04.06

Sista bussen hem,
utan att vingla.
Grilla på en strand jag inte besökt på fyra år
och sen hålla en hand som jag inte har hållt på minst lika länge.
Jag får en konstig känsla av att livet tar små skutt fram och tillbaka i tiden,
men kan väl inte annat än att gilla det.

En axel att vila på på vägen hem
och livet rullar väl på något vis på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0