Konsten att inte göra det man skall

Jag borde korrekturläsa hemtentor,
skriva kommentarer och funderingar,
lista ut när vi ska skicka in opponentskapspappret
eller börja läsa kurslitteraturen.
Istället plockar jag upp kläder från golvet,
ångrar att jag inte har bokat tvättid,
planerar för middag med Malin,
lyssnar på Winnerbäck.

Vad man kan ha en sambo till

Sen jag och Andreas gjorde slut har jag inte funderat över hur det skulle vara att ha en sambo av manligt kön,
en sambo som man är kär i och som man delar alla uppgifter med.
För än idag.
Fan vad jag hatar att betala räkningar
och vad skönt det hade varit om någon annan gjorde det varannan månad.
Men av någon anledning tror jag inte riktigt att det är en fullgod anledning att tvinga sig själv att bli kär samt tvinga någon att flytta in här för att slippa betala räkningar varannan månad.
Av någon anledning.

Vattenfall ska dö

JAG HATAR VATTENFALL.
De har roat sig med att inte vilja skicka fakturor till mig.
Alls.
Sen i februari.
Jag har ringt fem gånger,
skricat tre mail (utan att få svar)
och till slut lovade de att någon ansvarig skulle ringa upp mig.
Någon ansvarig har INTE ringt upp mig.
Nu fick jag en faktura.
1 mars - 30 september.
734 kronor.
Skjut mig.

Konsten att komunicera med sina anställda

Vi har bytt system på jobbet.
Man behöver ett personligt kort för att kunna använda kassan.
Den låser sig om man inte använder den på 1,5 minut.
Jag har inte fått något sånt.
Nu står det Peter på alla mina kvitton.

Ciggskåpet har inte gått att låsa under hela tiden jag har jobbat där.
När jag drog ner jalusin började det låta och blinka hysteriskt.
Iaktagelse 1: Okej, vi har nytt, fungerande, ciggskåp.
Iaktagelse 2: Var fan är nyckelshelvetet?!
Iaktagese 3: Man har 30 sekunder på sig att låsa innan färgpatronerna exploderar, VAR FAN ÄR NYCKELN?!

När jag skulle stänga stod jag i en halvtimma och försöker låsa ett utav alla lås.
Lyckas sätta igång larmet,
jag och securitastanten sliter vårt hår.
00.33 ringer jag min chef.
P (chefens fru): V sover, är det något viktigt?
T (irriterat: Mjo. Annars hade jag inte ringt halv ett på natten.
(Mummel i bakgrunden medan frun väcker chefen)
T: Jag kan inte låsa blablabla-låset
V: Jag vet, det har inte funkat på en vecka.

Jag har inte fått min lön än.

Irriterad? Vem då?


Just nu

Läroplaner,
anteckningar,
utkast,
kursböcker.

Jag återkommer när tentan är korrekturläst och granskad.

På gång

Nu gör jag tvärt emot vad ni råder oss,
men på något vis måste jag.
Det är dags nu.

Så det så

Ni kan kalla mig fixar-Therese.

Börja om från början

Samma läkare,
ett år senare.
Samma symptom,
ett år senare.
Samma prover,
ett år senare.
Samma antibiotika,
ett år senare.

Samma ovisshet sex veckor framöver.

Då börjar vi väl om igen då.

Ett år senare.


Tentaångest, del 2

Snart skall jag i väg till ett seminarium i akademiskt skrivande.
Innan dess skall jag läsa igenom det utkast som jag har lyckats krysta fram.
Det är inte på långa vägar något som liknar ett examensarbete än,
men det går väl sakta framåt.

Och sen har jag lyckats lägga min gruppsykologibok på något smart ställe.
Synd då att jag behöver den som referenslitteratur.

Det är ett kul liv man lever.

Samlare

Sitter och funderar över nästkommande månads budget.
Fickpengar till Berlin är redan kirrade,
men det börjar bli hög tid att tänka på tågluffen som är planerad till sommaren.

Skriver, som den duktiga ekonomdotter jag är, en spalt för inkomster och en för utgifter.
Och när jag upptäcker att jag sitter och tänker att jag nog trots allt har råd med de nya glasen jag vill ha,
då inser jag att jag har skrapat ihop tillräckligt med vuxenpoäng för flera veckor framöver.

Så det är väl inget annat att göra än att ta sig en apelsin,
tända lite ljus, dricka juice ur mina barnsliga glas med figurer på
och leta upp något riktigt dåligt att se på tvn.

För så här kan vi ju inte ha det,
jag kan inte springa runt och samla vuxenpoäng till höger och vänster.

Tentaångest, del 1

Två timmars mer eller mindre konstant tentaplugg.
Jag vrider allting jag skriver och tänker saker i stil med
"hur kan jag få in detta under det etiska perspektivet?"
och "skrev jag inte den här meningen nyss?".

Jag är trött, orkar inte mer.
Nu blir det choklad.

Liverapport från KTB

Jag tycker om att plugga.
Jag tycker om att skriva arbeten.
Jag tycker om att utvecklas.

När det klaffar.

Idag sitter jag bara och bläddrar i böcker och anteckningar utan att få fram något vettigt.
Jag vänder och vrider på varje ord utan att få till några bra meningar
och vad jag än skriver, hur jag än formulerar frågeställningen så känns det som om jag svarar på fel sak.

15 hp.
Max fem sidor. Med inledning, fallbeskrivning, analys och diskussion.
Något är fel.

