Je m'appelle.. öh.
Den enda saken som är värre än fördomar är...
Fördomar som stämmer!
Det var inte så många kulturnissar,
men desto fler pensionärer och jag bara förutsätter att de tycker att franska är ett sofistikerat språk.
Det är pensionärer av en anledning.
Ungefär en fjärdedel av kursdeltagarna ligger runt tjugoårsåldern,
så om jag inte utvecklar några stora sociala fobier skall jag nog klara av det.
Däremot går det en tjej i klassen osm har en Jesusring,
min sociala fobi kan i så fall ta sig uttryck mot henne.
(På fullaste allvar har vi en tant i gruppen som är åttiofem, 85 !, år och halvdöv.
Intressant.)
Jag vill att Fanny ska komma hem,
Göteborg är inte som det ska utan henne.
Dra fingrarna genom mitt hår,
låt dem fastna där.
Jag bygger ett nät för oss,
fånga mig.
Allting bara går,
jag tror inte det kallas att vara här,
för jag kan inte slita mig loss.
Jag älskar dig.
Pasta med Navid
det sitter en gubbe inklämd i min kyl som någon jäkla iprengubbe
och äter av min fil och han vill att jag ska dansa med honom
men jag skiter i det och går in och dansar med honom.
...
Det är internationellt sjunger
dou-dou-dou-dou-dou
ganska enkelt.
Ni som inte har upptäckt Navid Modiri och Gudarna,
gör det!
Och ni andra, kom och ät pasta med pesto, soltorkad tomat och fetaost med mig.
Det finns massor,
magen blir snabbare mätt än ögat, right?
Ta mig tillbaka
Gårdagen och framtiden
var enda dörr, elev och betongvägg skrek till mig att jag inte borde vara där.
Det är avslutat nu.
Jag längtar inte tillbaka, det gör jag faktiskt inte.
Men fortfarande infann sig en något underlig känsla i mig.
Det var nästan lite läskigt. Som att börja ettan igen.
Bortsett från att jag idag (!!?) skall ha min första föreläsning på universitetet.
Allt var bara fel, biblioteket var ommöblerat, någon hade tagit livet av sig och fel lås hängde på mitt skåp.
Hur kan de?
Idag skall jag som sagt ha min första universitetslektion.
Franska. Det är visserligen bara introduktion, men fortfarande läskigt.
Det kommer vara jag, ett gäng sextiofemåriga tanter som läser franska för att det är ett så sofistikerat och beundransvärt språk och sen kommer det vara ett gäng kulturnissar.
Ni vet med manchesterbyxor, konstiga dikussioner och baskrar. Som läser franska för att det är ett så kultruelt och spännande språk.
Och jag. Som läser franska på grund av en tillfällig svacka i ettan.
Hjälp.
Fördomar? Jag? Pyttsan.
Dagens lärdom: Cykla inte till Vågmästareplatsen i tröjan du tänkte ha på introduktionsmötet, den blir svettig.
Dumma Kamprad.
Numer kan jag stoltsera med ett 1,5 cm långt och gud vet hur djupt jack på höger pekfinger.
Min blodförlust lär nu vara uppe i tre liter, minst.
Har ni inte hört från mig på ett tag har jag antagligen kastat in handsken på grund av blodbrist.
Hemmafru.
Jag bakar bröd.
Det trodde ni inte om mig va?
Sen att det är under mer eller mindre tvång har inte med saken att göra.
I ett förvirrat ögonblick bad jag min mor köpa jäst, sagt och gjort tänkte hon.
När jag i dag finkammade kylskåpet i jakt på något mumsigt uppenbarade de sig för mig.
Inte ett, utan två, paket jäst låg där och väntade på mig.
Efter en närmare titt visade det sig att de går ut imorgon, imorgon!
Jag kände hur förpliktelsens tunga spöke satte sig på min axel,
detta var ett tecken.
Jag var ju tvungen att använda jästen när moder väl hade införskaffat dem,
så istället för att flyga genom min moders huvud så befäste sig frasen "sagt och gjort" i mitt huvud.
Om trettio minuter är sextio stycken rundstycken klara att ätas.
Hoppas vi.
Mmbop
jag har egentligen inte gjort så mycket men timmarna har bara simmat förbi likt en lekande lax.
