Om att "verkligen" försöka
Jag försöker verkligen,
jag lovar.
Jag planerar in speciell pluggtid,
men det är som om världen har bestämt sig för att jag inte skall få plugga.
Dagen var planerad som så här:
först ringa en massa vitiga samtal, betala räkningar, plugga någon timme och sen träffa Michaela vid två.
Michaela ställer in och jag får helt plötsligt en massa tid över.
Yes, nu finns det verkligen tid, tänker jag hoppfullt.
Sedan hamnar jag i en telefonkö som varar i runt halvtimmen,
jag blir hungrig och lunch måste fixas.
Senare inser jag att jag har klantat till det angående en autogiroblankett så det var ju tvunget att fixas.
Jag öppnar min mail och helvete ja, jag skulle ha lämnat in en bok på biblioteket. I stan.
Ungefär samtidigt får jag ett sms från en fikasugen Lena
och jag tänker att en snabbfika kan jag hinna med när jag ändå är i stan.
Går förbi Nordea och inser att jag har några oplockade gäss med dem.
Det som bord lösas på fem minuter tar plötsligt en halvtimma på grund av inkompetent personal.
Humöret är fortfarande på topp,
jag har ju hela kvällen på mig att plugga...
Sen får jag ytterligare ett sms som skall komma att förstöra mina planer.
Andreas kan inte träffas i morgon, utan det får bli i dag.
Okeeej, jag kanske hinner plugga lite medan maten är i ugnen.
När jag tar fram boken och börjar läsa om cosinussater och annat roligt ringer telefonen,
Michaela.
Och nu är det bara fem minuter kvar på maten
och efter det skall jag till Andreas...
I morgon kanske?
Omvänd växthuseffekt?
(Okej, det absoluta slutet av september, men fortfarande!)
Jag är inne på min tredje kopp te för dagen
och mina tår vägrar att tina...
Behöver jag säga att jag inte är så förtjust i kyla?
Duktigheten fortsätter för övrigt.
I dag har det valts elbolag
(miljömärkt och sådär lagom pretto du vet),
skickats i väg ett paket,
ringts en pappa
(för jag har så många..)
och organiserats papper.
Jag undrar hur människor som jobbar heltid hinner med allt som måste göras?
Flytten kommer hur som helst närmare och närmare
och det märks verkligen hur mycket småsaker det är att tänka på.
Förresten! Lagom sur sak som inträffade förut.
Pappa frågade om jag hade fixat hemförsäkring
(han är fastighetsskötare och hemförsäkring är det viktigaste som finns i hans värld)
ja då, sa jag. Den är fixad och jag delade upp betalningen månadsvis för att jag helt säkert inte skall få en chock när den väl kommer, fortsatte den stolta dottern.
Synd, svarade pappa. Jag som hade tänkt att betala engångsbeloppet första gången annars...
Så där fick jag för att jag försökte vara duktig och ha lite framförhållning.
Ungefär 1000 kronor i sjön.
Priset för att visa att man kan stå på egna ben?
Matte?
vad tänkte jag när jag bestämde att jag skulle plugga matte?
Jag orkar inte.
Ge mig förmåga att fatta ett beslut om vad jag vill göra i mitt liv.
Duktig flicka
Jag valde den fulaste bilden på flyttkorten som jag kunde hitta,
bara för att kompensera lite.
Men adressändringen är gjord, boende bokat till NYC
(nej, det blev inget soffsurfande, ni kan andas ut)
och mitt nya jobb är besökt.
Nya jobb undrar kanske du?
Jo, det skall jag berätta.
Min chef och hans fru äger en klädaffär på Frölunda Torg, clair.dk,
och de vill att jag skall kombinera mitt extrajobb på Statoil med ett extrajobb där.
Eftersom jag i nuläget bara jobbar tre dagar i veckan blev jag självfallet eld och lågor.
Det blir inte riktigt lika många tider där som på Statoil, men antagligen 1-2 dagar i veckan lite beroende på.
