Bra kvinna reder sig själv
Läser just ni Stjärnor utan svindel och även om jag råkar tycka att det är en himlans massa svammel så kan jag inte undgå att ta åt mig så fruktansvärt mycket av vissa saker. Jag känner att jag just nu mest läser litteratur som kommer att göra mig till en ännu bitskare och argare feminist - tjo!
Hur som bestämde jag mig under läsningen för att det är dags att konfrontera mina rädslor/fobier, det är inget som kommer att lösa sig av sig själv och nu är ett lika bra tillfälle som något att ta tag i dem. Så, för att kunna göra det bestämde jag mig för att spalta upp dem (utan inbördes ordning):
1. Handleder
Hur som bestämde jag mig under läsningen för att det är dags att konfrontera mina rädslor/fobier, det är inget som kommer att lösa sig av sig själv och nu är ett lika bra tillfälle som något att ta tag i dem. Så, för att kunna göra det bestämde jag mig för att spalta upp dem (utan inbördes ordning):
1. Handleder
2. Mörker (jag tror att det lurar tjuvar och banditer bakom varje vrå och kan aldrig ritkigt slappna av)
3. Att prata engelska
4. Extrema höjder utan direkt "skydd" (jag hatar balkonger som är högre upp än på tredje våningen, pariserhjul, höga broar osv)
Punkt nummer tre var lättast att ta tag i, så i natt anmälde jag mig till en kurs i engelsk konversation på Medborgarskolan. Det kanske inte hjälper fullt ut, men det är ett stort steg på vägen måste jag säga! (Allt det här skyller jag på min engelskalärare från fyran, hon var ondskan personifierad)
Handledsfobin har jag fått ganska bra bukt med, så den låter jag vara en stund. Kanske självdör den, kanske kan jag leva med den. Höjdrädslan kör jag lite egen KBT på och det går ganska bra, jag har bestämt mig för att det inte får begränsa mig. Jag promenerar över broar och tvingar ut mig på mormors balkong helt enkelt.
Mörkrädslan är knivigare, några förslag på hur jag löser det mottages därför tacksamt.
Tack och hej.
Punkt nummer tre var lättast att ta tag i, så i natt anmälde jag mig till en kurs i engelsk konversation på Medborgarskolan. Det kanske inte hjälper fullt ut, men det är ett stort steg på vägen måste jag säga! (Allt det här skyller jag på min engelskalärare från fyran, hon var ondskan personifierad)
Handledsfobin har jag fått ganska bra bukt med, så den låter jag vara en stund. Kanske självdör den, kanske kan jag leva med den. Höjdrädslan kör jag lite egen KBT på och det går ganska bra, jag har bestämt mig för att det inte får begränsa mig. Jag promenerar över broar och tvingar ut mig på mormors balkong helt enkelt.
Mörkrädslan är knivigare, några förslag på hur jag löser det mottages därför tacksamt.
Tack och hej.
Omvänd glädje
Kommer att ha kirrat 170 hp när den här terminen är klar,
120 av dem inom lärarprogrammet.
(Hej, jag har bara 210 hp kvar. Bara.)
Först tänkte jag jubla för att jag är så jävla bra
Först tänkte jag jubla för att jag är så jävla bra
(för det ÄR jag)
men nu insåg jag hur gammal man måste vara för att ha 170 hp.
Speciellt om man har bott ett halvår i Spanien.
Det är tio poäng från tre år på universitetet.
Tio poäng från att ha spenderat lika mycket tid på universitetet som i gymnasiet.
Hjelp.
Dumbom
Tjolahopp! En lägenhet i mitt drömhus är ute på Boplats, och bara 500 sökande!
Skall ringa och väcka Jonas och se vad han tycker,
HERREGUDHERREGUDHERREGUD.
Jag sökte först och tittade när inflytt var sist.
1 juli. Kan nog bli lite svårt med tanke på min panka situation.
Skall ringa och väcka Jonas och se vad han tycker,
men antagligen får jag snällt ta bort visat intresse.
FAN.
Kul ekvation
Nu är alla räkningar betalda och jag har hela 945 kronor för den närmsta månaden.
945 kronor till mat och till att leva.
Min matbudget brukar vara 2000 kronor. Detta kan bli minst sagt intressant.
Min nya hobby
Alltså. En hemsida för att byta lägenhet med varandra.
Så genialiskt, så underbart och SÅ farligt.
