och jag svär att jag aldrig har sett stjärnorna tydligare ovanför
Jag lyssnar på Håkan,
själv idag,
och tänker på allt som sas (och som inte sas) igår.
Det känns lite som om jag just nu spelar en biroll i en parodi över mitt eget liv
och jag undrar hur allt bara händer,
utan att någon av oss verkar hänga med.
Jag pratar om tid utan att egentligen veta vad det är,
samtidigt som jag vänder bort blicken vid ord som rättvisa och stark.
Jag ler och nickar när du mumlar att vi mår dåligt för att vi mår bra
och kan inte annat än tänka att den frasen har varit som ett mantra de senaste månaderna.
Jag tycker om vägarna som mitt liv verkar ta
och jag tänker ta ut svängarna ordentligt för att njuta maximalt
och jag bara hoppas att det blir som vi tänker men inte riktigt säger.
Till slut.
Och om det nu inte blir så, så blir det nog bra det med.
För vi mår bra. Vi är bra.
Kommentarer
Trackback
