Sommaren 2009

Mina fingrar luktar mynta och Berlin
och av någon anledning minns jag förra sommaren.
Det var Poker i Vårby gård, tårar vid bajssjön i Hultsfred,
en vän som hittade vägen till mitt hjärta,
promenader genom kolonilotter i Kungssten,
stulna tidningar,
promenader utan skor genom stan,
Maxhamburgare på min födelsedag vid kanalen,
taxiresor till ingenstans, parkfyllor som urartade,
parkfyllor som inte urartade,
en vän som var borttappad men hittades igen,
en jävla massa dans, högklackat och drinkar.
Trots att 2009 i allmänhet sög så hoppas jag att sommaren 2010 blir lika fin som sommaren 2009.

Det är mycket nu!

Tolv dagar kvar.
Tolv dagar gott folk.
Tolv dagar, två tentor, en flytt av pojkvän,
två (fyra) studenter, en utflytt av inneboende,
ett ettårskalas, planering av mitt eget kalas,
packa, packa om, packa om igen,
jobb två dagar, träffa alla vänner
och fixa lägenheten.
Jag lär inte vara Sveriges mest sociala här,
men titta in här istället och njut med oss!

Lätt som en plätt!

Jag sitter som sagt och läser en massa elevtexter
och när jag läser slutsatsen i en text med rubriken
"Förintelsen - kan den ske idag?" kan jag inte sluta skratta.
"Rösta rätt, rösta inte på diktaturer man vet aldrig vad diktatorn har i baktanken..."

Felprioritering

Solen bränner mig i nacken
och istället för att upprepa gårdagen
(fika i solen, långpromnad i solen, middag på ett berg i Delsjön i solen)
sitter jag och försöker hitta lämpliga stavfel att analysera i olika elevtexter.

Vojne, vojne

När jag gick i skolan fanns det nio ordklasser.
vi lärde oss namnet på dem genom det påhittade ordet sparkvipa.

Substantiv
Pronomen
Adjektiv
Räkneord
Konjunktioner
Verb
Interjektioner
Prepositioner
Adverb

Nu får jag lära mig att det finns fjorton olika ordklasser
och min värld faller så smått samman.
Lena Norrman, vi som litade så på dig!

Boktjuven

Jag utfärdar härmed en varning.
Vill du läsa en av de bästa böckerna som har skrivits,
leta upp Boktjuven av Markus Zusak som förhoppningsvis redan står i din bokhylla.
Om du däremot känner att du inte klarar av att möta alla känslor som finns inuti dig,
så ska du nog inte läsa den just nu.

Jag har skrattat, skrikit, förbannat och framförallt gråtit.
Det är en underbar bok, berättad på ett så mästerligt sätt att jag känner
att jag aldrig mer vill skriva något i hela mitt liv.
Det finns ingenting kvar att skriva.

"BOKTJUVEN - SISTA RADEN
Jag har hatat orden
och jag har älskat dem,
och jag hoppas att jag har använt dem rätt."
(s. 560)



Big day coming

Genom nya Spotify kan man se andra människors profiler och spellistor.
Efter lite planlöst surfande hamnade jag på en mina högstadiebästisars sida
och nostalgin slog mig hårt i magen.

När vi gick i åttan eller nian hade vi någon form av illusion om att vi skulle starta ett band.
Vi hade en fritidsledare som hjälpte oss att ordna en lokal i kyrkans källare,
där fanns instrument och lämplig ljudisolering (vilket var mer än behövligt).
Vi skrev ut sångtexten och ackorden till den lättaste låten vi hittade
och sen började vi repa.

Jag tror aldrig att vi kom längre än att spela refrängen,
det var så mycket annat som hägrade.
I ett annat rum i källaren hade kyrkan någon slags second hand-butik där vi testade en massa fula kläder,
åt andra hållet fanns det läskiga rummet där de förvar kistorna innan begravningarna
(ni behöver inte få hjärtattack, vi stod bara i rummet och var otroligt skärrade).
Sprang man upp för alla trapporna hamnade man vid orgeln som även den var väldigt spännande.

I våra mer seriösare stunder ringde vi en vän
för att lära oss hur man skulle hålla fingrarna på de där förbannade gitarrerna.

Jag kan fortfarande inte spela gitarr,
men vi hade förbannat kul där i källaren.

RSS 2.0