Det som återstår på listan innan flytt är:
- Ikeabesök
- Fixa lämpligt elavtal
- Ringa nuvarande hyresgästen för att komma överens om flyttdag
- Ringa fastighetsskötaren för att fixa nycklar
- Kolla upp bredband och TV
Inte så intressant för er kanske,
men snart är jag mitt vanliga jag igen.
Lovar.
Ilska
- Hej Therese, jag heter Kristian och ringer från Telenor. Är Annica hemma?
- Ja, men hon är inte intresserad.
- Vad är hon inte intresserad av?
- AV TELENOR!
- Men...
- Tack ändå, ha en bra dag.
När man är inne på det sjunde samtalet från telefonförsäljare på en dag är man lite trött.
Det är inte meningen att ta alla min ilska över stackars Kristan,
men jag orkar helt enkelt inte vara trevlig mot folk som stör.
Nu, snart!
autogiroblanketter,
vikarieansökningar
och en påtaglig kyla.
Jag tror minsann att november närmar sig med stormsteg.
Hösttankar i illusionen av vår
en sån där som gör att man faktiskt är glad att man är i Sverige.
Jag har öppnat balkongdörren i hopp om att vädra ut det gamla,
ge det nya en välförtjänt plats i röran av minnen, tankar och måsten.
Våran fågel kvittrar som om den har fått fnatt,
som den gör varje gång den tror att det är vår.
Jag kan hålla med henne, det är nästan så att man kan blanda i hop dem i bland, vår och höst.
Borsett från att jag vet att det går åt en mörkare och kallare tid.
I går slogs jag av tanken att jag skulle ha behövt ett par vantar.
I dag slogs jag av tanken att mitt Comviq Kompiskort går tom två dagar,
vilket betyder inga fler gratissms.
Och eftersom jag har 30 öre och inte kan ladda på mitt kort innan torsdag så är jag körd.
Dessutom insåg jag att mitt spårvagnskort tog slut och jag har absolut inte råd att köpa ett nytt just nu.
Då kom Michaela ridande på sin vita häst och räddade mig ur faran.
Mer Fritidskort åt folket!
Jag är drabbad
Jag vet, jag har syndat.
Fallit för den förbjudna frukten.
Jag har försökt att gömma mig bakom blad för att inte skämmas,
men det fungerar inte.
Jag bara måste erkänna det,
för min egen sinnesfrid:
JAG HAR FALLIT FÖR DEN FRUKTADE GOOGLESJUKAN!
Jag googlar allt och alla.
(Eller som min mor skulle ha sagt gåglar allt och alla).
Jag kan inte hjälpa det.
Jag skyller på för mycket fritid.
Förlåt?
Jobbigt
Jag och min chef sa från början att jag skulle jobba varannan helg plus ett antal pass i veckan,
nu fem veckor senare börjar jag inse att alla chefer på Statoil är lika disträa.
(Eller kan det kanske vara ett grundläggande krav, i allmänhet, för att överhuvudtaget kunna bli chef?)
Fem veckor, med tillhörande helger, och jag har varit ledig noll utav dem.
Dessutom vet jag med säkerhet att jag jobbar både i helgen och nästa helg.
Visst, dubbelt betalt väger upp en del (en hel del om jag skall vara ärlig)
men ibland vill man vara ledig när alla andra är det...
Förutom detta lilla iritationsmoment har jag, och alla andra på stationen, nu i tre veckor blivit lovade ett fast schema.
Senast i förrgår fick jag höra att han just i den stunden skulle sätta sig ner med det,
men tror ni det är klart än?
Nej.
Jag har en av världens bästa chefer, det är inte det.
Han är sympatisk, har humor och är lätt att prata med.
Utöver detta vet jag att han har haft hysteriskt mycket att göra den senaste tiden
och att det inte går att pyssla ihop tiderna på annat sätt eftersom vi bara är tre helgarbetare...
Jaja. Jag får väl helt enkelt stå ut en stund och vänta på bättre tider.
Idiotförklaring
Kurs i morgon, "Hot, våld och rån"
innan den var jag t ungen att göra en onlinekurs "Personlig säkerhet".
Sagt och gjort.
Det hela var en sextio minuters total idiotförklaring.
"I vilket fall ska man trycka nödstopp av drivmedelsanläggningen?
