Tussilagos bravader

9 kilo handbagage (dock utan att datorn är medräknad)
14,7 kilo vanligt bagage.

Jag har alltså dryga 1,3 kilo till godo.
Jag är så jävla bra!

Hur jag skall ta mig hem efter fem månader utan att överstiga maxvikten?
Det är inget jag tänker ha ångest över nu,
en bagageångest i taget.
Tack.

Bloggtorka, mastodontförkylning,
resfeber, tidsbrist...
Kalla det vad ni vill, men en viss stagnation har kunnat skådas i denna blogg.
Den egentliga anledningen är att jag inte vill tråka ut er.
Det finns en gräns då packning, flygbiljetter,
separationsångest och bankärenden inte är intressanta längre.
Och den gränsen är nådd för länge sedan.

Jag vet att ni inte vill höra mer,
ni är trötta på mitt gnäll om än det ena än det andra som har med Spanien att göra.
Men, det är inte så mycket annat just nu.
Det mest som händer är på något sätt knutet till lördagens avfärd.
Tror ni mig inte?

Jag har jobbat kopiöst mycket det senaste - för att kunna leva i Spanien.
I natt sov jag i Tynnered - för att träffa Andreas föräldrar en sista gång innan jag åker.
Jag ska träffa pappa och Niklas om en liten stund - för att säga hej då.
I eftermiddag skall jag träffa Veronica, Stefan, Oliver och Liam - för att säga hej då.

Jag har ringt och ringt och ringt till Nordea ? för att försöka få rätsida på alla konton och kort.
Jag har blivit genomförkyld - för att påminnas om lagen om alltings jävlighet.
Sofia har fått bihålsinflammation och kräksjukan - för att påminna mig om att det alltid finns någon som har det värre.
I morgon skall jag träffa i stort sett alla mina vänner på PC - för att ha avskedsfest.

Någon som fortfarande inte tror mig?
Jag kan nämligen fortsätta ett tag till...

Jag lever i ett liv mittemellan två liv.
Ett liv som mest går ut på att fokusera på konstiga saker.

Som att fixa ett matkonto och väga väskor,
ringa till Nordea och vänta på kort,
träffa människor och ignonera avsked,
räkna pengar och äta russin,
ladda ner skype och köpa mikrofoner.

Så med tanke på detta lilla mellanliv så ber jag er ha överseende med
obefintlig variation av bloggämnen.

På vår LP-promenad igår så hittade jag och Michaela en väldigt trevligt skivaffär,
Andra långgatans skivhandel.
Jag hade aldrig varit där innan och blev nästan lyrisk av alla skivor,
filmer och anant roligt!
Om en skiva kostar 40-70 kr,
vad spelar det då för roll om någon har lyssnat på den innan mig?

Jag lyckades hålla mina fingrar i styr
och gick därifrån utan att ha köpt en endaste liten skiva.
Däremot hittade jag ett tjugotal som jag verkligen vill ha.
Det får nog bli en lite tripp dit när jag har kommit hem från Spanien
och fått min första lön.

Jag har några små projekt för dagen.
Det första är att föra över all min musik från C till D-hårddisken.
Om trettionio minuter skall det vara klart och då borde jag ha lite mer plats på C,
annars blir jag väldigt arg.

Nästa lilla moment går på samma tema och det är att lägga in ett antal skivor som jag lyssnar på väldigt ofta,
men som jag inte har på datorn.
Det är bäst att utrusta sig för Spanien.
Dessutom är det ett par skivor som jag inte har någonstans som jag måste fixa.

Efter detta skall jag åka in till stan, träffa Michaela som skall inhandla lite LP-skivor
och jag skall köpa en sista present till Andreas.
Jag förväntar mig en väldigt trevlig promenad på stan,
med det bästa sällskap man kan ha, Michaela och solen.

Kvällen är vigd åt Sofia och hårfärgning,
vi insåg ganska snabbt att rött inte är så genomtänkt om man skall bo fem månader i ett väldigt soligt land.
Det kommer antagligen förvandlas till orange- eller rosaaktigt och det är inget vi eftersträvar.
Brunt och brunt står alltså på listan.

Tiden kommer springa i väg utan att jag riktigt hänger med.
Jag kommer vakna en dag och inse att jag är i Alicante,
utan packning och utan talförmåga.
På dessa elva dagar som är kvar tills jag åker har jag planerat saker i stort sett varje sekund.
I de planerna är ingen tid avsatt för att leta upp min resväska och för att packa..!

Jag hoppas att jag kan ta mig till skolan nästa torsdag, men jag tvivlar verkligen på det.
Hade varit roligt att kunna säga hej då till alla och fixa lite mailadresser och så.
Jag har alltså inte varit i skolan sen den tjugoförste februari...
Inte jättesmart kanske, men har man inte tid så har man inte.

Det konstiga är att det verkligen inte ens känns som att jag skall åka.
Det finns ingen anledning att packa, för det kommer ändå inte hända.
Att jag har ett nytt pass liggandes i lådan är mest som ett hånskratt åt det som aldrig kommer bli.
Fyrahundra kronor till ingen nytta ungefär.

Folk runt omkring mig börjar så sakta inse att jag faktiskt kommer åka,
men jag tittar mest oförstående på dem när de säger att det kommer bli tråkigt utan mig på påsk.
Finns det påskägg i Spanien?

Alla mina garderober är numer så välstädade att jag blir rädd när jag tittar in i dem.
Jag har varit helt skoningslös i vad som skulle åka i sopsäcken så det ser helt tomt ut.
Nästan i alla fall.

Utöver att rensa kläder har jag rensat bland armband, badrumsskåp, anslagstavlor och en miljon små skålar.
Skålar och armband är några av mina små besattheter.

Det har visat sig att mamma och Sandra kanske flyttar under tiden som jag är borta.
Detta innebär att jag måste rensa allt och packa ner så mycket som möjligt i flyttkartonger.
Antagligen blir det så att vi magasinerar mina saker tills jag kommer hem och får en egen lägenhet.

Utöver packhets, separationsångest och allt annat som jag känner
just för tillfället skall jag alltså kunna fokusera på att flyttpacka...

Jag börjar bli mer och mer rädd för den dagen då jag skall sätta mig på planet
och åka i väg i fem månader.
Det är en ganska lång tid utan syskon, föräldrar, mormor, syskonbarn, Michaela och vänner.
Dessutom blir det två och en halv månad utan Andreas.

Jag är rädd för att drabbas av någon extrem form av hemlängtan
och helt enkelt lämna allting och åka tillbaka till Sverige.
Jag är medveten om att detta antagligen inte kommer att hända
eftersom jag har sett fram emot denna resa så länge jag kan minnas.
Dessutom tror jag aldrig att jag har haft hemlängtan
och det känns ju ganska fjantigt att börja när man nästan är tjugo år.

Däremot är jag medveten om att vissa dagar antagligen kommer vara
dåliga dagar med en enorm längtan efter alla människor som är på fel plats.
Men å andra sidan, såna känslor har jag här med så....