Tussilagos bravader

Alltså, först och främst var det en av mina kära vänner
som hade lurat mig med Västtrafikgrejen.
Och ja, jag borde ha misstänkte det.
(Ett tecken av något att jag borde sova mer?)
Men hur som helst, nu fick vi alla oss ett gott skratt över att jag är så lättlurad.

Sedan undrar jag en sak:
Hur många ministrar kommer Reinfeldt och co avverka innan deras mandatperiod är slut?
Tre och en halv (Bildt var i ordentligt blåsväder där ett tag) på ett år är rätt bra jobbat
Om ytterligare tre år borde de alltså vara uppe i en sammanlagd siffra på fjorton stycken.
Men de lär inte upprepa samma misstag allt för många gånger,
så jag lägger min röst på nio ministrar.
Vad är din gissning?

Dessutom håller jag som bäst på att planerar inför Spanien.
Hela den grejen gör att jag måste leva på existensminimum,
men det får det vara värt.

Tänk värme, tänk sol, tänk hav, tänk öppna människor,
tänk underbar mat, tänk nya platser... Och det bästa av allt:
Tänk allt detta på spanska!

Det är nästan så att man drömmer om att aldrig åka därifrån.
Jobbigt bara att det är så mycket i Sverige som håller mig kvar.
Man kan inte både ha och äta kakan, jag vet.

Vem hade kunnat tro att det är så mycket som måste planeras för ett enda halvår av ditt liv?
Försäkringar, skatter, CSN, bankkort, panik över maximala bagagevikten,
jämföra flygbolag, jämföra skolor, jämföra städer, hitta bostad, undersöka kurser i Göteborg,
söka kurser i Göteborg och Spanien, fixa nytt pass, småpacka inför flyttahemifrån-flytten i september/oktober,
kontakta romanska institutionen vid GU...
Visserligen har jag några månader på mig att fixa allt detta,
men ändå.
Antagligen kommer sista veckan vara hysterisk med en massa att göra eftersom man skjutit fram allt.

Haha, Västtrafik är för roliga.
På föregående blogginlägg hade jag fått en kommentar från Annika på Västtrafik.

"Hej hej!

Som en del av vår Förbättringskampanj försöker vi hålla koll på vad våra resenärer tycker om Västtrafik i helhet. Vid en sökning på google.se fann jag ditt blogginlägg och tänkte svara på det du skrivit.

Jag har undersökt kostnadshistoriken för Fritidsladdningen som du nämner, och vad jag kan finna så kostade den 400 kr fram till
31 oktober 1992. Kan det stämma med vad du minns? Som du nog förstår har den svenska kronans värde förändrats sedan dess, vilket har gjort att vi har varit tvungna att höja priserna för våra olika laddningar.

Vad det gäller påståendet om att vi är fascister kan jag enbart bestämt neka. Västtrafik är ett företag helt utan ideologiska åsikter.

Mvh,
Annika"

För det första är jag sjukt imponerad över att någon
från ovan nämnt företag faktiskt tog sig tid att svara på mitt lilla utspel.
Sedan känner jag det som min plikt att gå lite djupare på ämnet
som faktiskt bara var tänkt som en övergående irritation.
(Sedan hade min Svenssonssida visat sig och jag hade snällt betalat.

För planka.nu känns lite väl revolutionärt)

Att det kostade 400 kr fram till oktober 1992 kan stämma väldigt bra med mina minnesbilder
eftersom vi var fast i Göta då och min syster var elva år.
Alltså för att hon skulle kunna ta sig någonstans behövdes fritidskort.

Dessutom är det klart att kronans värde har förändrats sen dess,
men vad jag undrade var om det verkligen är motiverat att höja nämnt exempel med 15 kronor på ett år?
Jag må inte vara någon ekonom,
men jag misstänker att jag skulle ha märkt av
om kronan hade ändrats så markant i värde de senaste månaderna.

För övrigt kan jag nog inte rekommendera mer än att man skall se filmen
Tillsammans för att bättre förstå Michaelas kommentar med innehållet "JÄVLA FASCISTER".