1. om en kund spillt mycket bensin vid tankning
2. om en bil har fastnat i biltvätten
3. om potatismoset är slut"Eller ett anant exempel var när de visade en bild på en kamera med en stor bildruta bredvid:
"Så här ser övervakningskameran ut. Den kan sitta både inomhs och utomhus"
Shit pommes.
Att sitta i två soffor, med två vänner, med en minst sagt intressant tankekarta på witheboarden, och diskutera hur man uttalar Laura (Laura eller Lååra?) är alltid ett trevligt energiladdande avbrott i vardagen.
Nu är min man i utlandet.
Eller i Malmö.
Dagens i-landsproblem
Lite drygt två timmar senare och rastlösare än aldrig förr.
Det är verkligen jobbigt när alla andra jobbar när man själv är ledig.
Om man sedan toppar det med att alla mina böcker, filmer, pärlor och skivor ligger i tryggt förvar i diverse olika förådsutrymen förstår man snabbt att en hysterisk Therese är på väg att skapas.
Jag har badat, läst en halv bok (Jpod som jag lyckades haffa till mig på biblioteket),
konstaterat att jag har ynka 56 kronor kvar på mitt konto och väntat på ett samtal som aldrig kom från jobbet.
På något sätt känns det nästan lika meningslöst att jobba eftersom jag ändå inte riktigt kan njuta när jag är ledig.
Jag vill ha ett rum, en egen säng, mina egna saker och dessutom börjar mina Spanienkläder bli lite väl tunna...
Just nu kan jag säga att jag ser fram emot att leva på existensminimum och behöva vända på varenda krona.
Är det det som erbjuds istället för denna instängda tillvaron så är inte jag den som tackar nej.
Det är dags för något nytt nu (säger hon som kom hem från Alicante för mindra än en månad sen).
Jag klarar inte av att bo i en trea med min mamma och syster längre,
inte efter att ha bott själv i ett drygt halvår.
Jag behöver mitt liv, tack!
Jag kan inte ens möbler om eller ordna bland mina fotografier,
för jag har inga här!
Det är konstigt vad paralyserad man blir så fort ens tidsfördriv försvinner.
Att bli vuxen
mina planer för dagen är inte så högtravande men snabbt kommer rastlösheten i kapp mig.
Jag måste, måste, måste göra något.
Tre lediga dagar i rad och all tid äter upp mig inifrån,
jag måste aktivera mig, få tiden att gå, fylla den med något meningsfullt.
Efter att ha blivit telefonattackerad av ett försäkringsbolag inser jag att det är dags nu,
att ta det första riktigt vuxna steget,
hemförsäkring.
Jag ger mig in i en djungel av fackliga termer och hemsidor som mest liknar en riktigt avancerad katt-och-råtta-lek.
Det första jag gör är att utesluta bolaget som ringde och störde mig mitt i frukosten,
där fick ni.
Det räcker inte med att jag argt avvisade den stackars kvinnan.
Nej, hämnden är ljuv.
Till mitt förtret visar det sig att det bolaget med bäst villkor är samma bolag som mamma har.
Så gick det med den lösgörelseprossecen.
Efter ett telefonsamtal på fem minuter var det löst,
mitt lösöre blev "värderat" till en miljon (eller så var det den lägsta gränsen de hade för att hjälpa kunden)
och försäkringskostnaden dras automatiskt varje månad.
Nu är det bara val av elbolag, adressändring och beställning av GP kvar.
Hjälp.
Nu skall jag nog hitta på något riktigt icke vuxet att göra.
Ser inte, hör inte, talar inte
Äpple erller inte?
Allmän diskussion om Michaelas ickebefintliga smarthet bryter ut..
Andreas: Men, det finns visst gröna granatäpplen! Jag har ätit ett skitstort grönt äpple en gång...
Ja, för granatäpplen är som äpplen, fast större..
Det vet ju alla.
Hej
och sen blir det utgång.
I morgon skall min kusin ha fest,
ni vet hon som bor i huset bredvid min nya lägenhet.
Fullt ös helt enkelt.
För övrigt är det äldigt frustrerande att inte ha tillgång till ens en fjärdedel av sina kläder.
