Gaddafi? Kaddafi? Khaddafi? Qaddafi?

Är det någon som inte tycker att det är speciellt konstigt att Libyens ledare är minst sagt förvirrad?
Jag menar, JAG blir förvirrad av alla olika stavningar av hans namn som förekommer,
man kan ju bara tänka sig hur han borde känna då.

Kanske borde tipsa honom om det?
Istället för att skylla revolutionen på al-Quida kan han skylla på västerländska medier,
det måste ju vara rena drömmen för honom?

Ett paket juli var beställt

De senaste dagara har jag haft ett galet sommarbegär.
Saker som inte hjälper men som jag gör ändå:

- sortera sommarbilder
- sortera sommarkläder
- boka resa till Mallorca
- längta efter Öland
- snedda genom ett snöigt Slottsskogen


Du behöver aldrig mer vara rädd

Jag vaknar mitt i natten,
mardrömmar, paranoia.
Jag är helt slut,
men jag skriver listor och är rastlös.

.

Familjer suger ibland
och folk borde lära sig att kolla sin mail.

Just saying.

Dag 17: ett barndomsminne

Jag har ganska många tidiga minnen, men ett ritkigt fint minne som jag har är från min mormor och morfars land i Söne, utanför Lidköping. Jag spenderade en stor del av mina sommarlov där. Oftast utan mamma och pappa. Ibland var Sandra med, men hon var aldrig där lika länge som jag var, hon var ju fortfarande rätt liten.

Hur som, vi bodde i en husvagn ute i skogen på min mormors kusiner Bengt, Benny och Brittas mark. Bengt och Benny hade ett helt stall fullt med travhästar och ett enormt jordgubbsland, så ni kan ju tänka att jag var i himlen.

Jag har många fina minnen från de här somrarna. Blåbärsjakt i skogen, promenader i hästhagarna, långa svettiga timmar i potatislandet, en massa nattvakanden för att hålla koll på fölande hästar... Men det jag tänker på nu är när höet skulle tas in. 

De hade alltså stora åkrar och när havren var skördad och höet hade torkat åkte man med en stor traktor men någon slags maskin efter som samlade ihop allt hö, gjorde det till balar och spottade sen ut dem i höskrindan som drogs efter traktorn. Där var det min, morfars och Bennys uppgift att ordna balarna i fina högar. Det luktade sommar, stacks överallt och var otroligt stressigt. Men mitt i allt det hade Benny tid att skämta med mig. Jag hade tagit en paus och gjort mig en "höfåtölj" när Benny pötsligt lägger några höbalar över mig så jag är instängd bland allt underbart hö. Jag skrattade hysteriskt mycket och Benny hade självklart koll på situationen. Men min morfar, som var av den ängsliga sorten, skällde ut stackars Benny efter noter.

Det var fint.

Dag 16: första kyssen

Martin Rasmusson. Vi var vänner med det där lilla extra pirret i magen och vi visste nog båda två att det skulle ske i sinom tid. Jag är rätt säker på att vi gick i sjuan (å herre gud, ALLA hade verkligen kysst någon innan jag gjorde det. Jag var så hopplöst efter) och det hände i mitt aprikosa flickrum, i min säng, på mitt fula blommiga överkast.

Det var han, jag, Cissi, Daniel och Nina som var där och skulle "kolla på film". (Snälla, dra den om räven med) Cissi och Daniel var hopplöst förälskade i varandra och nu i efterhand tycker jag ganska synd om Nina. Det var nog bara hon som såg filmen Ten things I hate about you (min favoritfilm back then, pinsamt)...

Jag och Martin låg i min säng och ja, det dröjde nog inte länge innan våra tungor var inne i varandras munnar. Jag minns det som ganska omständigt (alltså, ligga på sidan och kyssar är ju inte det lättaste!), spännande och förvånande. Var det allt liksom?

Nåja. Vi småhånglade i några timmar, höll varandra i handen när jag sedan följde dem hem, fick utstå folks girningar i skolan dagen efter och gjorde aldrig mer om det. Vi var nog kära i varandra ett bra tag till, men det blev liksom aldrig av. Han var ju trots allt en av mina bästa vänner och vi hade annat att göra än att kyssas. Konstigt nog blev det aldrig pinsamt mellan oss. Det var väl något som behövde komma ut för att vi skulle kunna fortsätta som vanligt.

Sen växte vi ifrån varandra, men jag har koll på honom via Facebook. Så klart.

Dag 15: mina drömmar

Vem har sagt att trettio dagar måsta komma i rad? Uppenbarligen inte jag i alla fall.

Då så, mina drömmar.

Ja, förutom det uppenbara att jag någon gång (om si sådär sju och en halv termin) vill ha ett lärarjobb på lämplig högstadie- eller gymnasieskola så vill jag även utbilda mig till speciallärare (för tretton terminer på universitetet är inte nog för mig), forska i samhällskunskap eller litteratur (just nu är jag sugen på en mix av de båda) och så småningom kanske undervisa på universitetet. Det hade varit häftigt att publicera lite böcker och så med.

Jag vill åka till Ghana och arbeta på ett barnhem (kanske blir verklighet redan nästa termin, vi får se lite om det går som jag vill) och tågluffa mer i Europa. Jag när en dröm om att äta tapas i Bilbao, muta gränsvakter i sydamerika och klappa kossor i Indien.

På tal om kossor är det ett djur som jag gärna vill ha som husdjur, gärna med lite höns som kompisar. Jag vill bo på en gård, men inte tvingas gå upp halv fem varje morgon. Jag vill bo på landet i en sekelskiftsvilla med trägolv, men det skall gå bussar till stan. Jag vill ha ett bibliotek och en drös ungar som kan uppföra sig som folk. Någon dag vill jag nog ha ett fosterbarn alternativt adoptera.

Jag vill ha en stor hund som skall heta Skalman och jag drömmer om att det är vår nu. Gärna typ igår.

Det blir inte mer intressant än så här

Hamrar mig på fingret istället för att läsa avhandlingar om tonårsflickors läsning.
Har kanske lämnat tanken om att allt måste vara vitt-vitt-vitt bakom mig.
Vitt är fortfarande finast, men när jag hände upp lite nya ramar kände jag
att det hade varit trevligt med några röda och gröna ramar bland de vita.
Ikea i helgen kanske?

RSS 2.0