Tussilagos bravader

Ibland börjar jag fundera på om det inte kan vara så att jag har multipla personligheter.
För en stund sedan var ett sådant tillfälle.

Therese 1: Men ska du verkligen äta fetaostsalölad idag igen? Du åt ju det igår. Vad hände med en varierad kost?
Therese 2: Meeen. Det är inte samma sorts sallad. Igår hade jag olivolja, vinäger och salt på. Idag har jag röd pesto. Dessutom är det paprika i idag. Det var det inte igår. Så det så.

Jag tror att jag gillar nummer 2 bäst, hon stämmer nog mest överens med mitt riktiga jag.
Irriterande enveten och jättesäker på sin sak typ.

Och sen kan man fråga sig varför jag bloggar som mest när jag borde plugga istället?

När jag läser igenom mina anteckningar från lingvistikföräläsningarna inser jag att det är tur att vi har haft en så underbar lärare. Det har nog inte gått en föreläsning utan att hon har fått oss alla att bryta ihop av skratt.
Synd bara att hon har valt ett så tråkigt ämne.

"Las lenguas son como las personas: nacen, crecen, reproducen si quieren y pueden y después mueren"

Fritt översatt:
Språk är som personer: de föds, de växer, de reproducerar sig om de vill och kan och sen dör de.

Jag insåg just att jag nog kandiderar in till världens sämsta dotter.
Det är mors dag och jag skall jobba hela dagen.
Inte ens ett kort har jag köpt.

Dock tänker jag försvara mig med att säga att min kära mamma aldrig har brytt sig om mors dag tidigare
så jag misstänker inte att hon har börjat göra det nu heller.

Jag får slå henne en pling och höra så allt är bra i alla fall,
det är ju det minsta man kan begära.

Men nu:
åter till lingvistiken innan jag åker ut till min gamla hemö och sliter några timmar där.

"Alltså Tc.. Jag vet inte men..
Av alla människor som har varit här är du den enda som har kommenterat det...
Jag vet inte om det tyder på att ingen annan har sett det
eller om de har någon social spärr som du saknar..."

Och sen kvällens drygaste kommentar:

"Jag hade ingenting att ta på mig i lördags. Alls faktiskt."
"Vi såg det"
....
"Eller alltså.. Jag menar.. Öhm.  Du hade lite kläder på dig."
"Du inser att det bara blev värre av att du försöker förklara dig va?"

Jag  vet inte vad som hände.

(Men på något sätt är jag ganska nöjd ändå.
Jag har börjat drömma om en längre resa till Spanien igen,
har nya fina skor,
en ny vän som är nästan lika bitter som jag,
en fågel som är seriöst dum i huvudet,
hittat en soffa som jag vill ha
och planerar en rejäl utågång på lördag

Dessutom insåg jag just ordvitsen i ordet dramat
dra-mat!  HAHAHA)

Jag börjar bli sugen på Hultsfred, eller kanske Arvika
men undrar om det är legitimt att ta ledigt i lite drygt en vecka..
Men när jag tänker på det...
Underbara band, alkohol, sol och vänner
eller slita ihjäl sig instängd i en liten barackliknande sak?
då blir det inte lika svår att välja längre.

Och dessutom har jag räknat ut att jag antagligen bara behöver ta ledigt tre dagar.

Så, nu undrar jag:
vilka är på för Hultsfred alt Arvika?
Eller kanske Emmaboda?
Jag är öppen för förslag.

HAHAHA
Jag har just lyckats köpa toapapper med hjärtan på.
Fan vad illa.
Det kan jag ju inte ha framme när folk kommer och hälsar på.

Mamma: Men Thereeeeeese, du skulle väl köpa en skohylla, mattor, ett badrumsskåp och en bokhylla? Så går du och köper FLER par skor, fler böcker och så lite tunikor på det. Förlåt om jag frågar men var hade du tänkt få plats med dem? Och varför lägger du inte dina pengar på saker du verkligen behöver?

Michaela: Ähhhhh, skor kan aldrig vara för höga. Och du behövde dem ju faktiskt. I princip. Och tänk vad lycklig du är nu.

Andreas: Du hittade ett par skor? Bara sådär? De ramlade över dig va? Och tunikor? Skulle inte du köpa jeans?

