Vi satt på gräset som växte i kapp med himlen

Jag skulle ju packa,
jag skulle äta frukost
och jag skulle duscha.

Vad jag gör?
Rensar garderoben
saker som jag inte har rört på långt över ett år åker ut
och jag funderar lite över en knallgrön volangkjol,
en vit-grön-silver-randig blus
och ett par ballerinaskor med resårband runt anklarna
och inser snabbt att jag inte har hållt i de kläderna sen Sergej-tiden.

I mitt huvud har alltid tiden med honom varit förknippad med en typ sextonårig Therese
men idag insåg jag att jag tror att han var med på min artonårsdag.

Jag vill inte baktala honom för han är säkert en bra människa på många sätt
men en smart vän sa för någon vecka sedan
"du inser att hela grejen med honom existerade bara för att du på den tiden var så förbannat rädd för att vara själv?"
och jag är beredd att hålla med.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0