Jag försöker inbilla mig att tiden fram till den 1:e november kommer gå snabbt
och att jag snart kommer ha alla mina tillbehörigheter samlade igen.
Visst.
Konsten att ljuga så ingen tror dig
Det som skulle bli en jobbledig helg
förvandlades snabbt till en nästan jobbledig helg.
I stället för att liga och vräka i mig chips och
vara allämt dagen-efter-sliten på söndag skall jag jobba 16-24.
En kille som jag jobbade med på Statoil Surte skall börja jobba hos oss,
han har jobbat på Sataoil i tolv år.
Och nu behöver han bli upplärd på den, för honom, nya stationen.
Av mig.
Det skall visas rutiner, läras ut biluthyrningssystem och pekas ut stamkunder.
Och eftersom vi har jobbat ihop tidigare så var det ju perfekt att jag,
som har jobbat på Statoil Hjalmarbrantingsgatan i tre veckor,
skulle göra det.
Micke var en utav dem som lärde upp mig för ett och ett halvt år sedan,
nu är dt alltså ombytta roller.
Om det känns konstigt?
Föreställ dig att du har fått i uppgift att lära din gamla svensklärare att stava till svenska.
Inte alls vrickat.
Oj, nu ljög jag visst.
Skäms Therese.
Jobba dygnet runt
Är inte det värsta som finns att vakna upp efter en hel natts sömn,
inse att man har drömt att man har jobbat hela natten
och sen slås av faktumet att man strax skall jobba på riktigt?
Så, i dag kommer jag alltså ha jobbat,
en hel del om man säger så.
Haha. Andreas osmidiga katt ramlade just ut ur hans garderob.
Garderoben är ny, och har till skillnad från föregångaren,
inga dörrar utan ett skynke har blivit inringt som vikarie.
Och Spunken (katten) tycker att detta är väldigt spännande eftersom det betyder
att han alltid kan klättra upp bland hyllorna och gömma sig.
Vad han däremot inte har insett är att man inte kan klia sig (med hela sin kroppvikt lutad) mot skynket,
för då ramlar man ner.
Och jag skrattar lika mycket varje gång.
Haha.
Enkel matematik?
Men något som inte är så vanligt är att jag faktiskt kommer ihåg funderingarna.
Jonas Gardell Och Mark Levengood har två barn med ett lesbiskt par,
jättebra, jättefint och hela grejen.
Jag förstår att allting är väl genomtänkt och planerat och att alla är jättekära och jag stödjer det fullt ut,
så inget mer om det nu.
Men om båda paren nu skulle gå skiljda vägar en dag
(sånt händer faktiskt även de bästa)
hur fungerar vårdnadsbiten då?
Kan man dela upp vårdnaden i fyra delar?
Och hur överlever man osm förälder om man bara träffar sitt barn var fjärde vecka?
Och hur överlever barnet av att bara träffa mamma, mamma, pappa och pappa var fjärde vacka?
Som ni förstår börjar mina sömnproblem urarta sig lite.
Det är höst på alla gator och torg
och senare visar sig vara en timme,
påminns jag om att jag faktiskt inte har tackat nej till min franska grundkurs.
Jag inser att en grundkurs i att vara vuxen hade lämpat sig bättre
och författar något genomskinligt mail om för mycket vilja och för lite tid.
För det är väl det som kantar en överlevares höst?
Det är bäst att hålla hjulet rullande,
annars vet man inte vart det stannar.
När vi ändå pratar om mail som förändrar vardagen,
så hade det trillat ner en hälsning från en vän,
som kanske egentligen var mer än en vän.
Det är så konstigt hur man kan gå från att träffas varje dag,
verkligen förstå,
till att diskutera ytliga saker som jobb på byggen
och att hösten går sig påmind även på sydligare breddgrader.
Jag skulle vilja uppleva en höst där borta,
ytterligare en gång se träden tappa sina blad,
men på ett nytt ställe.
Jag skulle vilja gå ner för de kända gatorna,
leende, genom högar av färglada löv.
Jag skulle vilja är frukost på berget
och titta på soluppgången.
