Saker de inte lär en på lärarprogrammet, det 1
Hur man bäst tacklar följande scenario:
Förpubertal pojke med Ed Hardy-keps,
rosa kalsonger och piké som kommer in genom klassrummet,
granskar lärarstudenten uppifrån och ner och säger
"Hej baby" för att en kvart senare falla ner på knä och fråga om de skall gifta sig.
.
Jag läser om diktaturen i Spanien och förundras över hur saker och ting fungerade.
Män som får adoptera bort sina barn utan att ens underrätta sina fruar,
På detta en kyrka med extrem makt,
Trots all förbaskad snö är Sverige ganska bra ändå.
Saker som iof fortfarande fungerar på i princip samma sätt i dagens diktaturer.
Män som får adoptera bort sina barn utan att ens underrätta sina fruar,
kvinnor som inte kan ta körkort eller skaffa pass utan att ha ett godkännande från sina män,
människor som inte har något inflytande över sin utbildning
och som blir avrättade för att de lyssnar på radiokanaler från andra länder,
enorma mängder "felaktig" litteratur som bränns
och en censur som knappt tillåter människorna att andas.
På detta en kyrka med extrem makt,
ingen yttrandefrihet, ingen rätt att strejka, bilda partier eller hålla möten.
Människor som är helt apatiska,
som lever utan att leva.
Som vet att om de skulle bli ovän med sin granne, sin kusin eller sin lärare
så kan denne lätt få personen i fråga avrättad bara genom att säga att h*n
har läst fel bok, sagt fel sak eller klätt sig fel.
Trots all förbaskad snö är Sverige ganska bra ändå.
Jobbigt jobb
Idag är första stängningen sedan rånförsöket
och jag skulle väl ljuga om jag säger att jag inte känner mig orolig.
Jag är orolig för att jag stötte på den mest inkompetenta polisen i hela mitt liv
(har träffat och pratat med en hel del p.g.a. tidigare händelser och de har varit suveräna).
Han antydde att jag hade larmat i onödan, att det inte alls fanns någon hotbild och att allt var ett missförstånd.
Att han sedan visiterade idioterna precis där jag kommer ut när jag skall låsa,
så de såg hur alla rutiner går till,
kändes inte jätteseriöst.
Samtidigt som polispatrullen kom kom även en Securitasvakt
och jag måste säga att han fick mig att känna mig mycket tryggare.
Han hade någon form av empati och han blev också riktigt irriterad på polismannen.
Så om jag behöver larma någon gång igen,
hoppas jag på trevligare bemötande!
Vad gör det om hundra år?
Svenskan och spanskan har rullat igång.
Just nu slåss Franco och boken Läsa bör man...? om min uppmärksamhet,
samtidigt som jag försöker att återställa min stackars lägenhet till det normala.
Hallen är i princip klar (nåja, krokar ska upp, lister skall målas,
lampa och matta ska köpas och sladdar ska spikas fast. Men annars så).
Tomtarna är nerpackade och väntar på att bäras ner i källaren,
det ligger Ikea-kartonger, penslar, förlängnngssladdar och post-it lappar överallt.
Men jag är nöjd ändå.
Söndagsfundering
Rent teoretiskt:
hur svårt tror ni det är att måla om badrumskakel?
Jag är en tönt
Jag har bytt ut snabblänken som gick till Allmänt utbildningsområde 1 till en som går till
Svenska för lärare, grundkurs och jag känner att äntligen är det på gång.
Äntligen skall jag läsa något som är stimulerande och roligt,
något som utvecklar mig.
Det i kombination med distanskursen i spanska kommer göra min vår hektisk men rolig.
Jag älskar att utbilda mig!
Nu kör vi!
En majsburk till lunch och på't igen, nu ska tapeten döden dö!
Tapetångest istället för tentaångest
Just nu känner jag att jag borde sluta vara så impulsiv.
Det ligger tapetrester i hela hallen,
en roller i duschen och Saras rum huserar numer alla jackor.
Och jag kommer behöva fortsätta riva tapeter imorgon med.
Dag tre av rivande helt enkelt.
Nu tar jag paus resten av dagen, först blir det träff med Astrid
och senare vin och film med Alicia.
En helt vanlig tisdag,
det är skönt att vara student!
Ronjas vårskrik
Jag sitter och håller för öronen när jag skriver.
Det är sol ute och jag lyssnar på musik.
En kombination som får min fågel att tro att hon är i sjunde himlen.
Hon känner någon slags obeskrivlig lust att sjunga (skrika) ut sin glädje.
Precis som sin namne ägnar sig ROnja åt vårskrik av den högre sorten.
Jag skulle inte bli förvånad om grannen kommer och ringer på snart...
Hur som skall jag ändå ut i hallen och fortsätta med mitt impulsprojekt.
Berlin - vi kommer tillbaka
Berlin var underbart och resesällskapet var det bästa!
Jag kanske berättar mer någon annan gång,
men tills vidare får ni hålla tillgodo med vetskapen att vi åt mat från alla världens hörn
drack vin och rom, spelade kort på en madrass, åkte fel håll med spårvagnen i stort sett varje dag
(vad är grejen med två olika linjer som går rntt i en cirkel fast åt ett håll var?),
besökte världens enda Ramonesmuseum, hälsade på madame Tussauds och hennes vaxdockor,
drack riktig öl på en irländsk pub, var snyggast av alla på en rockklubb i förorten,
åkte i en och en halv timma för att stå och skaka på en plats där flera tusen människor avrättats.
Vi hälsade det nya året välkommet med en miljon människor på en gata kantad av Lindar,
samma natt dansade vi i snöstormen till Abba och random tysk livemusik för att senare åka pariserhjul
och vara övertygade om att vi skulle frysa ihjäl.
Vi har gått, gått, gått och sett en massa.
Och åt en himla massa chips.