Västtrafik skall höja sina priser,
igen.
Lagom till efter-jul-pankheten slår de till,
igen.

Det är konstigt hur de varje år kan tycka atr de behöver höja priserna.
När jag först började köpa fritidskortet kostade det 400 kronor.
För 150 dagar.
Vi var upprörda och protesterade högt när det höjdes till 410 kronor.
I januari skall det kosta 550 kronor.
För 100 dagar.

Av detta kan man dra två slutsatser:
Antingen är jag brutalt gammal
eller
så sker en onormalt snabb prishöjning.
Jag tror på det sista.

Vi överlevde Ullared i går,
dock har jag aldrig varit med om att det har varit så otroligt mycket folk där.
Har folk inget hem?
Öhm, jaa.

Jag fick köpt en hel del julklappar
(farmor, Folke, mormor, morfar, Niklas, Oliver, Liam, Elisabeth, pappa, Maria).
Som sagt, en hel del.
Bara sju personer kvar nu då,
score.

Dessutom fick jag köpt lite småtjafs till mig,
alltid lika trevligt.

Lugnet har åter lagt sig över Långströmsgatan,
vi kan andas ut.
Men åh, vad söta de är!

Mamma är på dop,
Sandra är på match
och jag riktigt njuter av regnet som smattrar mot fönstret.
Ensamhet när den är som bäst.

Planen för kvällen är en gourmémiddag för en,
lasagne med vitlöks- och Cream fraîchesallad.
Efter detta skall jag ta igen lite missad franska
och kanske baka lite bröd.
Jag blir så effektiv när jag blir lämnad åt mitt öde.

Först känns det som om jag skulle behöva sova en stund.
Någon timme eller tjugofyra.

Två killar sitter häktade,
en har erkänt,
en är minderårig.
Vill jag ha målsägandebiträde i en rättegång?

De har hittat en hel drös med mobiler,
Stödcentrum för unga brottsoffer har kontaktat mig
och poliskonstapel Mats skall ringa igen nästa vecka.
Vill jag ens vara med i en rättegång?

Mats sa att man skulle försöka ordna så att de
åtalade inte är i rättssalen när vi lämnar våra redogörelser.
Det var ju snällt.
Men deras kusiner, bröder, farmödrar och min sömn då?

Två killar sitter häktade,
misstänkta för fem rån
och jag är målsägande.
Måste jag verkligen förstöra killarnas liv bara för att de förstörde mitt?

Jag har töltat på Järntorget,
fått en pizzeria att öppna efter stängningsdags
för att göra två utsökta pizzor till oss,
har fått erfara att PC kan vara abonnerat
av Stockholmare med 105B.

Jag har skrivit ner tidtabeller på armen,
upptäckt att alla indiska restauranger stänger klockan tjugotvå,
har sprungit in i vänner
bara för att springa vidare.

I går var en bra dag.

Min svarta vas har blivit grå,
mina Bondfilmer står oöppnade i hyllan,
gårdagens kläder ligger i en organiserad hög över halva golvet
och jag har bara omaka par strumpor.
Jag må vara sämst på att städa.
MEN jag är tydligen inte sämst på franska!

För jag fick VG på tentan, fy fan vad jag är bra!

Det är okej om jag säger det va?
VG = nittio procent rätt.
Alltså, max tio procent fel.
Oh my.

Jag har inte fått se tentan än, fick resultatet via mail.
Jag försöker plugga lite inför högskoleprovet,
men jag kommer mig inte riktigt för det.
Jag börjar lite lätt undra varför jag anmälde mig,
det kommer inte hända att jag får bättre resultat där än mitt medel från slutbetyget.
Men, det är väl alltid kul att ha gjort det.
Eller nåt

Nu är det inte mycket att be för.
Bara att äta sin havregrynsgröt och se glad ut.
Pedagogen på lördag då.

Förresten funderar jag på gymnasielärare som framtida yrke.