Jag: För jag är lycklig, för jag är lycklig, ja jag är lycklig måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Jaaa, jag är lycklig!

Jaha.
En panikångestattack på det då.
Det var ju fint.

Nog att jag har haft ångest innan, men detta är ju löjligt.
Hela kroppen skakar, hjärtat slår snabbare och jag gråter ohejdbart.
Och kan inte sova.
Framför allt.

Det är bra när jag ska upp 4.30.

Jag ringde och väckte min mamma,
hon trodde nog att jag höll på att dö där ett tag.
Stackarn.

Men hon är på väg hit för att köra hem mig till henne,
jag ska tydligen inte vara ensam.
Vi får väl hoppas på i alla fall en timmas sömn innan jag börjar imorgon.

Moget att sitta och gråta till Greys.
Moget Therese.

(Nu är det nog dags att sova tror jag,
skall upp 4.30 imorgon.)

Jag är så smart,
så underbar och
så bäst att jag inte riktigt vet vad jag skall ta vägen.

Jag inte bara klarade grammatiktentan,
utan jag fick VG!
Wiiho!

Alltså hade jag mer än 85/100,

Jag är bäst.
Nu kanske jag kan hitta lite motivation till att plugga lingvistiken.

Det står skålar med matrester överallt
och jag är arg för att jag inte har en robot som städar upp efter mig.
Hur praktiskt hade inte det varit?

Idag är jag sjukskriven men skall försöka att plugga ändå.
Fast just nu lyssnar jag på Parken och läöser nyheter,
det får man det också.

Jaha, en timma senare och jag har läst ett kapitel och gått igenom sex föreläsningar.
Konstiga ord dansar cha-cha i mitt huvud
och jag undrar ltie hur jag skall få dem att stanna där, i rätt fack.

När jag seriöst börjar överväga att skriva ner alla ord och förklaringar
och sen spela lite memory med mig själv då inser jag att det börjar gå för långt.

De har fortfarande inte lagt in resultaten från mina två senaste tentor,
vilket stör mig något enormt.
Vi jobbar under tidspress men de får tydligen ta hur lång tid som helst på sig att rätt.
Tre veckor? I vilken värld då?
Inte i GUs i alla fall.

Just det.
Igår hade jag lyckats lägga mina anteckningar på ett Piggelinpapper,
så nu sitter de fast i bordet.

De två närmsta veckorna kommer bli rent ut sagt för jävliga.
Jag kommer inte ha tid till något alls
och när jag inte får träffa människor blir jag helt galen.

Ni kan alltså vänta er en hysterisk och ångestfull Therese sen när jag återuppstår.

Varför jag inte kommer kunna leva?
Jo, nästa vecka har jag tre (TRE) tentor,
humant och bra.
Utöver det skall jag jobba fem dagar denna vecka och fyra nästa.

Så , idag är jag uppe med tuppen, betalar räkningar och skall strax börja plugga.
Sen blir det lingvistikföreläsning (tråk, tråk, tråk) 13-15
och jobb 16-24.
YES.

Sen att visdomstandsjäveln vägrar att titta fram gör saken så mycket bättre.

Vad fint. Jag skulle som bekant åka och handla.
Jag bestämde mig för Ica istället för Willys,
lite variation och så kunde jag passa på att köpa en nagellack samtidigt.

Allt gick som det skulle tills vagnen var på hållplatsen innan den jag skulle gå av
 "Nästa hållplats är tillfälligt indragen på grund av spårarbete" hördes det i högtalarna.
 Det var bara att hoppa av och gå,
jag kunde inte gärna vända och åka någon annan stans när jag redan var i Mölndal.

Inne på Ica blev vagnen snabbt full,
jag tog för få påsar och insåg att det skulle behövas en kombi modell större för att få hem allt som jag hade köpt. Underbart.

Det var bara att börja vandra, hela vägen tillbaka till den fungerande hållplatsen.
Jag misade precis vagnen, självklart.
När vagnen väl kom blev jag informerad om att det var förseningar, i vanlig ordning.
Jag fick vänta på min buss i ungefär hundra år
och kände hur mina stackars armar blev längre och längre.

