Vy från ett luftslott
En jämn siffra, men jag vet inte om jag är lyckligare för det.
Dåliga undanflykter och snöra på stilettklackarna för en ny resa genom stan,
I samma klackar som jag lämnade lägenheten snubblade jag in tolv timmar senare
En taxi delat på en till en okänd adress,
utsikt över stan och en lillasyster som är äldre än min storasyster.
Dåliga undanflykter och snöra på stilettklackarna för en ny resa genom stan,
till en annan adress.
Att veta att människor vet precis hur de skall göra för att beröra mig,
både på gott och ont,
och jag väntade nästan på att behöva svälja en klump av gråt
men allt jag kunde tänka på var att det handlar om stil och om egna val.
I samma klackar som jag lämnade lägenheten snubblade jag in tolv timmar senare
och mängden toma flaskor och underbara minnen av skratt skvallrar om att det trots allt var en bra kväll.
Is there a ghost?
Ibland är det inte mer än rätt att man ägnar en hel dag åt att fundera på trivala saker i stil med:
Kalkonbacon? Har kalkoner ens en tillräckligt stor rumpa att göra bacon av?
eller
Haha. En hamburgare. En göteborgare. En göteburgare. Vad hände föresten med göteburgarna man fick i högstadiet?Finns de fortfarande kvar eller har någon dietist förbannat blandningen av vitt luftbröd, falukorv och ketchup?
Idag var alltså en sån dag.
Jag har snickrat på drömmar om ett tolvslag i en annan stad,
ett annat land, googlat konstiga sjukdomar,
duschat i hundra år och fokuserat tänkt att:
nu har jag jobbat 20 % av den här veckan.
Hjärter dam vänder blad för en ny eskapad, hon har börjat på en ny roman
Lite torr gammal müsli får fungera som hungersläckare
samtidigt som jag försöker uppbringa energi att slutföra något av alla de projekt som jag har påbörjat.
Jag drömmer om en nyårsresa til Dublin (eller kanske London) med mina män
och en långresa genom Europa med den bästa och en annan ganska bra.
Jag tror att hösten har mycket att erbjuda och jag vill inte säga för mycket,
men lite, lite vill jag att den skall ta fart så jag får smaka på allt nytt
och kanske på något vis arbeta mig förbi allt som har hänt hittills i år.
Jag önskar så klart som vanligt att sommaren bara skall fortsätta i all oändlighet,
men jag är inte riktigt lika negativt inställd till hösten som vanligt
(hey, det går nog över).
Det är en höst med mycket nystarter.
En av mina bästa flyttade till Uppsala,
lillasyster börjar i gymnasiet, storasyster börjar på Komvux,
Mina två yngre bästa män börjar på olika program på olika skolor,
mina fina schillerskabrudar börjar sina nya liv med varsin kurs,
jag börjar på lärarhögskolan och delar min lägenhet med Kalmar.
Det rullar på
och det blir nog en bra höst.
Manodeprission över köksbordet
Sara: Det är så jobbigt! Jag vill ju ringa honom hela tiden och berätta om allt. Om hur jag känner och vad jag gör. Men egentligen vet jag ju att det inte är så smart. Det är jättejobbigt. Han är ju min bästa vän.
Jag: Jo tack. Jag vet. Det suger rätt rejält.
S: Människor pratar om att ge tid. Jag tycker inte om tid.
J: Nej. Det är också sant. Men se det positivt. Du ska nollas idag utklädd till en grekisk gud och jag ska.. öhm.. Jobba... Och sen dricka te! Vi kommer ha askul!
S: Sant. Vad bra vi har det ändå. Nu ska jag bara köpa en lila glittrig klänning med fåglar på.
Sara och jag
Ja, jag antar att ni väntar er någon form av sammanfattning.
Jag antar att ni håller på att krevera av nyfikenhet.
Ni vill veta allt om hur det går för mig och Kalmar-Sara.
Självklart vill ni det.
Mitt liv är ju så jäkla intressant så ni kan väl inte bärja er tills ni får veta hur det går.
Hittills kan jag säga att allt har gått över förväntan.
Mitt kök har aldrig varit så städat
och på fullaste allvar tror jag inte att jag har diskat så här regelbundet någon gång i mitt liv.