B-uppsats? Vad är det när det finns en lägenhet i precis det huset som vi vill bo?
OCH DET ALLRA BÄSTA! Genom ett triangelbyte så kanske, kanske det går!
OCH DET ALLRA BÄSTA! Genom ett triangelbyte så kanske, kanske det går!
Uppsatsmatematik
Jaha. 8-12 sidor (självklart utan att framsida, abstrakt, innehållsförteckning, sammanfattning och källförteckning räknas med) och jag är redan uppe i 9,5 trots att jag har två didaktiska teorier, nästan hela analysen och hela diskussionen kvar. Det blir nog till att stryka en del. Attans, allt som jag har skrivit hittills är så bra!
(Jag tycker att det ligger något sorligt i att ta bort ord och stycken. Jag blir ledsen för meningarnas skull. De har precis sett dagens ljus, men lika obarmhärtigt blir de borttagna igen och chansen att de skall födas på nytt är väldigt liten. jag vet at tdet låter knäppt, men jag tänker så varje gång jag fixar i mina texter. Hej då, trevligt att träffas - men vi syns inte igen!)
Tur att jag fortfarande har nästan två veckor på mig innan det skall in. Jag är inte orolig inför att få ihop något bra, att skriva har aldrig varit min svaga sida. Det gäller bara att gallra ut det som inte är tillräckligt bra. Jag siktar på VG, allt annat kommer göra mig sur som ättika.
(Och ja, jag ÄR bra. Och ja, jag hatar jante)
(Jag tycker att det ligger något sorligt i att ta bort ord och stycken. Jag blir ledsen för meningarnas skull. De har precis sett dagens ljus, men lika obarmhärtigt blir de borttagna igen och chansen att de skall födas på nytt är väldigt liten. jag vet at tdet låter knäppt, men jag tänker så varje gång jag fixar i mina texter. Hej då, trevligt att träffas - men vi syns inte igen!)
Tur att jag fortfarande har nästan två veckor på mig innan det skall in. Jag är inte orolig inför att få ihop något bra, att skriva har aldrig varit min svaga sida. Det gäller bara att gallra ut det som inte är tillräckligt bra. Jag siktar på VG, allt annat kommer göra mig sur som ättika.
(Och ja, jag ÄR bra. Och ja, jag hatar jante)
Min pojkvän är knäppare (och bättre) än din
På 19/20 kort gör Jonas en grimasch. Charmigt ändå!
Den jobbiga jäveln
När man går igenom en kris är det inte lätt att hävda sin rätt, att säga "det här behöver jag", "det här vill jag" eller "skulle du kunna laga mat till mig för jag orkar inte?". All ens energi går åt till att faktiskt hålla sig flytande. Många som har gått igenom en stor sorg redogör för att den första tiden var ett slags töcken som karaktäriseras av sömnsvårighet, glömska, koncentrationssvårighet och uppgivenhet.
Många människor är rädda för att störa en människa i sorg. Man tänker att man visar hänsyn, att man ger den sörjande plats. Ironiskt nog talar detta emot vad all forskning säger:
Många människor är rädda för att störa en människa i sorg. Man tänker att man visar hänsyn, att man ger den sörjande plats. Ironiskt nog talar detta emot vad all forskning säger:
En undersökning från USA visar att mer än 98 procent av alla sörjande vill tala om omständligheterna som ledde upp till förlusten. Det tragikomiska är att mer än 95 procent av omgivningen
samtidigt tycker att det är bäst att inte tala om detta. Sådant beror ofta på att omgivningen inte vill
”göra någon upprörd” eller ”riva upp gamla sår”
En undersökning från USA visar att mer än 98 procent av alla sörjande vill tala om omständligheterna som ledde upp till förlusten. Det tragikomiska är att mer än 95 procent av omgivningen samtidigt tycker att det är bäst att inte tala om detta. Sådant beror ofta på att omgivningen inte vill ”göra någon upprörd” eller ”riva upp gamla sår”
Den sörjande måste få älta, samtidigt som medmänniskan inte skall vara rädd för att sitta tyst om bara ha sin famn öppen när det behövs.
Jag vet att man kan ifrågasätta mitt val att "tränga mig på" människor i kris, men jag tror att det är det bästa man som medmänniska kan göra. Självklart skall man vara lyhörd för den sörjandes vilja, men man skall INTE förvänta sig att den sörjande själv skall ta kontakt. Kommentarer som "jag finns här om du behöver mig" tror jag absolut fyller en funktion, om man sen också visar att det är så. Man kan inte förvänta sig att någon i djup sorg skall orka ta kontakt med andra människor.
