Världens bästa
Vid halv tolv ringde det på dörren,
brevbäraren stod utanför med ett paket som inte gick ner i brevinkastet.
Böcker från en kär vän i julklapp.
Det lite småroliga var att en av böckerna är en kursbok jag behöver nästa termin.
Nu måste jag hinna packa mellan träffandet av två andra kära vänner,
tjing!
Tala högre vs högtalare
Först (runt 00.30 natten mellan lördag och söndag): Fan den ena högtalaren funkar inte. Okej. Jag vet hur vi löser det. Vi skruvar upp volymen ÄNNU mera. Så att alla grannar verkligen hör hur vi dansar och sjunger (nåja, skriker) loss till all Sveriges samlade schlagermusik, trots att det bara är en högtalare som spelar.
Sen (runt 02.45): Skall i sänka nu kanske? Äh. Vad spelar det för roll när vi ändå överröstar all musik med vår underbara sångröst?
Senare (03.30): Nu dör festen. Skall vi åka in till stan? JA! Packa ihop dator och högtalare och konstatera ännu en gång att högtalaren inte fungerar.
Senare igen (06.00-08.30): Hemma i Högsbohöjd igen, efter att morgontidningen hade kommit. Att sova var inte att tänka på. Den högra högtalaren fungerar fortfarande inte. Undra om grannarna har något emot att vakna till lite Håkan Hellström så här på söndagsmorgonen (det är ju bara en högtalare som funkar, såååå farligt kan det väl inte vara)?
Ännu senare (18.30, precis efter frukost): Hmr, funkar verkligen inte högtalaren? (FAN, FAN, FAN. De var DYRA) Pillar lite på sladdarna och sploooosh, LJUDET TILLBAKA! Seger! Men fan vad det låter konstigt, så brukar det inte låta? Nåja. Det FUNKAR iaf.
Idag (10.51): Flyttar upp högtalarna till deras rätta plats. Men, vad är det här? Basen är uppvriden på max. Vrider tillbaka och ljudet är NORMALT!
Sen (runt 02.45): Skall i sänka nu kanske? Äh. Vad spelar det för roll när vi ändå överröstar all musik med vår underbara sångröst?
Senare (03.30): Nu dör festen. Skall vi åka in till stan? JA! Packa ihop dator och högtalare och konstatera ännu en gång att högtalaren inte fungerar.
Senare igen (06.00-08.30): Hemma i Högsbohöjd igen, efter att morgontidningen hade kommit. Att sova var inte att tänka på. Den högra högtalaren fungerar fortfarande inte. Undra om grannarna har något emot att vakna till lite Håkan Hellström så här på söndagsmorgonen (det är ju bara en högtalare som funkar, såååå farligt kan det väl inte vara)?
Ännu senare (18.30, precis efter frukost): Hmr, funkar verkligen inte högtalaren? (FAN, FAN, FAN. De var DYRA) Pillar lite på sladdarna och sploooosh, LJUDET TILLBAKA! Seger! Men fan vad det låter konstigt, så brukar det inte låta? Nåja. Det FUNKAR iaf.
Idag (10.51): Flyttar upp högtalarna till deras rätta plats. Men, vad är det här? Basen är uppvriden på max. Vrider tillbaka och ljudet är NORMALT!
Vojne, vojne
Klar nackdel med att spendera de närmsta dagarna (och nätterna)
på min barndomsö:
hur skall jag veta idag vad jag vill ha på mig om tre dagar?
Kort sammanfattning av min vän
Letade igenom datorn efter lite olika låttexter och citat.
Hittade detta:
"Kunskap är makt, makt är pengar, pengar är skor"
- Staffan 090528
Fett obra
Dagens nära-döden-upplevelse:
Ta bort svålet från julskinkan.
En natt i skräck
Jag börjar bli rädd för Göteborg by night.
Varför? Jo. Han bad dem lugna ner sig.
Utan att jag vet ordet av står jag på hållplatsen,
En, två, tre, fyra skärsår,
Förra helgen blev jag drogad.
I går när jag var på väg hem från en vän hamnadejag mitt i ett knivslagsmål.
På min buss.
En kille blev attackerad med knivar, fjäderbatonger, sparkar och slag.
Av ett gäng i åldern 13-15 år.
Varför? Jo. Han bad dem lugna ner sig.
Utan att jag vet ordet av står jag på hållplatsen,
pratar strunt med en djupt chockad man
och trycker mina vantar mot hans blödande huvud,
som om jag aldrig har gjort annat.
Jag har aldrig sett så mycket blod i hela mitt liv,
aldrig haft så mycket blod över mig.
Ambulanspersonalen trodde att jag också var knivskuren.
En, två, tre, fyra skärsår,
inga i magen tack och lov.
Slag och sparkar överallt,
hjärnskakning och knäckt näsa.
I dag går mina tankar till Tommie, född 1984
som får spendera de närmsta dygnen på Sahlgrenska.
För att han bad ett par snorungar lugna ner sig.
Mobbad
Mitt jobb skall ha firmafest.
Idag.