Jag skulle vilja gnälla över de papperstunna väggarna och alla lager av filtar.
Jag skulle vilja uppleva en höst där borta,
en höst som är som hösten skall vara.
Som våren var, med samma attribut och samma känslor.
Men göteborg går också bra,
så länge.
En tripp genom nostalgin
Min mp3 laddas just i denna stund med en massa ny och fräsch (?) musik,
det är nämligen promenad på gång.
Några stackars solstrålar letar sig fram mellan molnen och skapar en mysig höstkänsla.
Jag åt frukost på balkonen och drömde mig bort, helt plötsligt insåg jag satt och stirrade på Krokängsparken.
Som jag inte har varit i på hundra år...
Sagt och gjort.
Nostalgi är bra skit.
Så det blir till att rensa tankarna till lite skön musik samtidigt som jag passar på att njuta lite av mitt eget sällskap.
Vid 16 är det jobb igen.
Enligt schemat slutar jag 21, men jag hoppas på att förlänga det till 24.
Om inte blir det film i kväll, Flyga drake.
Boken var underbar och jag hoppas innerligt att filmen klarar av att bräcka mina förväntningar.
Som sagt är det lugnt på jobbfronten denna veckan.
Utöver mina fem timmar i dag har jag två normala pass (åtta timmar) på torsdag och söndag.
För övrigt är det inte långt kvar till november nu.
Då händer en massa kul!
Lägenhet + New York, kan det bli bättre?
Att vara 20
Precis hemkommen efter en längre Spanienvistelse,
inte den blekast om vad jag vill jobba med,
kontrakt på en alldeles egen lägenhet,
festar mer än vad som egentligen är bra,
halvdåligt extrajobb med osäker inkomst
och inte en chans att planera sitt privatliv från vecka till vecka.
Och vet ni vad?
Jag trivs som fisken i vattnet.
Dock är jag lite irriterad angående jobbfronten nästa vecka.
Som det ser ut hittills kommer jag bara jobba ungefär 2,5 pass...
Jag har i stort sett blivit lovad ungefär 80 % arbete per vecka,
och det vill jag faktiskt ha!
Funderar på att prata in mig lite hos Lennart
(ni ve den tuffa 65-åringen som snart ska gå i pension, som kör HD och som jagar rånare med skruvmejslar)
så kanske jag kan förvandla mitt halva pass till ett helt.
Låter det motsägelsefullt med det jag nyss sa om att jag trivs med min osäkra vadag?
Grejen med osäkra vardagar är att man har rätt att klaga på att den är osäker.
Och klaga kan jag.
Oviss framtid
Ska jag bli specialpedagog skall jag tydligen först utbilda mig till lärare,
sen arbeta som lärare i tre år och sen läsa specialpedagogprogrammet i 1,5 år.
Det ger en samanlagd tid på minst nio år.
Från det jag börjar plugga till lärare, vilket inte är än på ett tag.
På den tiden hinner jag bli hjärtläkare om jag så vill.
Altlså, specialpedagog stryks tillfälligt från listan.
Vi får väl se hur jag känner om tio år.
Jag vet att jag vill bli lärare.
Nu återstår det bara att välja två ämnen och en åldersgrupp.
Lätt som en plätt.
Tänkbara ämnen:
- svenska
- svenska som andraspråk
- matte
- spanska
- franska
Jag tror jag väntar ett tag innan jag börjar plugga på riktigt.
Vissa är inte födda till att undervisa
känner jag mig nästan beredd att ge upp tanken på att bli mattelärare.
Det kan inte fortsätta sådär.
Enligt mig pysslar vi med ganska avancerade saker
och då fungerar det inte när läraren bara skriver av bokens exempel på tavlan.
Allternativt visar en overhead, över samma exempel från boken.
Vad tänker hon?
"Om jag säger exakt samma sak som de redan kan läsa sig till, fast uttalat av mig så kommer de förstå perfekt"
Newsflash: Det gör vi INTE.
Det blir inte bättre av att när man frågar henne om hjälp får själva talets svar, utan någon uträkning eller lösning, till svar.