Till slut hoppade jag av hemma och började färden mot min trappuppgång.
Jag orkade inte bära upp allt på en gång (jag hatar, hatar, hatar mina trappor)
och fick alltså springa flera gånger.
Sen när jag skulle packa upp slängde jag upp en av kassarna på en stol
och efter en stund såg jag att det var en blåaktig gegga som täckte hela bottnen.
Mina frysta blåbär. Som hade börjat tina.
Tygpåsen var tydligen inte särskilt tålig för blåbärssaft,
vilket ledde till att min fina tygförsedda barstol hade fått en stor blåbärsfläck.
Vilken färg tyget var?
Vit.

Blir väl bara till att åka till Ikea och köpa ett nytt överdrag.

Jag blir så trött på vuxna människor som jämt och ständigt skall föra över beslut och ansvar på andra människor.
Lite som "jag tänker itne engagera mig i det, så du får lösa det".
Det är så himla dålig stil
och nu orkar jag faktiskt inte mer.
Jag säger upp mig helt enkelt.

Kan du inte komma?
Ring själv.
Behöver du en födelsedagspresent?
Köp den själv.
Är din tonårsdotter bångstyrig?
Prata med henne själv.

Vuxna människor som har varit vuxna längre än vad jag har levt
borde kunna klara av sådana banala saker.

Nu skall jag svälja min irritation (denskanske fungerar som frukost?)
leta upp ett par skor och åka och handla mat och studentpresent.

En lyckad gårdag till tonerna av Håkan i ett underbart sällskap
och ingen är mer förvånad än jag att jag faktiskt tog mig upp idag.
Vi kan inte kalla det bakfylla,
men kanske någon osund blandning av extrem trötthet och ännu mer extrem tandvärk.

Det verkar som om en visdomstand har bestämt sig att ploppa upp,
trots min tandläkares försökringar om att jag skulle slippa det.
Den jäveln, inge falska förhoppningar så där.

I min väska ligger stöldgods av högsta klass
(en legopapegoja som jag fick i gåva av Karin)
och kvitton på en, två, tre, fyra, fem cider
(och en öl).
Jag som aldrig tar kvitton, inte dricker jag öl heller.

Det började med en förfest i en mysig lägenhet i Svingeln, en massa Rosa Pantern
och slutade med en efterfest i samma lägenhet.

Och nu ska jag sova, länge.

Imorgon är det löning,
yi-ho!

Andreas: Här blir inga barn gjorda, nu åker vi hem.
Staffan: Det är ingen som dör heller, så ni behöver inte stressa.

I natt när jag kom hem från jobbet bestämde jag mig för att se om det fanns något lämpligt träningspass idag.
Step kl 13.30, en plats kvar - taget.
Så väldigt nöjd med mig själv åkte jag till F&S idag.

När jag kom in i salen försvann dock all entusiasm.
Inte nog med att det var fönster i taket som tillsammans med den gassande solen förvandlade salen till en bastu
utan jag råkade också ut för en väldigt intressant kreation till människa...

(Jag brukar vara väldigt öppen inför olika stilar, men detta var löjligt)

Tänk er en femtioårig tant, söndersolad, långa naglar och sönderfärgat svart risigt hår.
Lägg till sjutton guldhalsband och minst lika många armband och ringar.
Ni ser typen framför er, eller hur?
Ta nu bort alla kläder som er inre bild har på sig,
låt henne endast ha ett par bikinitrosor och en svart push-up bh med glitterstenar på.
Endast.

Tänk er sedan ovan nämnda tant hoppandes runt på en stepbräda i en timma.
Det var inte bara hon, utan alla hennes väl synliga kroppsdelar som hoppade och studsade i takt till musiken.

Och inte nog med det, sedan skulle hon strecha också.

Jag har tråkigt.
Riktigt jäkla jättetråkigt.

Så tråkigt att jag har fixat det trådlösa nätverkat,
gjort en fantasilös middag, tvingat i mig tidigare nämnda middag
(när jag nu har så mycket tid borde jag också ha en massa inspirerande matvaror hemma, men icke),
städat en byrålåda, pratat med Michaela fyra gånger,
satt in kort i album...