Ni får ursäkta mig för mitt tidigare utspel,
men livet blir faktiskt inte lättare om man förstorar varje liten detalj till ett livsavgörande steg.
Man behöver inte må dåligt över allting,
men sen kan man ju självklart inte vara sprudlande glad för allt heller.
Men ibland går det lite väl långt.

Hur som helst.
I dag står skolk på schemat.
Jag struntar i att gå på mina två föreläsningar och jobbar i åtta timmar istället.
I bland väger pengar tyngre.

Likväl är jag sjukt nyfiken på hur det gick på min tenta,
jag hoppas innerligt att Jacob svarar på mitt mail om det.

Jag måste bara få berätta om i måndags.
Vid ett möter jag upp Sofia för en promenad,
vi gör varm choklad och köper varsin bulle.
Med en massa socker på.

Efter en timma sätter vi oss i hamnen,
skållar våra tungor på chokladen och får socker innanför tröjan.
Sedan bestämmer vi oss för att gå upp till vår gamla högstadieskola,
vi hälsar på Ulrika och vaktmästaren.
Sen kommer Öjetoft och tror att vi är bästa kompisar.
Om vi säger så här, det var vi inte.
Tillslut hittar vi vår gamla favoritlärare, Lotta.
Vi pratar med henne i över en timma och bestämmer oss sedan för att gå hem för att äta.

Det blir potatisgratäng, rotsakspytt, portvinsås och anka.
Vi går och köper en påse chips, Cola och drinkmix för våra sista slantar.
Det var "vem vill bli miljonär"-spel, CSI, rom & Coladrinkar, skum film (Jumanji?) och ostbricka.
Sedan somnade vi under samma duntäcke med en varm katt vid våra fötter.

Ibland är livet rätt trevligt.

P.S. Till er som undrar varför jag inte svarar på era sms:
det är dagarna innan jag får lön,
jag har 5,68 kronor på kontot och 0,56 öre på mobilen.
Det kostar mer än så att skicka sms till er som inte har Comviq.
Så det så. D.S.

Jag tog mig igenom tentan,
mer eller mindre välbehållen.
Nu blir det till att vänta och se vad domen blir.

Om lite mer än en halvtimma skall jag till jobbet,
14-22 passet i dag.
Det brukar vara ganska lugnt, så min plan är att ta med
"Extremt högt och otroligt nära"
för att kanske äntligen få den utläst.

I morgon blir det ett besök hoc farbror (tant) doktor
för att påbörja utredningen om min mage.
På tiden, eller vad tycks?
Jag lär inte bli mycket klokare i morgon,
då detta besök bara skall ägnas till att utesluta saker som jag vet att jag inte har.
Det verkar som om det kommer ta ett bra tag innan jag får reda på vad jag verklige har eftersom man tydligen måste utesluta alla vanliga saker först.
Så det ska tas laktos- & glutenprov.
Sen ska det kollas magsår och magkatarr
för att slutligen, om jag har tur, få en remiss till Sahlgrenska.

Okej, jag tänker kräva lite medlidande.
Klockan arton i kväll förväntas jag kunna:
- tjugonio oregelbundna verb i formerna
presens, pessé composé, futurum, imperfekt, gerundium och imperativ.
- sju kapitel ur textboken, vilket innebär ungefär en miljon glosor
- fjorton sidor text ur en skönlitterär bok = en massa glosor
- sexton sidor glosor ur vokabulärhäftet
- hur man bildar omskrivningar med ackusativ, dativ, betonade personliga pronomen, en och y
- possessiva och demonstrativa pronomen
- hur man bildar en massa möjliga (och omöjliga) tempus på regelbundna verb

Det ska nog gå bra, ska ni se.

I andra sidan av rummet kallar min säng på mig.
Den berättar att täcket fortfarande har kvar lite av min kroppsvärme
och att kuddarna ligger precis så som jag vill ha dem.
Den lockar med att jag kan ta med datorn,
eller till och med franskaböckerna.
Att det går att plugga där och att jag inte kommer ryckas med av John Blund.

Men jag är stark,
jag sitter envist kvar här och går omvägar runt den när jag skall gå ut ur rummet.
Allt för att inte falla tillbaka.

