men på samma plats på något sätt,
den italienska restaurangen,
studenter, hålla handen (och sova) inför släkten,
hur du aldrig lyckades visa mig Ganjet eller vart man nu badar i Frölunda
men hur jag fick dig att gilla havet på andra sidan stan.
Evighetslånga bussresor till ingenstans,
hur våra världar flätades ihop,
hur jag i smyg tittade på dig när du läste,
hur du inte kunde somna innan mina "dödsryckningar",
hur stolt jag blev bara av att se dig
och hur jag skrattade åt alla dina tequilarace i Alicante.
Igår lekte mitt leende på mina läppar när jag täntke på hur du envist vägrade skaffa Facebook in i det sista,
hur jag minns exakt vilken ölsort du föredrar,
vart du köper dina kläder,
vad alla i din släkt heter,
hur dina föräldrar träffades
och hur de alltid jobbade för att få mig lite för full.
Igår log jag,
idag torkar jag bort tårarna från min kind och hoppas att vi någon gång skall kunna träffas
och att jag skall kunna få tillbaka min bästa vän.
Jag vet att vi behöver det här för att kunna fläta ihop våra liv igen,
om än på ett annat, vänskapligt, sätt.
Det suger bara att vi flätar på olika vis
och att jag inte kan le åt
"ni behöver mer tid sen kommer det fungera bra"
Jag ser all logik
men för första gången är det itne jag som kämpar för det logiska.
13 sekunder Loke och sen SLUT
Jag och iTunes är inte vänner.
Inte alls faktiskt.
VARFÖR LÄGGER DU TILL LÅTAR SOM INTE ÄR HELT NERLADDADE??!
IDIOT.
Inte alls faktiskt.
VARFÖR LÄGGER DU TILL LÅTAR SOM INTE ÄR HELT NERLADDADE??!
IDIOT.
Varbergste saltat med tårar
Funderar lite på hur rättvist det är att skrika ut sin smärta
bara för att få någon annan att må dåligt
och tycker lite att man kanske inte skall jobba så,
med att skuldbelägga någon för något man själv var högst delaktig i.
Visst, livet suger ganska hårt ibland och jag propagerar absolut inte för att man skall stänga saker inom sig.
Prata, älta, gråt, skrik.
Gör var du vill,
men avreagera dig på någon som du vet är stark nog att ta det,
som kan älta och minnas med dig.
Jag brukade vara den personen, jag vet det,
men allt förändras och just nu har jag fullt upp med att klara av mig själv och min ångest.
Jag kan inte ta din också,
på samma sätt som jag inte kräver att du ska ta min.
bara för att få någon annan att må dåligt
och tycker lite att man kanske inte skall jobba så,
med att skuldbelägga någon för något man själv var högst delaktig i.
Visst, livet suger ganska hårt ibland och jag propagerar absolut inte för att man skall stänga saker inom sig.
Prata, älta, gråt, skrik.
Gör var du vill,
men avreagera dig på någon som du vet är stark nog att ta det,
som kan älta och minnas med dig.
Jag brukade vara den personen, jag vet det,
men allt förändras och just nu har jag fullt upp med att klara av mig själv och min ångest.
Jag kan inte ta din också,
på samma sätt som jag inte kräver att du ska ta min.
FML
Den bra nyheten: jag är antagen till utbildningen jag vill gå.
Den dåliga nyheten: till de första 15 poängen behöver jag kurslitteratur för 1600 kr.
Och då är det inte medräknat böcker som jag vi inte ska läsa så många sidor i och som jag därför tänkte kopiera.
Och jag tänkte läsa 3x15 hp nästa termin.
Yes.
Den dåliga nyheten: till de första 15 poängen behöver jag kurslitteratur för 1600 kr.
Och då är det inte medräknat böcker som jag vi inte ska läsa så många sidor i och som jag därför tänkte kopiera.
Och jag tänkte läsa 3x15 hp nästa termin.
Yes.
Naturligtvis
Inte så jävla rockigt att upptäcka att apelsinjuicen har möglat
och att det bor djur i min grönsakslåda.