Jag har träffat Fanny, vilket alltid uppskattas.
I torsdags lyckades jag med att:
vakna upp hos Sofia, åka till stan för att träffa Michaela och hjälpa henne överlämna lite cvn,
åka hem till Fanny, springa in i Lena och Pontus på väg hem från Fanny och möta upp Andreas för en myskväll.
Ganska bra jobbat tycker jag.
Nu är jag brutalt trött. Kan varken stava eller sova.
Bröl.
Igår var det festival hos Michaela. "Lödöse super och spyr".
Mest bra.
Morötter, vengaboys, mmbop, tält och Sally.
Röj på riktigt alltså.
Jobb idag, imorgon och på måndag.
Dessutom måste jag in till Studenternas hus och bli medlem i studentkåren.
Vuxet.
Pryd prydnad
Nu har jag precis sett X-men 2,
har avhandlat både ettan och tvåan på bara några dagar.
Duktigt av mig.
Är det någon som vet om ordet pryd har uppkommit ur ordet prydnad?
Ni vet en sån som står hos gammelmormor som man absolut inte får röra`?
Som går sönder om man tittar på den?
Efter ett tvåtimmars samtal med min bejb som var fast på en buss på väg ut till ingenstans är det dags att sova.
Dagens lärdom: Ingenstans (Lödöses) befolkning är en stor bunt idioter.
(Öh, det är iof mer livets lärdom än dagens, men men).
Med ett ryck.
Det känns nästan så.
Mina überstarka tabletter har slagit klona i mig, på gott och ont.
Om jag skulle råka inta horisontell ställning och sen reser på mig igen
får jag lite lätta svimningsattacker och världens huvudvärk.
Hur långsamt denna ställningsskiftning än sker blir det alltid samma irriterande resultat.
Alltså: jag har hållit mig liggande hela dagen.
Jag har läst ut Bodil Malmstens För att lämna röstmeddelande tryck stjärna
och har ungefär sextio sidor kvar i Jonas Gardells Jenny.
Bägge böckerna är väldigt bra, men jag tror nog att Jenny trots allt är strået vassare.
Malmstens bok skildrar fem stycken genomsvenska människor
och vid varje igenkännande karaktärsdrag darrar man till lite.
(Nu försöker jag absolut inte hävda att jag är genomsvensk
utan hoppas snarare på motsatsen, men vissa likheter finns alltid).
Den är otroligt väluppbyggd och man tänker allt som oftast inte på att det är talspråk som används
eller att hela boken endast är monologer.
Hon lyckas få till de mest oanade meningskonstruktioner och hennes ordlekar är minst sagt medryckande.
Med-ryckande. Med ryckande. Med ett ryck.
Gardell skriver som vanligt mästerligt och det är svårt att försöka lista ut
vad som är fiktion och vad som är verklighet.
Jenny skildrar den stackars flickan Jenny som fick genomlida en rad hemskheter i sin barndom.
Just denna bok cirkulerar kring en speciell natt, då allt rasade samman i hennes lilla värld.
Man behöver absolut inte ha läst någon av hans tidigare mästerverk
En komikers uppväxt eller Ett ufo gör entré för att slitas med i denna fristående uppföljare.
Det är en barndomsskildring som heter duga och varenda människa borde läsa den.
Var är egentligen människors empati?
Nu tvingar min mor mig att städa.
Man kan inte ens vara sjuk i fred.
Sommarstugetabletter
Läkaren var förvirrad och konstaterade efter lite samspråk
med läkare nummer två att kåvepenin antagligen har slutat att verka på mig.
"Eftersom hon har haft halsfluss så många gånger."
Det troliga är alltså att halsflussbakterierna inte dog riktigt förra gången,
men att penicillinet jag åt när jag hade urinvägsinfektion förhindrade dem från att föröka sig.
Med ett recept på världens starkaste tabletter gick jag lite mer nöjd därifrån.
Dessa djävulens påhitt (öhm, kanske mer Guds påhitt?)
skall jag äta tre (TRE!) gånger om dagen i tio (TIO!) dagar.
De är stora som mindre sommarhus och min mage kommer antagligen inte uppskatta
uppbyggandet av trettio nya sommarhus i den.
Middagen med mor resulterade i en ny kjol, två piercingar och två t-shits.
Mamma sponsrade mig med kjolen och en t-shirt.
