Tussilagos bravader

I söndags hade vi middag hemma hos min mamma.
Hela familjen var samlad och det var väldigt mysigt.

Min äldsta systerson Oliver (4,5 år) hade fått ett Lipsyl för att rädda hans sprickande läppar.
Han var otroligt stolt över att ha fått detta och gick runt och smetade på det på läpparna titt som tätt.
Ingen annan fick röra det och hela cermonin kring påtagandet av ovan nämnda Lipsyl var väldigt helig.

Efter maten försvann han in på toa, det hördes lite fniss bakom den stängda dörren men vi brydde oss inte nämnvärt.
Kiss och bajs är nämligen väldigt roligt och det hör till rutinen att skratta när man går på toa.
Efter en stund kommer han ut, med misstänkt knallrosa läppar.
Han förkunnar stolt att:
"Jag lånade det av mormor"
Läppstift tänker vi och skrattar lite åt honom samtidigt som vi ber honom att inte pussa på tapeten.

Efter en stunds funderande säger Sandra:
"Men mamma... Har vi VERKLIGEN något läppstift i den nyansen?"

Det hade de inte.
Det var nagellack.