Men hey, Hultsfred var rock.
Mer om det en annan gång.
Nu ska jag lista ut vad som finns att tillgå till frukost.
Nudlar kanske?
och att det bor djur i min grönsakslåda.
Men hey, Hultsfred var rock.
Mer om det en annan gång.
Nu ska jag lista ut vad som finns att tillgå till frukost.
Nudlar kanske?
Arg!
Min festivaltröja är borta.
Sjukt upprörande.
Fuck my life
(Och inte nog med att det imorgon är ett och ett halvt år sedan sen morfar dog,
i övermorgon skulle jag och Andreas varit tillsammans i två och ett halvt år)
(Men jag åker till Hultsfred imorgon så jag tänker sörja idag. Punkt)
i övermorgon skulle jag och Andreas varit tillsammans i två och ett halvt år)
(Men jag åker till Hultsfred imorgon så jag tänker sörja idag. Punkt)
"Ta hand om henne"
Ett och ett halvt år.
Arton månader.
Åttiofyra veckor.
Femhundrafyrtiosex dagar.
Eller en himla massa timmar.
Så länge sedan är det (i morgon) som jag och mamma vaknade med ett unisont
"NEEEEEEJ" när telefonen ringde några minuter över fyra på morgonen.
Vi visste, det var klart att vi visste.
Jag försökte ställa mig upp, stanna tiden,
men jag fann mig själv i en hög på golvet, skakandes, kippandes efter luft, skrikandes.
Varför hade vi åkte hem? Varför lämnade vi honom ensam?
Varför lyssnade vi på läkaren som sa att det inte var någon fara,
att vi skulle åka hem och vila några timmar och sen komma tillbaka?
Han låg där alldeles själv, i ett rum som inte var hans,
i kläder som inte var hans egna och vem vet om han vaknade upp ur medvetslösheten precis innan
och såg att vi inte var där,
att vi som han älskade, som han brydde sig om inte var vid hans sida?
Tänk om han vet om att han dog ensam, att vi inte var där?
När han fortfarande låg i ett gemensamt patientrum så var jag och Andreas där och hälsade på.
Alla slangar som var kopplade till honom fick mig att rygga tillbaka,
vem var det där? var var min morfar?
När jag kramade honom hej då tittade han på mig och sa
"Älskar du mig?"
Precis så som han gjorde när jag var fem och tyckte att han var fjantigast och pinsammast i världen.
Efter att jag svarade något korkat i stil med
"Det är klart att jag gör, det vet du väl?"
Så tittade han på Andreas och sa
"Ta hand om henne"
(Ett stort lass att lägga på en nittonårings axlar, men oj vad bra han klarade det.
Morfar hade varit stolt.)
Det var de sista sammanhängande meningarna som jag hörde honom säga.
Nästa dag när jag kom dit var han ännu sämre,
ännu blekare, det var ännu fler slangar och han gick knappt att kontakta.
Han hade fått reda på hur illa hans tillstånd var och det syntes att han hade gett upp,
det fanns inget att göra.
Trots att jag hade varit där mindre än ett dygn tidigare
så rasade någonting.
Jag och min syster fick ledas ut ur rummet
och vi stod länge i korridoren utanför,
hyperventilerandes.
Sen gick det snabbt,
eget rum och stora doser morfin.
ibland tryckte han våra händer,
vi klappade på honom, gav honom bomullstussar med vatten att suga på
och såg hur han försvann.
Orden gick inte att formulera längre och han kände nog att det var dags att sova.
Mindre än ett dygn efter att han hade kommit till det egna rummet så var han i koma.
Tolv timmar senare vaknade jag med ett skrik
och där är vi idag.
För ett och ett halvt år sedan.
Arton månader.
Åttiofyra veckor.
Femhundrafyrtiosex dagar.
Eller en himla massa timmar.
Så länge sedan är det (i morgon) som jag och mamma vaknade med ett unisont
"NEEEEEEJ" när telefonen ringde några minuter över fyra på morgonen.