Trevligt, trevligt.
Vi avnjöt en trevlig middag, utan några bomber som ramlade ner i Thereses huvud, på en grekisk taverna.
- "Jag HOPPAS att kjolen var svart, för det behövde du ju faktiskt en."
- "Mjo, eller jaa... Nästan.. Den var mörk jeansfärg. Men jag fick den ju gratis.."
- "Och då tyckte du självklart att du behövde den? Och två nya linnen?"
- "Japp."
Jag tror att min pojkvän börjar känna mig nu.
Dagens lärdom: När man betalar med kort på resturanger
kan man lägga till dricksen lite käckt när man skriver under.
Domedagen är nära
vi ska äta middag.
Middag.
Jag minns inte sist vi åt middag själva på resturang.
Det har nog inte ens hänt.
Jag minns inte ens när vi åt vanlig middag sist tillsammans.
Jag är beredd på det värsta, något skumt måste det ju vara.
Det är som när ett litet barn kommer och berättar hur underbar du är,
vad fin du är, vad söt du är.
Man vet att det gömmer sig något annat bakom.
Det finns ju en liten chans att det faktiskt bara är för att hon vill.
Man ska aldrig säga aldrig.
Rånad av GU.
Inte ens en liten futtig ursäkt kunde de bemöda sig med.
Jag fick en kvart av deras dyrbara tid, ingen provtagning här inte.
Klockan tre börjar min kvart att gälla.
Jag vet inte om jag har nämnt det, men jag skall läsa franska till hösten.
Läskigt, läskigt.
Bäst att utrusta mig med basker, bagutter och mustach direkt.
Dessutom blev jag antagen att läsa spanska med.
Blev väldigt sugen på att läsa båda delarna, kunde inte alls förstå problematiken.
Min snälla pojkvän var duktig nog och tänkte på min hälsa och avrådde mig från att studera en helfart- och en halvfartskurs på universitetet.
Med tanken att jag ska till Spanien nästa år bestämde jag mig för att franska på halvfart plus jobb på Statoil blir perfekt.
Jag har köpt böcker till kursen för 620 kronor.
Ännu är inte allt införskaffat.
Yes.
Den sjuka vården
En telefonsvarare bad mig uppge mitt telefonnummer följt av fyrkant.
Jag gjorde så snällt som jag blev tillsagd.
Samma telefonsvararröst meddelade ett en sjuksköterska
skulle ringa hem till mig runt klockan fem över tio.
När jag hade stirrat oavbrutet,
nåja nästan oavbrutet, på telefonen i en timma och tjugo minuter fick jag nog.
Jag ringde upp igen och samma jäkla telefonsvararröst meddelade mig att jag redan stod i kö.
De skulle ringa upp mig när det blev min tur.
Ville jag fortfarande stå kvar i kön?
Jag tänkte en lång rad svordomar och via en knapptryckning på ettan meddelade jag rösten att det ville jag visst det.
Klockan är snart halv tolv. Det går snabbt.
Jag skickade ett sms till min mormor och beklagade mig.
Svaret blev:
Ja, men vad bra att det går så fort i kön.
Jag tror att mördarsniglarna är snabbare.
Du kanske får sitta och vänta tills imorgon.
Kram Mormor.
Humor.
Och ja, jag har nog halsfluss.
Igen.
Död
Jag älskar honom.
påhitt
Jag varken hör eller ser det, men det finns inte många andra väderlekar att välja på.
Vi pratar om ett äkta spöregn, inget fjuttigt duggregn här inte.
Ett varmt spöregn. Jag vill vara där, i tunna sommarkläder och känna dropparna landa på mig och sakta leta sig fram till min hårbottnen.
En känsla av att ha tusen små myror i mitt hår gör sig påmind,
en ganska mysig känsla trots allt.
Vad är det man säger? Orden retas med mig.
Glädjande och irriterande på samma gång?
Strunt samma. Sånt väder är det, jag tror att du förstår.
Medan jag sitter här och leker med vetskapen att idag är det jag som är vädergud slås jag av en annan tanke.
Jag börjar leka med idéen om att allt jag har gjort i hela mit tliv har varit för att lära mig hur jag ska behandla dig.
Varje ord har varit en träning i hur jag skall handskas med min röst på bästa vis.
