Hallelujah
bara för att upptäcka att du är arg över samma sak.
(Jag gillar att vi ser så oförskämt glada ut med tanke på museet vi precis har besökt...)
Förtydligande
25 hp fördelade på fem (FEM) salstentor den 8:e, 16:e maj, 1:a, 3:e & 4:e juni.
Basta
Nordea borde avrättas.
54 minuter för att betala 3 e-fakturor
och 2 räkningar?
Jag struntar i hur mycket ni håller på att uppgradera sidan,
någon måtta får det vara!
Saturday nights
och en påse potatis i den andra.
Sedan fick jag hemlagad potatissallad och stekt lax.
(Han känner mig för väl. Ge mig mat och jag är fast)
Och trots att han senare under kvällen lyckades hälla ett glas vin över hela mig
(och en öl över sig själv)
kunde jag inte riktigt med att bli arg på honom
Årets första parkhäng är avklarat och kvällen bjöd på en massa skratt.
Andreas: Varför heter det köksbord när man äter allt annat där också?
Astrid: Det går så dåligt när det inte går bra.
Vissa folk gick vilse i letandet av lämplig kissplats,
medan vissa andra inte var fullt lika känsliga.
Efter några timmar tog vi oss till Kontiki, som var lika mysigt som vanligt.
En massa drinkar och dans senare skulle vi åka hem.
Jag och Andreas bestämde oss för att gå,
men stannade snart en taxi.
I morse när jag vaknade och tittade på mitt konto hade Taxi Göteborg
dragit 1,07 kr från mitt konto.
Jag skall nog åka med dem igen.
Supermänniskan!
tre trappor från helvetet.
Allt kånkandes på en överfull ryggsäck
och tre fulla papperskassar.
Jag är fan den enda sanna supermänniskan!
Det har hänt något med min fågel.
Hon sitter och gungar med huvudet fram och tillbaka.
Mina gissningar är att hon:
a. har börjat digga The Killers
b. har gått in i en psykos
Andningspaus
jag fantiserar om alla roliga kurser som jag skall läsa till hösten,
inser att jag kommer att behöva slipa bordet en gång till för att det skall bli riktigt bra
och känner att jag är riktigt nöjd med våren,
att allt rullar på.
Idag kommer innehålla några nya böcker,
åtta timmar jobb, två promenader och en dusch.
Det kan väl kanske vara skönt med tanke på hur mitt schema har sett ut den senaste tiden.
Jag är så jävla duktig
HAHAHA. Ska DU slipa ett bord??!
Andreas när jag klagade över att bordet inte slipar sig själv (ca två månader sedan):
Men älskling... Det är bara att inse. Det kommer inte bli gjort. Blir det gjort är det när jag flyttar in.
In your face säger jag nu!
(Sen vet jag inte om hela min omgivning har missat att det faktiskt har varit jag
som har slipat mammas ekbord VARJE gång sen hon köpte det för fyra år sedan...)
Jag letar glädjeämnen
Bara två artiklar och ett kaitel lingvistik kvar innan jag är fri för dagen.
Visst serru.
Glädjedödare
Jag som inte ens läser dikter på svenska.
Någon timma senare och alla en miljon konstiga ord var översatta.
Plötsligt ser jag en rad som min lärare lagt till,
jag går in på sidan i fråga och printar ut en poetisk biografi (fråga mig inte)
av Alejandra Pizarniks liv.
Tolv sidor med yttepytteliten text hoppade ur min skrivare
och jag som trodde att jag var klar...
(Jag tänker nog ignorera de sidorna,
ge mig på disken och sen krypa upp i soffan och titta på Patrik 1.5
men säg inget till någon...)
Att fly från förpliktelser
en fika som kanske mer var en flykt från vad som egentligen måste göras.
Jag kan inte tala för oss båda,
men så jäkla mycket har jag inte fått gjort trots löftena vi utbytte.
Tre saker har blivit strykna från listan,
de lättaste sakerna,
men likväl.
En eller två saker till idag,
sen ett ordentligt träningspass på F&S Majorna
ett eller två samtal
och sen en bok som inte är på spanska
(jag gör revolution!)
Spännande? Kanske inte så värst,
men jag gillar't.
Då vet jag
A: Fan vad snyggt klädd han var då! Rutiga shorts, Hawaiiskjorta, uppdragna strumpor och sandlarer. Jag skall nog börja gå runt så.
T: Jaa, snälla gör det! Hawaiiskjorta framförallt är ju så hett.
A: Men bara grejen att blanda en massa mönster. Vad tänkte han där??!
T: Jag VET INTE älskling. Hetsa inte upp dig nu.
A: Alla människor vet ju att man inte skall blanda rutigt, randigt och prickigt.