Vi visste, det var klart att vi visste.
Jag försökte ställa mig upp, stanna tiden,
men jag fann mig själv i en hög på golvet, skakandes, kippandes efter luft, skrikandes.
Varför hade vi åkte hem? Varför lämnade vi honom ensam?
Varför lyssnade vi på läkaren som sa att det inte var någon fara,
att vi skulle åka hem och vila några timmar och sen komma tillbaka?
Han låg där alldeles själv, i ett rum som inte var hans,
i kläder som inte var hans egna och vem vet om han vaknade upp ur medvetslösheten precis innan
och såg att vi inte var där,
att vi som han älskade, som han brydde sig om inte var vid hans sida?
Tänk om han vet om att han dog ensam, att vi inte var där?
När han fortfarande låg i ett gemensamt patientrum så var jag och Andreas där och hälsade på.
Alla slangar som var kopplade till honom fick mig att rygga tillbaka,
vem var det där? var var min morfar?
När jag kramade honom hej då tittade han på mig och sa
"Älskar du mig?"
Precis så som han gjorde när jag var fem och tyckte att han var fjantigast och pinsammast i världen.
Efter att jag svarade något korkat i stil med
"Det är klart att jag gör, det vet du väl?"
Så tittade han på Andreas och sa
"Ta hand om henne"
(Ett stort lass att lägga på en nittonårings axlar, men oj vad bra han klarade det.
Morfar hade varit stolt.)
Det var de sista sammanhängande meningarna som jag hörde honom säga.
Nästa dag när jag kom dit var han ännu sämre,
ännu blekare, det var ännu fler slangar och han gick knappt att kontakta.
Han hade fått reda på hur illa hans tillstånd var och det syntes att han hade gett upp,
det fanns inget att göra.
Trots att jag hade varit där mindre än ett dygn tidigare
så rasade någonting.
Jag och min syster fick ledas ut ur rummet
och vi stod länge i korridoren utanför,
hyperventilerandes.
Sen gick det snabbt,
eget rum och stora doser morfin.
ibland tryckte han våra händer,
vi klappade på honom, gav honom bomullstussar med vatten att suga på
och såg hur han försvann.
Orden gick inte att formulera längre och han kände nog att det var dags att sova.
Mindre än ett dygn efter att han hade kommit till det egna rummet så var han i koma.
Tolv timmar senare vaknade jag med ett skrik
och där är vi idag.
För ett och ett halvt år sedan.
Böcker och saltlakrits, du är bäst
I torsdags kom det en avi från posten om att jag hade ett paket att hämta ut.
Konstigt tänkte jag, jag har inte beställt något.
Jag hade mina föraningar om vem avsändaren var,
men likväl kändes det som julafton när jag gick till torget igår för att hämta ut det.
Ett grönt paket som jag vände och vred på,
och visst stämde avsändaren.
Jag är en sån som öppnar paket försiktigt, försiktigt för att ha kvar känslan så länge som möjligt.
Vi kan ju säga så här:
ett paket av en vän som känner mig väldigt väl
(för väl kanske med tanke på de passande titlarna)
och min dag var gjord.
Konstigt tänkte jag, jag har inte beställt något.
Jag hade mina föraningar om vem avsändaren var,
men likväl kändes det som julafton när jag gick till torget igår för att hämta ut det.
Ett grönt paket som jag vände och vred på,
och visst stämde avsändaren.
Jag är en sån som öppnar paket försiktigt, försiktigt för att ha kvar känslan så länge som möjligt.
Vi kan ju säga så här:
ett paket av en vän som känner mig väldigt väl
(för väl kanske med tanke på de passande titlarna)
och min dag var gjord.
En tätort på en slätt
En blandad skara människor med blandade känslor och åsikter.
En trevlig kväll med tårta, jordgubbsdrinkar och konstig musik.
Röda Sten för första gången och gärna tillbaka dit igen.
Dans till låtar man kan sjunga med i,
vin på en uteservering i sommarregnet.
