Tussilagos bravader

En tillfällig flykt från Göteborg så som jag ser det,
från spårvagnar, bilar, betonghus och stress.
Jag stängde av mobilen och drömde mig tillbaka till min barndoms somrar.
De solvarma klipporna var nu täckta med ett tunt lager frost,
träden var kala och vägarna hala, men känslan var densamma.

Det var en ny ö, men samma tankar.
Samma getter som gömmer sig i bergen,
man hälsar på alla man träffar för
"att inte vara oartig"
den enda trafik som syns till är alla en miljon trehundratusen flakmoppar.

Det var en ny ö och allt var väl kanske inte riktigt som på mina somrars ö ändå.
De små stugorna hade fått ge plats åt stora villor,
trägungorna var sedan länge utbytta mot lekplatser som mer stämmer överens med EUs lagar och regler,
jag var inte brevvän med grannen,
jag hittade inte ner till badviken,
jag kände inte alla öns ungar,
det var inte våran gummibåt som låg och guppade vid bryggan,
jag visste inte vilka gubbar som var läskiga
eller vilka svanar som var nykomlingar.

Brännö var bra,
jag hade en trevlig dag men jag kom  och tänka på en annan ö,
min första kärleks ö.

Från en ö till en tredje.
Om en stund skall jag åka till en annan älsklingsö.
En ö som jag har gjort allt för att försöka bryta upp ifrån,
men som bara drar mig tillbaka.

Det blir vinkväll med en av de bästa,
på den ö som egentligen är min.