Jag fick reda på det genom en kollegas statusmeddelande på Facebook.
Intressant.
Jävla män.
Insikt
Kan inte riktigt släppa tanken på att det känns aningen miserabelt
att bara skriva ett namn efter "önskar" på julklapparna.
Men allt har väl både en bra och en mindre bra sida, antar jag.
Hysterisk Therese
Okej. Jag kan hantera stress.
Jag är tom ganska bra på att hantera stress om jag får säga det själv.
I humana mängder. Till en viss gräns.
Sen blir jag hysterisk.
Den gränsen är nådd.
Bildhelvetesfanskapen som vi MÅSTE MÅSTE MÅSTE ha på fredag går inte att framkalla,
jag har tre kursböcker att läsa ut innan tentan som skall vara inskickad (och då gärna skriven) på tisdag 15.00,
jag har julklappar kvar att köpa,
ett seminarium och tre föreläsningar innan tisdag,
en lägenhet som är så stökig att jag får ångest att ens tänka på den,
ett tal som måste skrivas på en vecka och bli BRA (prestationsångest),
göra klart ett projektarbete,
slå in alla julklappar,
fixa resten av bröllopspresenten (förslagsvis INNAN bröllopet),
hitta musik till bröllopet,
jobba 4 dagar nästa vecka.
.
Jag har ont i magen.
Orosont fast ändå inte.
Operation tentauppröjning
Mitt skrivbord är dryga metern brett.
Just nu samsas fyra vattenglas, tre tekoppar, fyra tallrikar
med en vattenkanna, en toarulle,
fem olika kompendier, tre olika budget förslag,
två kursböcker och uppskattningsvis trettio post-itlappar.
Jag vågar knappt titta efter hur resten av lägenheten ser ut.
?
Jag skall tvätta idag.
Hade bokat tvättstugan med tre maskiner.
På grund av vissa inneboenden kan jag bara tvätta varannan vecka
och tänkte att jag därför skulle behöva lite fler maskiner.
Nu har jag delat upp tvätten.
Det var de fjuttigaste högarna jag har sett någon gång.
Har jag gått naken i två veckor utan att märka det?
Kunskap vs information
Tur att jag är drottningen av ordbajsande.
Et oändligt äventyr
Filosofer borde inte få skriva böcker.
Och envisas de nu ändå med att skriva böcker borde de inte få användas som kurslitteratur.
Jag är lost. Borta. Kaputt.
Vad snackar han om?
Och framför allt, varför snackar han om det?
Skämtar någon med mig?
Hemtentan är upplagd.
Jag läser igenom, hm-ar och tänker att
"detta ser inte omöjligt ut".
Öppnar ett tomt dokument,
letar upp rätt bok
och börjar skumma igenom avsnittet
som behandlar relationen mellan information och kunskap.
Bestämmer mig för att skriva ut uppgiften
för att lättare kunna se vad som förväntas av mig.
På skrivarens skärm läser jag:
"Snart slut:
Gul
Cyan".
Allt ligger i planeringen
Dagens högtgående planer:
åka in till stan och leka en homosexuell Galileo Galilei,
berömma Annie för en bra projektrapport,
eventuellt köpa en julklapp (under förutsättning att jag orkar trotsa febern),
väga ett paket och lista ut hur många frimärken det skall vara på,
äta apelsiner,
läsa Liedman,
dö i soffan.
BLI FRISK.
Bra jobbat
Nämnde jag att jag har tre individuella hemtentor
samt två grupparbeten innan jul?
Nu toppar vi det med feber, halsont och extrem omotivation.
Någon dag skall jag skriva ett tal med.
Och fixa en bröllopspresent modell avancerad.
Och köpa julklappar, endast fyra av fjorton är kirrade.
Och vi är inte folk i allmänhet menar du?
Dagens bästa.
Michaela: "Alltså. Jag vet ju det. Och du vet ju det.
Men frågan är om folk i allmänhet vet det?"
MHM
Fan vad befriande det är att skära lök ibland.
En era
Idag började min värld snurra.
En ny era startade.
Idag.
För tre år sedan.
.
The joy supposedly is in the giving,
so when the joy is gone, when the giving starts to feel more like a burden,
that's when you stop.
But if you're like most people I know,
you give till it hurts, and then you give some more.
Charmen med LAU170
Som blivande lärare är det viktigt att kunna vara flexibel
och variera sin undervisning.
Det är viktigt att inse att alla lär sig på olika sätt.
Vissa lär sig bättre när de agerar,
medan andra lär sig allra bäst när de sjunger eller ritar.
När jag, instängd i ett grupprum på pedagogen,
försöker gestalta konflikten mellan Gallileo Gallilei och kyrkans män förlaggd till nutid
(jag som homosexuell högstadiekille i bråk med det coola gänget)
försöker jag tänka på att det är det mina seminarieledare vill belysa.
Ja, istället för att fokusera på att jag känner mig barnslig
och för att tvivla på hur korrekt det är att skriva pjäser på universitetet så försöker fokuserar jag på det.
Att alla elever lär sig olika.