Vi var inte klara vid stägningsdags utan började bestiga ett berg på jakt efter en svartklubb
som mest var dyr öl, mysigt sällskap och fin utsikt
med trevlig musik och matdoft i bakgrunden.
Jag bangar inte.
Efter att ha insett att vi inte skulle kunna ta oss ner för berget igen
(och det gick inga bussar till någon av oss)
bestämdes det att vi skulle gå hem till mig.
Genom en skog jag inte visste fanns
och sen vägvisning av en man som lagade taket på sin kolonilott.
Klockan fem på morgonen, fullt normalt.
Lite problem med riktningarna
(sa han att vi skulle svänga höger eller vänster?
VÄNSTER!
HÖGER!)
men vad gör det när man hoppsar ner för en backe
och känner lyckan i ansiktet?
Till slut ett ställe vi kände igen, Kungssten.
En timmas promenad avslutades med en stulen DN och tacos i min soffa
och idag skall vi sätta upp tält och ha vännermarathon.
En trevlig kväll med tårta, jordgubbsdrinkar och konstig musik.
Röda Sten för första gången och gärna tillbaka dit igen.
Dans till låtar man kan sjunga med i,
vin på en uteservering i sommarregnet.
Vi var inte klara vid stägningsdags utan började bestiga ett berg på jakt efter en svartklubb
som mest var dyr öl, mysigt sällskap och fin utsikt
med trevlig musik och matdoft i bakgrunden.
Jag bangar inte.
Efter att ha insett att vi inte skulle kunna ta oss ner för berget igen
(och det gick inga bussar till någon av oss)
bestämdes det att vi skulle gå hem till mig.
Genom en skog jag inte visste fanns
och sen vägvisning av en man som lagade taket på sin kolonilott.
Klockan fem på morgonen, fullt normalt.
Lite problem med riktningarna
(sa han att vi skulle svänga höger eller vänster?
VÄNSTER!
HÖGER!)
men vad gör det när man hoppsar ner för en backe
och känner lyckan i ansiktet?
Till slut ett ställe vi kände igen, Kungssten.
En timmas promenad avslutades med en stulen DN och tacos i min soffa
och idag skall vi sätta upp tält och ha vännermarathon.
"Du ser ju påsättbar ut"
Det är inte okej med män som tror att de har vissa rättigheter endast för att de är män.
Rättigheter som går ut på att säga sjukt nervärderande saker,
tafsa eller bara tro att de automatiskt har företräde, i vad det än gäller.
Jag förstår inte hur svårt det kan vara att inse:
det där är inte min kropp, den får jag inte röra hur som helst.
Något som nästan är ännu värre än dessa idioter till människor
är andra människor som slätar över det hela med ett:
men vad väntar du dig? Han är ju man, det är inget att bli upprörd över.
Inte nog med att man med ett sådant korkat yttrande tar utvecklingen sju steg bakåt
utan man idiotförklarar även alla män.
Jag tror faktiskt inte att det är någon inbygd genetisk sak som finns hos alla män
och som de gör utan att tänka och som de inte kan hejda.
Att hävda det är som att krast konstatera att män inte skulle kunna tänka eller fatta rationella beslut.
Rättigheter som går ut på att säga sjukt nervärderande saker,
tafsa eller bara tro att de automatiskt har företräde, i vad det än gäller.
Jag förstår inte hur svårt det kan vara att inse:
det där är inte min kropp, den får jag inte röra hur som helst.
Något som nästan är ännu värre än dessa idioter till människor
är andra människor som slätar över det hela med ett:
men vad väntar du dig? Han är ju man, det är inget att bli upprörd över.
Inte nog med att man med ett sådant korkat yttrande tar utvecklingen sju steg bakåt
utan man idiotförklarar även alla män.
Jag tror faktiskt inte att det är någon inbygd genetisk sak som finns hos alla män
och som de gör utan att tänka och som de inte kan hejda.
Att hävda det är som att krast konstatera att män inte skulle kunna tänka eller fatta rationella beslut.
Det är fan rock
Jag tänker att jag har för mycket att göra för att sitta här.