(Nåja, det har bara gått en vecka. Det kanske hinner ändra sig tillbaka till det normala)
Vi springer på varandra lite då och då,
men just nu har hon fullt upp med nollning och jag har fullt upp med att bli uppäten av Statoil.
(Nio dagar kvar, nio dagar kvar, nio dagar kvar)
Vi kommer väldigt bra överens
och man kan ju inte annat än att se det komiska
i att hon precis har gjort slut med sin pojkvän som hon var tillsammans med i fem år.
Det finns ju alltså minst en gemensamn nämnare om vi, mot förmodan, skulle få slut på samtalsämnen.
Vi kompenserar varandra bra.
Idag när jag ramlade upp ur sängen första gången
var hon på väg att snöra på sig löparskorna för att utforska området (springandes)
och när jag ramlade upp andra gången och hittade lite överblivet lösgodis började hon att koka gröt.
Kort sagt,
jag tror att detta blir bra.
. .
Okej.
Inneboende-Sara cyklade (CYKLADE) just iväg till Handels.
Jag känner mig lagom lat.
Phew
Sara är inflyttad.
So far, so good.
Bland det första som jag hjälper henne att bära upp i lägenheten är två lock öl.
Jag gillar't.
Idag har jag tvättat, tvättat lite till,
flyttat möbler, svurit, flyttat ännu mer möbler,
burit ner halva mitt liv i källaren,
ätit pizza, dammsugit och våttorkat.
Jag minns inte när jag var så här aktiv sist.
Jag är skyldig er livet
Alla trodde att jag skulle förlora mig
med vilken runaway som helst.
Och under långa nätter och tårfylda dagar är det skönt att bara sträcka ut en hand
och fånga en annan i min.
Vi darrar ihop men på något vis måste jag tro att vi blir starkare
genom att lära (och läsa) av varandra.
Ni tror att vi skadar varandra,
att jag skadar mig,
men just nu tror jag att detta är allt jag kan göra för att faktiskt hålla mig flytande.
Vi pratar bort alla nätter vi kommer åt
och även om jag inte jobbar med sömn längre
så blir det så mycket lättare att räkna minuterna med någon annans andetag intill.
Och visst fan gör det ont,
speciellt på nätterna,
men med eran hjälp så har jag lärt mig att ta mig igenom dem.
Och jag är så innerligt glad för andetagen som leder mina tankar rätt.
Och jag är så innerligt glad för att jag älskar livet,
för att jag skrattar och längtar efter dagarna.
Jag mår bra på ett dåligt sätt så att säga.
Och egentligen har jag väl bara mig själv att tacka för att jag ler och skrattar,
för man gör sina egna val och man får välja att se allt lite mer positivt,
men ni styr mina steg och ja,
tack.
. . .
Jag klarar inte av att sova själv i natt.
Heller.
Så jag slänger ihop mitt pick och pack och hoppas på att John Blund vågar strö sitt glitter över mig i natt.
För oj vad jag behöver sömn,
detta börjar bli löjligt.
Aj
Insåg just med ett ganska hårt slag att jag planerar för en inneboende
när jag enligt alla tidigare planer skulle ha planerat för en regelrätt ihopflytt.
Det är nu det händer!
Okej.
En bostadsannons leder alltså till fem mail och ett samtal inom loppet av ett dygn.
Någon kommer att bo här.
Och inte för att vara sån, men tågluffen i Östeuropa kommer närmare med stormsteg.
Nu måste jag bara lyckas välja lämplig inneboende och höra av mig till de övriga.
Känner mig lite som någon slags Hitler som bestämmer vem som får komma till Göteborg och vem som inte får.
Nu ska har flyttas skrivbord, köpas vit färg till samma skrivbord,
dras garderober och flytta i princip alla mina ägodelar till nya ställen.
Undra hur mycket plats jag har kvar i min källare?
Miip. Hjälp?
Är eventuellt med inneboende.
Från den 18e.
Chocken är total.
Från den 18e.
Chocken är total.
Farligt, farligt
Upptäckte just att Chilli har avgiftsfri delbetalning för studenter.
Och jag behöver en ny soffa,
för någon månad sedan hittade jag THE SOFFA på Chilli.
Fan.
Tji fick jag
Sömn hade ju varit att föredra med tanke på jobb 8-15 imorgon
och sen silverbröllop i Lidköping hela kvällen och natten.
Men icke.