Hon kommer alltså fram till en, tittar på talet och skriver ner svaret i mitt anteckningsblock..
- Men jag förstår fortfarande inte hur man gör...
- Jag har ju skrivit svaret där, då måste du väl förstå?
Ja, jag förstår att tal 1244 har svar 6,76 för det har du skrivit där, dummer.
Men jag förstår inte hur jag ska lösa tal 1245, som är ett likadant tal men med andra siffror.
Jag är bra på matte, det är jag faktiskt.
Men detta är bara sorligt.
Jag kan inte lista ut underliga former utan någon guidning på vägen.
Och klarar jag inte denna kursen är det kört.
Och om jag inte klarar den så vill jag inte mer.
Så nu har jag legat hela natten och funderat på alternativa vägar.
Speciallpedagog kanske?
Eller kanske lärare i svenska som andraspråk och spanska?
Jag gillar inte motgångar.
Trots detta ska jag ta mig i kragen och försöka lista ut hemligheterna bokom cosinussatsen senare idag.
På egen hand.
Önska mig lycka till.
Mobilen nya mamman?
då jag i stort sett hade tagit henne på bar gärning.
Ja, jag minns hur det var att vara femton och ja, jag minns vad jag själv gjorde.
Man skall inte köra pansarvagn i glashus, tänkte jag och bestämde mig snabbt för att lämna övriga vuxna utanför.
Alltså. Jag är inte ute för att sätta dit någon, bara ställa henne mot väggen lite och få henne att tänka till lite.
Vi diskuterade lite fram och tillbaka och hon lyckades snurra in sig själv i värsta harangen innan hon till sist erkände:
- Ja, jag har ett paket men jag röker bara ibland.
- ....
- Om jag dricker eller så. Inte annars. Jag svär på min mobil att jag inte röker varje dag.
Hon svär på sin mobil, då förstår ni ju själva att det är allvar.
Självinsikt
Jag blev just överlistad av en plattång.
Attans.
Ren och skär lycka!
och sökt allt mellan himmel och jord, har jag äntligen fått en lägenhet!
En liten söt trea på 62 kvadrat i Högsbohöjd.
Inflyttning den 1 november.
Jag har så mycket att göra innan dess.
Och efter.
JAG HAR EN LÄGENHET!
Innan dess måste jag få köpt fyra köksstolar, en bäddmadrass, två bokhyllor, alla slags tallrikar man behöver och x antal lampor.
Jag räknar krast med 4000 kronor.
Och då är det bara sakerna som jag måste ha, tänk hur lång listan är med allt jag egentligen behöver.
Undra om mitt fina lilla timjobb räcker till?
Till och från blir jag mobbad för att jag har samlat på mig en massa olika "flytta-hemifrån-saker" och lyckats ta tillvara på möbler som familj, vänner och bekanta av någon anledning bestämt sig för att göra sig av med.
Men nu lönar det sig, tänk vad mycket jag skulle ha att köpa nu om jag inte hade gjort det!
Nu kanske ni undrar vad jag har att göra efter den 1 november?
Det ska jag berätta.. Den 7:e november åker jag till NEW YORK!!
Jag är borta i åtta dagar och egentligen hoppas jag att jag både ska ha hunnit flytta in och måla om innan jag åker.
Lycka till.
Måste bara nämna något som är komiskt med att vara timanställd samtidigt som ens bästa vän också är det.
- Ska vi höras i morgon? Jag jobbar 15-22 så vi kan höras efter 23 eller innan 14.30?
- Öhm.. Jag jobbar 8-16 och sen börjar jag 6 dagen efter...
- Okej.. Men ska vi gå ut i helgen då?
- Fredag då, för jag jobbar söndag morgon..
- Jag jobbar lördag morgon...
Förresten:
I dag fyller Astrid 20 år, GRATTIS!
Och i morgon är det Mickes tur att joina de stora 20 med, GRATTIS till dig också.
Nu ska jag snart avsluta det jag försöker se ut som om jag gör, alltså pluggar matte, och ta tag i kvällens stora klädproblem. Självklart blir det en liten utgång till födelsedagsbarnets ära idag, då jag börjar först 16 imorgon.