Alla misstag är gjorda för att jag skall lära mig att ta tillvara på det jag har.
Jag känner det.
Det regnar och jag älskar dig.
Gnäll
Jag förstår inte människors svårighet
med att inse
att jorden inte klarar av mycket mer.
Koka vattnet till pastan i vattenkokare,
använd lock,
stäng av alla maskiner som är i stand by-läge,
använd såpa istället för
hej-du-måste-ha-skyddsglasögon-och-handskar-för-att-öppna-mig-rengöringen,
återvinn tidningar, konserver och annat,
ha energisparlampor och åk mycket kollektivt.
Jag förstår verkligen inte.
Visste ni att en människa som åker kollektivt går ungefär fyra gånger så långt per dag,
jämfört med de som ständigt tar bilen?
Okej, slut på moralpredikan.
Ni kan andas igen.
Gick hem från Eketrä igår,
med nyckelknippan hårt i ena handen och mobilen panikslaget i den andra.
Såg att det kom någon gående mot mig och greppet om mina vapen hårdnade.
Efter att ha lekt lite med nyckeln, för att få den att låta,
insåg jag att människan jag mötte var en precis lika skräckslagen tjej som mig.
Med nycklar i ena handen och läppstift i den andra.
Snea leenden utbyttes
och jag tänkte
"Vart är världen på väg?"
Min syster kommer strax hit, hon ksall låna duschen.
Det där med att behöva duscha i trädgårdsslangen är inte hennes favorithobby.
Men hon kommer snart ha ett sprillans nytt underbart badrum!
Sedan skall vi till Lek och buslandet, kan bli intressant.
Ännu senare skall vi på middag hos min fader.
Som jag inte har träffat sen.. Öhm?
Jag vet faktiskt inte.
Kan också bli intressant.
Soundtrack
Jag träfade Fanny idag
Hon skratta till och prata på och höll sig vaken
Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll.
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll.
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt.
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort vad dom har tänkt.
Ja, Winnerbäck är mitt livs soundtrack och idag spelade han extra högt.
Vi pratade om kompisar som har gift sig i en dröm av tyll, kyrka och släkt.
Om en tårta som var fem våningar och räckte till 90 personer.
Tänk att kunna baka så att en tårta räcker till 90 (NITTIO!) personer.
Det är rätt bra, Fanny är rätt bra.
Vi pratade om möhippor och jorden-runt planer,
om interrail, Universitet och Varberg.
Och jag blev sugen och jag insåg,
vi lever. Det är i rörelse.
Det var någon som täntke på mig,
som skickade ett sms om att mötas.
Jag kunde inte motstå och utan att jag förstår hur så hamnade jag på Röda.
Bartendern såg mig komma in genom dörren och började älla upp et ciderpaket..
- Öhm, alltså.. Jag ska bara ha en Cola idag...
- Okeej...? Då ställer jag väl undan den då? En COLA sa du?
- JAG ÄTER PENICILLIN!
Det var författardrömmar och tequilapussar.
Vi träffade en människa med hus i Barcelona,
Andreas sa att det inte var en legitim ursäkt att ragga på honom.
Det var rosa tröjor och tillslut Stars 'n' bars.
Andreas och Richard är humor när de är fulla.
Spårvagn hem och plannering av nästa sommar med den bästa.
Och avslutningsvis lite soundtrack igen:
Du är du och jag är jag
och är det så att din väg ändå går precis intill
så kan vi bara hjälpas åt att komma dit vi vill.
Liv av piller
Ny pillerburk nu.
Igen.
Fast med tabletter på 165 mg istället för 1 g.
Och annat pencillin i sig.
Halsfluss & urinvägsinfektion inom loppet av 2 veckor.
Mumma.
Antagligen fick jag dem samtidigt,
att gå med urinvägsinfetion är inte bra.
Hoppas att mina njurar har klarat sig.
Och att jag inte är steril.
Jag fick en tröstmassage och ordentlig ta-hand-om kväll av Andreas.
Hur ska jag veta om hjärtslagen tillhör dig eller mig?
Även Spunken, katten, verkade ha bestämt sig för att muntra upp mig.
Den annars så lekfulla missen var jättekelig hela kvällen
och slog kullerbyttor av exstas när jag kliade honom.
Jobb imorgon, bara två dagar kvar innan semestern!