Mitt besök hos polisen varade i över en och en halv timma.
Det kändes sådär lagom kul att behöva gå igenom varje sekund
av rånet mer detaljerat än vad man kan tänka sig.
Tillslut hade knappa två minuter förvandlat till fyra A4-sidor text.
Om man är dålig på miljöbeskrivningar räcker det att praktisera
en halvtimma hos polisen så är det avhjälpt.
Det roligaste var att hon använde sådana typiska polisharanger
"målsäganden uppfattade situationen som mycket skrämmande"
eller "vid tidpunkten för rånet var Therese tämligen säker på
att gärningsmannen bar en beige midjejacka" av typen vindjacka.

Jag fick titta på lite bilder, de flesta var blankt nej men en av killarna kände jag lite smått igen.
Så nu sitter jag med en gnagande tanke om att
jag genom detta har förstört någon stackars oskyldig killes liv.

I morgon är det som sagt tenta, önska mig lycka till.
Jag har pluggat som en idiot i hur många dagar som helst,
men jag kan fortfarande inte komma i från tanken att det inte är tillräckligt.
Det blir till att gå upp med tuppen (okej, vid nio) för att repetera det sista.
Dessutom måste jag ju hitta till Viktoriagatan.

Mitt schema för de närmsta (våga vägra närmaste)
dagarna är så fullspäckat att jag inte ens hinner hämta ut mina böcker som jag har beställt.
En tragedi på hög nivå.

I går var mitt rum städat,
i dag kan jag utan större svårigheter välja att sätta mig ner
varsomhelst i rummet och ändå sitta på något mjukt.
Vilket jag faktiskt gör i denna sekund.
Med datorn i knät, en kudde under rumpan, duntäcket över mina axlar
och franskaböcker som hånande ligger uppslagna mitt på golvet.
Om två och en halv timma skall jag på föreläsning,
grammatik. Det b lir nog intressant, det är inte det.
Saken är den att jag egentligen hade behövt tiden till att plugga
det vi redan skall kunna och inte lära en massa nytt inför tentan.
Som för övrigt är om redan en vecka.
Men trots allt är jag glad,
det är franska jag vill läsa och det är franska jag läser!

Har en plan inför våren också.
En väldigt bra plan, men den får vi ta senare.
Allt jag har tid att avslöja är att jag har sökt in till Spanska Grundkurs 1.
Skall försöka slita mig från alla kurskataloger, språkskolor och flygsidor
och återgå till le francais maintenent.
Oj, var det jag som sa det där? :P
Ett kapitel till borde jag kunna plöja igenom innan det är dags för att byta om, väl?
Simmat har jag fått gjort också, bara så ni vet att jag inte sitter sysslolös tänkte jag.

 stilla ramlade den,
när jag försökte trampa ramlade den.
Det gick helt enkelt inte.
Tillslut tappade jag tålamodet och slängde av mig hjälmen
samtidigt som jag riktade några väl valda sparkar mot cykeln.
I samma sekund öppnade min pappa dörren.
Min rosa cykels ovilja till att ta med mig på en cykeltur
gav mig en veckas utegångsförbud.
Min mamma och pappa var mycket för rosa.

Samma år tapetserade min pappa om mitt rum.
Det var vita tapeter med rosafärgade sälar,
lila elefanter och orangea clowner.
På detta hade det införskaffats matchande kuddar.
En vecka efter att tapetseringen ägde rum hade jag och min far en liten dispyt.
Jag hade vägrat att äta upp morötterna med argumentet att kaninen behövde dem bättre.
Om dispyten bara hade slutat där hade alla varit lyckliga.
Och min tapet orörd.
Dock var det inte så.
Utan jag tjatade emot och blev tillslut beordrad att gå in på mitt rum.
Morötterna var fortfarande orörda.
I alla ilska tyckte jag att tapeterna, och kuddarna behövdes piffas upp.
Jag greppade tag i en penna och ritade diverse fina bilder på dem.
På den nya tapeten.
Detta ledde till ett vredesutbrott från min faders sida.
När jag förkunnade att det var våran hund Ruff som hade målat
fick jag min andra omgång utegångsförbud.
Jag stirrade argt på den rosaaktiga tapeten och
utförde min första hungerstrejk, på två timmar, i dess närvaro.
Min mamma och pappa var mycket för rosa.