Därför är jag den jobbiga jäveln (eller snarare den som alla andra tror uppfattas som jobbig och påträngande). Jag drar mig från att ringa om det inte är någon som står mig väldigt nära, men jag skickar sms (jag tänker att sms kan man själv välja när och om man vill svara på) och bjuder in mig själv. Jag tar med mig glass, choklad eller mat. Oftast sitter jag bara och lyssnar, ibland sätter jag på en film. Men jag tar mig till den sörjande, jag låter inte h*n ta sig till mig.
Den sörjande måste få älta, samtidigt som medmänniskan inte skall vara rädd för att sitta tyst om bara ha sin famn öppen när det behövs.
Jag vet att man kan ifrågasätta mitt val att "tränga mig på" människor i kris, men jag tror att det är det bästa man som medmänniska kan göra. Självklart skall man vara lyhörd för den sörjandes vilja, men man skall INTE förvänta sig att den sörjande själv skall ta kontakt. Kommentarer som "jag finns här om du behöver mig" tror jag absolut fyller en funktion, om man sen också visar att det är så. Man kan inte förvänta sig att någon i djup sorg skall orka ta kontakt med andra människor.
Därför är jag den jobbiga jäveln (eller snarare den som alla andra tror uppfattas som jobbig och påträngande). Jag drar mig från att ringa om det inte är någon som står mig väldigt nära, men jag skickar sms (jag tänker att sms kan man själv välja när och om man vill svara på) och bjuder in mig själv. Jag tar med mig glass, choklad eller mat. Oftast sitter jag bara och lyssnar, ibland sätter jag på en film. Men jag tar mig till den sörjande, jag låter inte h*n ta sig till mig.
Hej från virkverkstaden!
Ibland önskar jag att du bodde granne med mig,
då lyssnar jag på den här och minns när du försökte övertala mig om Jason Mraz storhet.
Skulle gissa på att det är fyra-fem år sedan nu.
Vi räknade ut att vår vänskap nu är inne på år åtta,
Vi räknade ut att vår vänskap nu är inne på år åtta,
inte dåligt för några som träffas så sällan!
Du vet vem du är och du är bra.
Saker som motbevisar evolutionsteorin:
Mensvärk
Bästa recepten...
...är de som inte finns!
Mormors svar på hur man gör rabarberkräm: "några rabarber, lite vatten (ta inte för mycket, rabarberna vattnar sig mycket i sig själva!), en kanelstång (eller två om du vill), socker, sirap. Koka tills rabarberna blir trådiga. Och om det behövs så häll på lite potatismjöl i slutet men då får du röra som bara sjutton." Måttangivelser? Koktid? Pyttsan!
Mormors svar på hur man gör rabarberkräm: "några rabarber, lite vatten (ta inte för mycket, rabarberna vattnar sig mycket i sig själva!), en kanelstång (eller två om du vill), socker, sirap. Koka tills rabarberna blir trådiga. Och om det behövs så häll på lite potatismjöl i slutet men då får du röra som bara sjutton." Måttangivelser? Koktid? Pyttsan!
Dagens tema: hur svårt kan det vara?
Efter att ha beställt hem en massa garn till hjärtekatten (för "hur svårt kan det vara") bestämde jag mig för att åka till Coop Forum och handla lite mat. Väl där blev jag så inspirerad och köpte en massa mat. Som jag sedan skulle få hem. Utan bil. "Hur svårt kan det vara?" tänkte jag och nu sitter jag här med armar ner till knäna.
Under tidigare nämnda shoppingtur hittade jag rabarber och blev så INSPIRERAD så jag bestämde mig för att göra rabarberkräm. "Hur svårt kan det vara?" tänkte jag och skickade iväg ett sms till mormor för att få reda på vad det skulle vara i. Nu har jag en massa kanelstänger hemma som jag aldrig kommer använda. Perfekt ju.
Nu skall jag strax ge mig på att laga rabarberkrämen och då får vi helt enkelt se hur svårt det kan vara.
Under tidigare nämnda shoppingtur hittade jag rabarber och blev så INSPIRERAD så jag bestämde mig för att göra rabarberkräm. "Hur svårt kan det vara?" tänkte jag och skickade iväg ett sms till mormor för att få reda på vad det skulle vara i. Nu har jag en massa kanelstänger hemma som jag aldrig kommer använda. Perfekt ju.
