Föräldralogik
Jag har blivit en moraltant.
När jag i veckan vandrade Vasagatan fram med två vänner gick vi om en mamma med sitt barn.
Barnet var i jag-har-nyss-lärt-mig-att-gå-åldern.
Ungen ragglade fram bredvid mamman och barnet men stannade plötsligt.
Lagom tills vi gick om dem stannade barnet och sa något till mamman som högt utbrister
”Men kissa inte i byxorna!”.
Ja, för skuldbelägga barn är en BRA idé.
Ta med en jävla potta ut på promenaden och lyssna på ungens signaler,
skuldbelägg dig själv för att du brister som morsa,
inte ditt barn.
Vidare har jag två gånger den här veckan blivit lätt hysterisk på människor som tycker att det är en superbra idé att INTE samsova med sina småttingar.
De har tyckt att det inte är något konstigt att lägga ungen i en spjälsäng det första man gör när man kommer hem från BB.
Det är urbota dumt ur många perspektiv. Barnet behöver närhet. Barn blir lugna av att höra sina föräldrars hjärtslag. Det är sjukt omständligt att ta sig upp och få upp barnet ur spjälsängen när det för hundrade gången vaknar och vill bli ammat. Det är viktigt att tidigt visa barnet att föräldrarna finns där, direkt, om det är något. Jag tror att det är viktigt för att utveckla barnets trygghetskänsla.
Sen har vi den här idiotdebatten som uppstod efter att Ohly var med i SVTs Utfrågningen.
Ni vet då han pratade om delad föräldraledighet och berättade att hans fru hade använt bröstpump?
Efter det blev debatten helt felvinklad (självklart, nästan alla medier är högerstyrda) och allt fokus låg på bröstpumpens vara eller icke vara. Nästan inga diskussioner har handlat om sakfrågan. Det är som om folk är för rädda för att diskutera det. För det kan ju knappast finnas någon som inte tycker att ett barn har rätt till båda sina föräldrar? Jag säger: lagstadga om delad föräldraledighet, så slipper vi alla diskussioner i stil med ”det är klart att vi vill men vi har inte råd”. Är vi så rädda för att papporna skall ta hand om sina barn? Tror vi inte att de klarar det? Lagstadga så uppstår inte ens diskussionen. Man skall inte skaffa barn om man inte är beredd att ta hand om det, varken som mamma eller pappa.
Visst, man är aldrig så bra förälder som innan man har fått barn. Men detta handlar inte om att hacka på någons föräldraskap. Det handlar i det första fallet om grundläggande pedagogik, vidare om den viktiga anknytningen till barnet och till sist om barnets rätt till båda föräldrarna. Vi vill inte ha fler generationer med pappakomplex.
Som sagt, en moraltant (som är hysteriskt rädd för att Alliansen skall vinna valet).