För övrigt är jag väldigt irriterad på månniskor som skall komma med pekpinnar,
konstiga antydningar och kassa råd.
Vi är helt underbara och vet vad vi pysslar med.
Livet handlar om aktiva val och vi väljer med omtanke.
Det är dags för vissa att växa upp och börja ta hand om sig själv.
Mamma och pappa kommer inte hålla er i handen och fatta alla era beslut i resten av livet.

Det är inte så att jag har valt att plugga.
Inte? Någon tvingade dig att söka in på universitetet antar jag?
Sluta gnäll.

Jag vill ha ett glas vin (på en tisdag?! ve och fasa!),
men med tanke på att jag börjar kl 6 imorgon så är det ganska uteslutet.

Jag tror att min dator kände på sig att den har blivit utbytt.
Idag när jag kom hem (efter två värdelösa timmar på Sahlgrenska)
med min mya älskling så bestämde sig den gamla för att fungera finfint.
Vilket bara kan ses som positivt då jag (med min nya bärbara hårddisk) kan få sparat alla mina bilder innan den dör nästa gång.

Skall se om jag är teknisk nog att få igång den nya
och dessutom få Internet att fungera...

Idag blev jag alltså lite drygt 8000 kr fattigare,
men en söt dator,
en bärbar hårddisk
och en datorväskare rikare.

Pengar är för töntar.

Jag är nöjd över att sitta hemma och kämpa med spansk grammatik en fredagskväll.
Jahaaa, och VARFÖR ska det vara imperfekt där då??!
Speciellt eftersom jag är ledig och mina vänner skall ut och göra stan osäker.
Följ med, följ med, följ med! Bara på förfesten i alla fall?
Om ni vet hur nära det var att jag sa ja skulle ni tycka att jag var en dålig människa,
om ni dessutom visste att jag åt ungspannkaka med rårörda lingon och stekta äppleklyftor till middag
(Oh hua mig!)
skulle ni nog tycka att jag var ungefär sämst.

Jag bryr mig inte.
Allt jag vet är att jag vill inte sitta här och gå igenom övningstenta efter övningstenta.
Jag vill vara i Kungälv, dricka vin ur min mammas gamla vinglas,
bli mobbad av två av mina favoritmän för något jag (eller Michaela) har sagt,
trängas framför spegeln och spela TP innan kvällen fortsätter tillbaka till Göteborg och lämplig klubb.

Jag vill, vill, vill.

Som jag tidigare har berättat var jag, Astrid och Sunne på Rhodos när vi var sexton år.
Astrid hade med sig en solskyddsfaktor som hon hade köpt i Spanien
och som således hade innehållsförteckning samt övrig text på just spanska.

Jag och Astrid hade läst spanska lite längre än Sunne, men hon hade de grundläggande kunskaperna.
En kväll när vi satt i vårt hotellrum och förfestade
åkte solskyddsfaktorn fram och vi satt och översatte den ord för ord.
Under denna tid var Sunne i duschen och av misstag översatte vi piel (hud) till hår (som heter pelo på spanska).
Vi hade mycket roligt at det hela och bestämde oss för att spela Sunne ett spratt.
När hon kom ut ur duschen berättade vi därför vad vi hade läst oss till,
solskyddsfaktorn var egentligen solskydd för håret!
Efteråt följde en lång jarang om att hon hade misstänkt det då hon hade bränt sig så mycket
och hennes hud hade blivit så torr.
Vi skrattade gott åt våran dumhet och glömde sedan av vårt lilla skämt...
Som det senare skulle visa sig att vi inte riktigt förklarade för stackars Sunne.

Följande dag, innan vi skulle gå till stranden, tänkte Sunne vara lite förutseende och smörja in sig.
Jag kom ut från toan, med tandborsten i munnen, i rättan stund för att se att hon var på väg att spraya hela håret med solskyddsfaktorn.
Jag tror att mitt gapskratt och all tandkräm som flög överallt avslöjade oss ganska brutalt.