T: Mmmm.
A: Och för övrigt har jag ALDRIG förstått grejen med randigt och prickigt...
Andreas mamma inflikar lite diskret samtidigt som hon tittar åt mitt håll:
Fast jag tycker nog att prickit är ganska fint.
A: Öhm.. Jag menade inte prickigt på det sättet som din klänning är älskling!
Vad jag hade på mig?
Så klart
Jag kan konsten att bli överlycklig för de små sakerna.
Först läste jag att en viss skäggig mans och Malmö orkesters skiva äntligen har kommit ut,
sen hittade jag skivan på CDON till specialpris
och lyckan var total.
Nu när jag kom hem upptäckte jag att hela dubbelskivan finns på Spotify
och nu, klockan 01.11 sitter jag och upplever min älsklings musikal igen.
Och fan vad snygg han är.
Det får mig osökt att tänka på ett samtal mellan mig och min älskling för någon vecka sedan.
(Okej det var väl mest jag som pratade och han som gav mig blickar, som vanligt)
T: Alltså. Han [Dregen] är ju fan Sveriges snyggaste man. Grr liksom.
Paus för att beundra hans fulländighet.
T: Jaa.. Efter Ola då. Först kommer Ola Salo, sen Dregen. Jag hade ju inte bangat alltså.
(Lite för lång paus utan att jag reagerar på vad jag har sagt)
T: Öhm.. De kommer ju EFTER dig så klart.
I rättvisans namn!
T: Jag sätter hundra spänn
på att män inte tänker,
grubblar och ältar så här mycket.
L: Agreed. Men jag hävdar att hälften av dem
kommer att gå i terapi om tio år.
Om det finns någon rättvisa i världen.
Det är en konstart!
Nu har jag framkallat korten från New York
(hade 405 kort, efter första utgallringen var det 232 kvar och tillslut framkallade jag 116 stycken),
diskat från igår
(Michaela, Andreas och Rickard var här och jag bakade kladdkaka),
och dagen innan dess
(man ska skjuta upp diskande),
ringt min syster för att höra när hon skall hämta mig inför träningen vid sju,
städat efter min fågel som är en riktig skitlisa,
vattnat blommorna,
läst bloggar,
ringt min andra syster för att planera påsken...
Då återstår väl egentligen bara att slå igen datorn och skriva en filmanalys av Poniente.
Men det kanske finns något annat som bara måste göras först?
Göteborg får fortsätta betyda hemma
Jag vet att ni inte tror mig, men jag har en plan!
Och jag vet att ni inte alls bryr er om förra inlägget,
men jag tänker ändå förklara det.
Mitt beslut om att inte flytta till Malmö beror på följande:
- efter att ha googlat runt lite förstod jag att GUs lärarutbildning har sjukt bra rykte
och att MAHs inte har det.
Har jag kämpat mig genom gymnasiet med ett väldigt fint betygsdokument som resultat,
känns det dumt att kasta bort det för en skitutbildning.
- jag kan inte se hur jag skulle överleva att missa så mycket av det som händer min familj. Födelsedagar, studenter, baler, middagar...
- min lägenhet. Jag HAR en och jag älskar den.
- i Göteborg kan jag garanterat jobba extra
- mina fina underbara vänner bor här och inte i Malmö.
Utöver det så kom jag på att det är smidigare att läsa bara spanskan i en annan stad (eller land). Då blir jag borta ungefär ett år och inte fyra. Jag ser en viss skillnad. (Ser ni? En PLAN!)
Samma dag som jag hade bestämt mig kom Andreas och sa att han antagligen också stannar här.
Han hade hittat något roligt på GU och då kanske vi tar ett sjukt stort steg tillsammans till hösten...
Vi får se helt enkelt.
Alltså: lärarpogrammet i svenska på GU. Jag kommer bli så smart.
Jag stannar!
men snöade, inte helt oväntat, in mig på en annan tanke.
Ett beslut är fattat (med hjälp av listor, vänner, familj och pojkvän. Men mest av listor)
JAG STANNAR.
(tills vidare, självklart har jag redan börjat smida på nya planer)
I sin perfekta värld är det middag ikväll, alla kommer vara där
Min anslagstavla är ett myller av foton, brev, biljetter och vykort
jag möter ögon som jag aldrig kommer att möta igen
och jag läser texter jag önskar att jag kunde skriva.
Men framför allt hänger där några olika annonser
var av två alltid får mig att rysa och le på samma gång.
När min morfar dog sattes det in tre dödsannonser i GP.
En från mormor, mamma, Tommy, mig, mina systrar och min kusin.
En från morfars barn och barnbarn
och en från min pappa.