Nu skall jag strax ge mig på att laga rabarberkrämen och då får vi helt enkelt se hur svårt det kan vara.
Hjärtekatten
Min pysselådra har verkligen vaknat till liv det senaste.
Jag har fått tanken om att tapetsera om en bokhylla (som dessvärre tillhör Jonas, så jag måste nog muta honom lite), jag har gjort eget påskpyssel till påskriset, planterat om alla blommor, satt in hela förra sommarens (nåja, 40 kort kvar) bilder i album, idag skall jag försöka hitta en lämplig färg som jag skall måla om lite ramar i och jag är sugen på att måla om min ena byrå.
I dag hittade jag hjärtekatten som är ett virkprojekt som går ut på att virka gosedjurskatter till hjärtsjuka barn. Självklart skall jag hjälpa till. Garnet är beställt och peppen är på topp. Sen att jag inte har virkat sen högstadiet talar vi tyst om. Hur svårt kan det vara egentligen?
Jag har fått tanken om att tapetsera om en bokhylla (som dessvärre tillhör Jonas, så jag måste nog muta honom lite), jag har gjort eget påskpyssel till påskriset, planterat om alla blommor, satt in hela förra sommarens (nåja, 40 kort kvar) bilder i album, idag skall jag försöka hitta en lämplig färg som jag skall måla om lite ramar i och jag är sugen på att måla om min ena byrå.
I dag hittade jag hjärtekatten som är ett virkprojekt som går ut på att virka gosedjurskatter till hjärtsjuka barn. Självklart skall jag hjälpa till. Garnet är beställt och peppen är på topp. Sen att jag inte har virkat sen högstadiet talar vi tyst om. Hur svårt kan det vara egentligen?
Fixeri fixera
Hade en otroligt produktiv dag igår. Dock tyckte jag att tvätta nio fönster, rensa två byråer, göra rent för Ronja, skriva två recensioner och läsa två timmar i solen var viktigare än att 1. packa, 2. diska, 3. köpa påskgodis, 4. gå till biblioteket och lämna tillbaka böcker, 5. dammsuga och städa toaletten och 6. plugga (har en så söt sak en dansktenta och en redovisning på tisdag).
(Dock skall tilläggas att jag faktiskt tvättade och tog ut nästan hela återvinningen med, gjorde lite rätt i alla fall)
Eftersom min käre pojkvän inte kan meddela när han och hans far tänker komma och hämta mig så kanske jag borde vara stressad men kanske inte. ÅH dessa kval. Är jag stressad? Är jag inte? Nu kommer jag ju inte få något gjort.
(Dock skall tilläggas att jag faktiskt tvättade och tog ut nästan hela återvinningen med, gjorde lite rätt i alla fall)
Eftersom min käre pojkvän inte kan meddela när han och hans far tänker komma och hämta mig så kanske jag borde vara stressad men kanske inte. ÅH dessa kval. Är jag stressad? Är jag inte? Nu kommer jag ju inte få något gjort.
Balkongdrömmar!
Jag är fast övertygad om att livet blir så mycket lättare med en balkong.
Då hade jag inte suttit här med ett tungt huvud, utan jag hade suttit på min stora fina balkong,
sprudlande glad med ett glas saft framför mig.
Helt övertygad.
Det har dessutom börjat rycka i mina fingrar - jag vill ha överfylldra färgglada blomlådor,
Det har dessutom börjat rycka i mina fingrar - jag vill ha överfylldra färgglada blomlådor,
stora krukor med påskliljor och örter och en blommig duk (jag har dukcravings, något är allvarligt fel!) på ett stort bord med udda stolar.
Jag vill kunna ställa ut Ronja på balkongen så att hon kan kvittra lite med sina vänner (medan jag stänger dörren) och jag vill ha trasmattor på golvet.
Jag tänker att balkongen skall vara lika stor som ett vanligt rum och dessutom inglasad. Kvibergshusen har exakt en sådan balkong som jag drömmer om. Dit tänker jag flytta.
Jag vill kunna ställa ut Ronja på balkongen så att hon kan kvittra lite med sina vänner (medan jag stänger dörren) och jag vill ha trasmattor på golvet.
Jag tänker att balkongen skall vara lika stor som ett vanligt rum och dessutom inglasad. Kvibergshusen har exakt en sådan balkong som jag drömmer om. Dit tänker jag flytta.