För andra gången den här veckan måste jag återställa min lägenhet
från det kaosläge den befinner sig i nu till något mer accepterat.
Det skall till Systemet, hämtas ut paket (nyfiken, nyfiken!),
köpas jordgubbar, ha klädnoja
och möbleras om i min kyl.
Jag lever och jag tycker om det.
För andra gången den här veckan måste jag återställa min lägenhet
från det kaosläge den befinner sig i nu till något mer accepterat.
Det skall till Systemet, hämtas ut paket (nyfiken, nyfiken!),
köpas jordgubbar, ha klädnoja
och möbleras om i min kyl.
Jag lever och jag tycker om det.
04.06
Sista bussen hem,
utan att vingla.
Grilla på en strand jag inte besökt på fyra år
och sen hålla en hand som jag inte har hållt på minst lika länge.
Jag får en konstig känsla av att livet tar små skutt fram och tillbaka i tiden,
men kan väl inte annat än att gilla det.
En axel att vila på på vägen hem
och livet rullar väl på något vis på.
utan att vingla.
Grilla på en strand jag inte besökt på fyra år
och sen hålla en hand som jag inte har hållt på minst lika länge.
Jag får en konstig känsla av att livet tar små skutt fram och tillbaka i tiden,
men kan väl inte annat än att gilla det.
En axel att vila på på vägen hem
och livet rullar väl på något vis på.
Socialt missanpassad?
Ibland (men bara ibland) kläcker jag ur mig saker
som jag senare inser att människor kanske inte uppfattar riktigt som jag menade...
"Men du får väl trötta ut honom så han somnar tidigt då."
"Jag vet inte hur man tröttar ut små män, jag vet bara hur man tröttar ut stora."
"Men strunta i att städa, gör det imorgon!"
"Mitt kök ser ut som Tjenobyl. Och inte på det bra sättet."
som jag senare inser att människor kanske inte uppfattar riktigt som jag menade...
"Men du får väl trötta ut honom så han somnar tidigt då."
"Jag vet inte hur man tröttar ut små män, jag vet bara hur man tröttar ut stora."
"Men strunta i att städa, gör det imorgon!"
"Mitt kök ser ut som Tjenobyl. Och inte på det bra sättet."
Något som gör mig hel
Jag har en liten älskvärd sak i mitt badkar
O: Vad blir det för mat?
T: Potatis och lax.
O: Hopp. Det brukar jag få på dagis. Det är ganska gott.
T: Vad bra. Du kan få cream fraîche till om du vill med...?
O: Vadå för flex?
Nu skäller han på min badanka och radar upp plastbunkar som han gör soppa i.
Jag vill också vara fem.
O: Vad blir det för mat?
T: Potatis och lax.
O: Hopp. Det brukar jag få på dagis. Det är ganska gott.
T: Vad bra. Du kan få cream fraîche till om du vill med...?
O: Vadå för flex?
Nu skäller han på min badanka och radar upp plastbunkar som han gör soppa i.
Jag vill också vara fem.
Forgive me?
Somebody ordered too many drinks last night
Somebody reckoned dancing on the bar’s all right
Somebody woke up next to someone else, thinking
Some people thought about killing off themselves
Oh, Lord! Forgive me them Saturday nights
They’ll make you do things you’ll regret for the rest of your life
And Lord! Forbid them glimmering Saturday lights
And tell me I am not me on Saturday nights
Sammanfattningsvis så pratar jag inte riktigt om hur jag egentligen mår.
Det är klart som fan att jag saknar dig,
men jag andas, pratar, skrattar och dricker vin istället.
Tänker på annat helt enkelt och jag måste säga att det fungerar bra.
Jag vet att jag inte beter mig särskilt rättvist,
och nej inte så moget heller.
Men jag handskas med det, på mitt egna lilla vis.
Somebody promised she would stay in the next week
Somebody dropped out of the house just to take a peak and
Somebody reckoned well just one drink that’ll do
Somebody’s evil twin said: well, let’s make it two