Pappas lilla hälsning får mig alltid att känna mig stolt och rörd.
En fotboll högst upp (min morfar var med och grundade Häcken) och så texten:
"Mina döttrars morfar
Tage Andersson
Tack för allt
Janne"
Så lite men ändå så träffande.
Våran är av det längre slaget.
En kärleksförklaring, en dikt som jag har valt ut,
födelse- och dödsdatum och information om begravningen.
Den "officiella" dödsannonsen med andra ord.
Men den från min pappa är något speciellt.
Och den från min morfars barn?
Jag vet inte,
kunde inte bry mig mindre.
De kände inte honom och brydde sig först när han hade dött.
Tack men nej tack.
En gång räcker!
vad gör man inte för att favoritstället skall överleva?
(Det är inte okej att se stället jag bodde på när jag var fjorton gå i graven
och dessutom har de så goda mackor!)
L: Jag börjar fundera på att läsa till gymnasielärare istället...
Problemet är bara att de utbildar 180 % i den kategorin...
T: Jo, det är ju sant.. Men då blir du högstadielärare med och där behövs det ju alltid folk..
L: DU! Jag har redan gjort högstadiet en gång och tänker inte göra det igen!
(Jag bryter ihop och skrattar hysteriskt och Lena försöker förklara sig)
L: Men alltså.. Du vet väl själv hur mycket man hatade de korta vikarierna i högstadiet.
Det kommer sluta med att jag skriker och då kommer de hata mig ännu mer.
(Jag dör av skratt igen)
T: Och du blir längre av att vara gymnasielärare?
Som taget ur mitt huvud
Undra vilket album det tillhör? HAHAHAHA. Hur fan såg vi ut den sommaren?
Undra var jag har de byxorna? HAHA. Där var de, längst in i garderoben, lika söndriga som för fem år sedan.
Men oj, vad är det för tröja? Den skulle man kunna piffa upp lite.. Har jag inte något fiffigt i min lilla pyssellåda?
Var det DÄR det halsbandet var? Och vad är detta? Ett halvfärdigt armband.
Undra om jag har något lås till det någonstans... I badrumsskåpet kanske? Nej...
Men vad är det för bok som ligger på badrumsgolvet?"
Tjugo minuter senare tittar jag upp från boken.
"Men vad gör jag inne i badrummet? Just det. Jag skulle duscha!!"
Jag är hos dig igen
Jag mindes vagt något om Hjälbo, Boplats och trettionio kvadrat.
Om att inte väcka Andreas av ljudet (han sov inte ens här)
och om spårvagnachaufförer som driver med människor.
Senare gick jag upp vid åtta, duschade och åt frukost.
Åkte till KTB, mötte upp pojkvän och fikade med Sophia.
När jag kom hem igen (för någon halvtimma sedan) insåg jag att
det var nog ingen dröm...
Jag kollade telefonlistan.
Mycket riktigt.
Inkommande samtal: Michaela 00.39.
Hon hade fått ett erbjudande på en lägenhet.
Nu skall jag bara ringa upp henne och se vad vi kom fram till i natt.
En middag som vilken som helst...
I söndags hade vi middag hemma hos min mamma.
Hela familjen var samlad och det var väldigt mysigt.
Min äldsta systerson Oliver (4,5 år) hade fått ett Lipsyl för att rädda hans sprickande läppar.
Han var otroligt stolt över att ha fått detta och gick runt och smetade på det på läpparna titt som tätt.
Ingen annan fick röra det och hela cermonin kring påtagandet av ovan nämnda Lipsyl var väldigt helig.
Efter maten försvann han in på toa, det hördes lite fniss bakom den stängda dörren men vi brydde oss inte nämnvärt.
Kiss och bajs är nämligen väldigt roligt och det hör till rutinen att skratta när man går på toa.
Efter en stund kommer han ut, med misstänkt knallrosa läppar.
Han förkunnar stolt att:
"Jag lånade det av mormor"
Läppstift tänker vi och skrattar lite åt honom samtidigt som vi ber honom att inte pussa på tapeten.
Efter en stunds funderande säger Sandra:
"Men mamma... Har vi VERKLIGEN något läppstift i den nyansen?"
Det hade de inte.
Det var nagellack.
Min pojkvän är så känslig
A: Var skall jag ställa den boken älskling?
T: Bland de andra böckerna med samma färg på ryggen...
(Andreas går mot bokhyllan och börjar trycka in den på lämpligt ställe)
T: INTE DÄR!
A: Men, du sa ju det? Bland de svarta?
T: Inte bland den nyansen av svart, utan bland dem som är mer brunsvarta.
A (mumlandes): Säger hon som inte ser skillnad på gräddvit och vit.