I samband med omtapetseringen av mitt rum var det även dags att måla om huset.
Pappa hade lämnat lite målarburkar på altanen.
Jag och min trofasta vän Emelie bestämde oss för att hjälpa till.
Vi målade tappert valda delar av altangolvet i den svarta färgen som var avsedd för husknutarna.
Även denna gång undrade nog min pappa vad han skulle göra av mig.
Däremot slapp jag undan utegångsförbud,
men jag fick inte tillgång till mitt rosa dockskåp under några dagar.
Min mamma och pappa var mycket för rosa.

Fyra år senare packades hela mitt liv ner i små lådor.
Jag hade fått en fågel som plåster på såren.
Konstigt nog var den inte rosa.
Det funkar inte längre fick jag berättat för mig.
Jag funkar inte längre var allt jag kunde tänka.
Min mamma och pappa var mycket för rosa.

I ett tumult av känslor har jag försökt hitta en balans genom dagen.
Extrem lycka kryddat med humörsvängningar är inte att leka med.
Lyckan varade dock längst, från det jag vaknade tills jag kom hem runt åtta.

Jag får känslor av att vara instängd i mitt eget rum,
mitt eget liv.
Det spelar ingen roll om jag försöker städa bort känslan
eller om jag helt enkelt försöker vädra ut den.
Något är fel.
Dessutom har min pappa inte ringt.
Det är en sån period.

Min favoritaffär alla kategorier
(okej, kanske främst pärlkategorin, men det hör inte hit)
ska stängas!
Ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm.
Jag hatar mitt liv.
Jag hatar Stockholm.

Just i denna sekund fick jag en smärtsam uppenbarelse.
Den sjuttonde oktober har jag min första tenta!

Hjälp.
Mig.
Nu.
Hjälp, kort sagt.

Grammatiken är inget problem, eftersom Grammatiknörd är mitt andranamn.
Men alla dessa glosor, les mots francais, är inte roliga.
För att göra en lång historia kort så är det alla glosor till sju kapitel i textboken
PLUS fjorton sidor i det lilla käcka vokabulärhäftet.
Det blir en himlens massa ord.
Som sagt, hjälp.
Om jag inte ser till att lära mig ungefär hundra om dagen är jag nog rätt körd.

Sjuttio procent rätt för G och nittio procent för VG,
någon som är på?

(I dag fick jag mitt nya kort till mobilen,
med samma nummer som innan.
Kruxet är bara att jag inte har någon annans nummer,
så det hade varit himla gulligt om ni kunde skicka
ett sms till mig så jag inte känner mig så isolerad.)

I natt sov jag själv för första gången sen i torsdags,
inget magont eller illamående.
Jag tror att det är bra att köra slut på energin genom arbete eller liknande för att sedan stupa i säng.
På så sätt har man ingen ork till att ligga och fundera.
När jag somnade i min spanskabok förstod jag att det var högt vatten.

Efter att jag och Sofia hade simmat i morse åkte jag till affären och handlade.
När jag skulle ta bussen hem insåg jag att det var femton minuter kvar tills den skulle gå.
Jag tänkte därför utnyttja tiden maximalt och köpte en macka på caféet bredvid hållplatsen.
Dock var detta inte vilken macka som helst,
utan en utsökt laxmacka med romröra och ägg.
Mums tyckte jag.
Mackan blev snabbt uppäten och jag hann i god tid till bussen.
Djupt försjunken i min metro lägger jag så småningom märke till en skum lukt..
Jag tittade mig omkring för att lokalisera lukten.
Då insåg jag:
Hella bussen stank fisk.
Woppsie daysie tänkte jag och tittade oskyldigt ut genom fönstret.