Tussilagos bravader

Vän: Mjo, om man har en termos varm chocklad så...

Therese: Men man tar ju med ett spritkök så då kan man koka hur mycket varm choklad som helst. Jag kan sånt, jag har varit scout.

Vän: Okej. Jag är på!

Spisen är utdragen, det är sopa på varje liten kvadratcentimeter i mitt kök

och Bon Jovi är på högsta volym.

En svart sak som hänger i en kedja. Först upptäcker jag att kedjan är för lång, optimistiskt bestämmer jag mig för att korta den. Okej. Länkarna satt hårt, väldigt hårt. Efter dryga halvtimmen är kedjan i lämplig längd. Men då är sladden som skall hänga med kedjan för lång. Alldeles för lång. Okej. Jag kortar den med. Drar ur sladden ur grejen. Kortar ner den utan större problem. Täljer fram koppartråden i kablarna. Allt går bra. Sen skall skiten in i lampan igen. Allt slutar att gå bra under väldigt lång tid... Till slut: INNE. Skruvar ner befintlig hallampa, får skiten i huvudet. Öhm. Det är tre kablar i sladden i taket. Det skall in två i den nya lampan. Lätt matematik. En för mycket. PAAAAPPAAAA? Bort med gulgröna, inga problem. Sätta fast kabeln i lampan. STORA problem. Får tälja fram ny koppartråd i de kablarna med. Uppe i luften. Mycket skrika och tandgnistlan. SÅ DÄR. Upp med skiten i taket, efter att ha skruvat upp en ny krok. Tända-släcka. Funkar. BRA. Spikar fast kabeln i väggen och i taket. Perfekt. Två timmar senare och jag återgår till städningen. Skall gå in på toa och hämta något. TOA-HELVETES-DÖRREN-SLÅR-I LAMPAN. JAG VILL DÖÖÖÖÖDA NÅGON.

Jag och Michaela var i Spanien, Franco var fortfarande diktator där.

Vi hade hamnat på någon fest där mina fastrar och Michaelas mostrar var med.

Alla människor stod i någon slags ring med famnen full av ballonger,

vi skulle lyssna på någon form av ledare som utmärkte sig genom att bära en rosa dräkt.

Plötsligt börjar mina fastrar och Michaelas mostrar sjunga på någon konstig barnlåt,

så vi hör inte vad ledaren säger.

Jag och Michaela bestämmer oss för att springa till andra änden av cirkeln för att kunna höra bättre.

När vi kommer fram blir det ett plötsligt scenbyte,

solen går i moln och det börjar ösregna.

Alla ballonger går i sönder, utan en av mina, som visar sig vara Franco.

Är ni med? Min ballong är alltså diktatorn Franco.

Plötsligt kommer en massa militärer springande mot mig.

De skall göra allt för att rädda ballong-Franco.

Jag märker hur luften börjar gå ur ballongen och jag inser att jag nog blir dödad om det är mitt fel att Franco dör.

Jag lägger mig på marken och börjar försöka blåsa upp ballongen (någon form av mun-mot-mun metod)

medan en soldat trycker på ballongens "mage" (hjärt- och lungräddning).

Till slut sinar luften ur ballongen ur och i min hand har jag en gul tom mask.

Det sista soldaten säger, innan jag vaknar, är:

"Nu kommer alla hata dig för att du har dödat Franco".

Tankar som detta väcker:

1. Varför skulle alla hata mig om jag nu dödade Franco? Är spanjorerna lite lätt destruktiva?

2. Betyder det här att jag har hånglat med Franco?
3. Är jag psykiskt störd?

jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag skall säga.

I brist på annat äter jag glass,

dricker te och är glad för de fasta punkterna jag har.

Tågluff i Europa i juni eller juli.

Prag i augusti.

Toppa det med två otroligt stimulerande och utmanande terminer svenska

och ni har mitt år!