Sara och jag

Ja, jag antar att ni väntar er någon form av sammanfattning. 
Jag antar att ni håller på att krevera av nyfikenhet.
Ni vill veta allt om hur det går för mig och Kalmar-Sara.
Självklart vill ni det.
Mitt liv är ju så jäkla intressant så ni kan väl inte bärja er tills ni får veta hur det går.

Hittills kan jag säga att allt har gått över förväntan.
Mitt kök har aldrig varit så städat
och på fullaste allvar tror jag inte att jag har diskat så här regelbundet någon gång i mitt liv.
(Nåja, det har bara gått en vecka. Det kanske hinner ändra sig tillbaka till det normala)
Vi springer på varandra lite då och då,
men just nu har hon fullt upp med nollning och jag har fullt upp med att bli uppäten av Statoil.
(Nio dagar kvar, nio dagar kvar, nio dagar kvar)

Vi kommer väldigt bra överens
och man kan ju inte annat än att se det komiska 
i att hon precis har gjort slut med sin pojkvän som hon var tillsammans med i fem år.
Det finns ju alltså minst en gemensamn nämnare om vi, mot förmodan, skulle få slut på samtalsämnen.

Vi kompenserar varandra bra.
Idag när jag ramlade upp ur sängen första gången 
var hon på väg att snöra på sig löparskorna för att  utforska området (springandes)
och när jag ramlade upp andra gången och hittade lite överblivet lösgodis började hon att koka gröt.

Kort sagt,
jag tror att detta blir bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0