För övrigt tyckte nog Sunne ganska synd om sig själv fler gånger under den här resan.
En dag bestämde jag och Astrid oss för att skapa en egen dans.
Vi satte i hop diverse olika rörelser (som: plocka äpplen, rör i grytan, kebaben, mentalsjuk dans, grodhopp osv.),
vi skrev ner hela dansen i ett block och tränade in så att vi kunde den utantill.
Samma kväll letade vi fram matchande outfits ur garderoberna
(likadana kjolar min i rosa, hennes i svart plus ett svart linne till mig och ett rosa,
i samma nyans som min kjol, till henne)
och vart vi än gick den kvällen där det spelades tillräckligt hög musik körde vi vår dans.

En annan kväll var vi på en pub där det var en boxningsmatch på en storbildsskärm bakom dansgolvet.
Jag och Astrid klättrade upp på dansgolvet (vi var de enda på hela golvet för övrigt)
och påbörjade en egen boxningsmatch framför storbildsskärmen...

Dagen efter boxningsmatchen insåg vi att det inte skulle vara så smart att gå och lägga oss på stranden.
Vi var rejält solbrända och bestämde oss för att åka på en utflykt i stället...
Vi tog första bästa buss och hamnade i en by som hete Faliraki eller något liknande.
Vi gick runt i någon timma men värmen var verkligen outhärdlig.
Vi gick ner till havet för att svalka av benen i alla fall,
men det gav mersmak.
Då vi inte hade tagit med oss badkläder letade vi förgäves efter någon ostörd vik.
Till slut återstod bara ett alternativ: att hyra en trampbåt och trampa ut och bada längre ut där ingen kunde se oss.
Vi trampade och trampade och till slut ansåg vi att vi var säkra.
Vi tog av oss våra kläder och hoppade i en och en.
Då ser vi hur en båt kommer mot oss i ilfart och en man skriker något till oss på grekiska.
Till slut inser vi att vi har trampat FÖR långt ut.
När han fått fram sitt budskap vände han om, illröd i ansiktet, och åkte snabbt tillbaka utan att titta bak en enda gång...

När jag blir uppriktigt glad för att datorjävlen behagar starta (efter bara tre försök)
inser jag att det är dags.
Min älskling skall få dö, men först måste jag hitta en ny.
Så... Mina kriterier är följande: en 13-14 tums skärm, tyst, inte Windows Vista.

För övrigt har jag ett socialt liv igen,
YES!

Lena: Jag förstår hur du tänker, men jag tänker inte tänka så.

Jag är kär.

Min syster har haft ont i sitt ben i någon vecka,
nu hade smärtan spridit sig och hon kunde inte stödja på benet.
Sjukvårdsupplysningen och akuten sa kom in direkt, det låter som en propp!

Jag och Andreas lämnade en halv cider var och sprang ner till Heden,
få Oliver att tänka på annat,
gråten i halsen på både mig och Veronica.
Ut till Landvetter, bära in barn, pussa min syster och se hennes bil försvinna tillbaka mot akuten.
Tilla på Robinson med Oliver,
förklara varför man inte kan dricka saltvatten, vad olika konstiga frukter heter
och sen en väldigt tung femårig kropp mot min mage.
Bära ett till barn.

Se upp för dårarna och ett krampaktigt tag i mobilen,
varför ringer hon inte, det kan ju inte vara bra att det tar en sån tid?

En pojkvän som gör allt för att lugna sin oroliga flickvän,
så till slut ett samtal vid ett
de ska analysera mitt blod, är det en propp så får jag stanna över natten.
Gå och lägg er, barnen kommer snart gå upp.

Sova fanns inte på kartan, två timmar av täckeskrig,
sedan upp och gå, gå, gå.
Med hunden, som var nästan lika orolig som jag var, tätt tätt efter mig.
Klockan som inte rör sig framåt
vad innebär en propp egentligen?
Man skall aldrig googla, varför lär jag mig aldrig?

Klockan fyra slog jag vant numret och hör en viskning
jag är precis utanför
jag hör det i hennes röst och kan genast andas ut.

En galen hund som väcker hela huset
MATTE ÄR HEMMA
och sen jag som kastar mig runt hennes hals.

Det var ingen propp,
däremot sjukskrivning i två veckor, kryckor, tabletter och vila.

En kväll av den värsta ångesten på länge.
Barnen vaknade klockan sex.
Jag är pigg idag, jag lovar.