Det är så mycket som står på spel och så få sidor.
Hur skall jag kunna analysera något på max en sida?
Okej. Omformulering.
Hur ska jag kunna analysera en lärandesituation utifrån styrdokumenten, den lärandes perspektiv, undervisningsperspektivet och det etiska perspektivet på en sida?
En A4.

Nu går jag och äter lax och choklad.
Och jag tänker fan köpa sushi istället för att äta maten jag har med mig.
Och där kom en person jag inte tycker om.
Gå härifrån.

Att tala klarspråk

Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord.
Så här ser jag ut på varenda liten kvadratcentimeter av kroppen:
Jag kliar snart sönder mig.
Och antagligen är det bara allergiutslag som man inte kan göra något åt.
Hur skall jag kunna skriva tenta när allt jag kan tänka är
"riv inte sönder din kropp, klia inte, klia inte, det går över, riv inte sönder din kropp"?

Dagens undran

Varför läser man aldrig så mycket tidningar och böcker,
städar lika noga och har lika många projekt för sig som under en tentaperiod?

Dagens sanning

Jag är en prickikorv.

Bra skit

Det nutida Spanien
7.5 hp
Högskolan Dalarna, distans

"Studenterna introduceras till det nutida Spaniens sociala särdrag
(arbetsmarknad, kvinnans situation, miljö, invandring och familjeband),
den politiska utvecklingen och ekonomi ur ett nationellt och internationellt perspektiv.
Deltagarna i kursen arbetar med sakprosatexter samt nutida spanska filmer."

Kallprat

Det knakar från mina element och trots att jag har hundra värmeljus tända
och sitter under ett duntäcke så är mina händer som is.

Det känns som om mitt storarum krymper
samtidigt som jag undrar om det verkligen var så här kallt förra året.
Jag inser att jo, antagligen var det lika kallt
men till skillnad från i år så hade jag då tankat sol i fem månader
och värme i dryga ett och ett halvt år.

Det är väl bara att lunka ner till källaren och bära upp det andra duntäcket,
för tänker kylan försöka tränga sig in i mina nerver
skall jag i alla fall göra allt jag kan för att mota bort den.

Va fan

Sju clementinskal i ett och samma rum och Spotify som inte fungerar?
Nu tar jag en tomat i ren protest.
(Vilket påminner mig om när läkarna trodde att jag var allergisk mot tomat och mamma inte lät mig äta det.
Jag smög upp mitt i natten och länsade kylskåpet.)

Respektlös respekt?

Jag har en hel del vänner som är en del i ett förhållande,
det är alltså icke-singlar.
Jag har funderat en hel del på hur det kan komma sig 
att så många av dem stannar i uppenbart ohälsosamma relationer.

Relationer där den ena parten utövar en eller annan form av kontroll över den andra.
Det kan gälla att man blir hysterisk för att flickvännen i fråga 
inte frågar om man vill följa med på en pop-konsert som hon skall gå på med sina vänner, 
trots att man egentligen hatar pop över allt annat.

Eller så kan det handla om att man inte låter sin respektive ha vänner av det andra könet
"jag litar ju på dig, men inte på henne/honom".
Jag har hört om människor som känner sig respektlöst bemötta 
och om flick-/pojkvänner som förlöjligar sin "älskade" inför andra.

Om människor som måste ljuga för att inte bli misstänkta,
om människor som inte står upp för sina respektive när det behövs 
eller om människor som helt enkelt öppnar sin respektives post
eller ringer och dubbelkollar med vänner för att hålla hundraprocentig koll på var personen i fråga är.

Jag kan inte låta bli att undra varför man utsätter sig för något av ovanstående 
samtidigt som jag i smyg sörjer att jag och Andreas slutade vara kära i varandra.

Ett förhållande handlar om tillit, respekt och jämställdhet.
Och samtidigt som jag sörjer att det inte riktigt gick som planerat
kan jag ändå känna en enorm glädje att jag har varit en del av ett förhållande där vi litade på varandra,
där allting var på bådas villkor och där vi älskade varandra villkorslöst.
Och jag har hela tiden hoppats att alla mina vänner skall få uppleva samma sak,
utan att behöva kompromissa bort sig själva.

Nej, jag förstår inte varför vissa människor väljer att förtrycka de personerna som de älskar mest,
men har insett att olika människor ser på förhållanden och kärlek på olika sätt.
Så det är bara att hoppas att mina vänner inte delar min syn på det hela
och inte känner att de behöver kompromissa bort sig själva.

Me pongo como una sopa

Har jag berättat om...?
Sa jag vad han sa?
Vet du vad som hände i förra veckan?
Jag har träffat...
Jag pratade med...
Vet du vad x sa?
Vet du vad hon har gjort?

...

Jag är i Halmstad hos Maria,
lasagnen står i ugnen och puttrar
och jag återkommer när samtalsämnena har tagit slut.
(För övrigt har jag inte sett så här mycket regn sen vi var i Alicante.)

Jaha

Jag: Men jag och Michaela har tänkt på det,
hur man omedvetet klassar alla killar man möter i två kategorier:
"han-skulle-bli-en-underbar-pappa"-kategorin
eller "han-får-inte-komma-i-närheten-av-något-under-femton-år"-kategorin.
Staffan: Ja. Men Så har du och Michaela aldrig varit speciellt normala heller.

Dagens felmeddelanden

Cyan snart slut
Cyan slut
(Byt patron innan du kan skriva ut)
Yellow snart slut
Yellow slut
(Byt patron innan du kan skriva ut)
Magenta snart slut

RSS 2.0