Jag är skyldig er livet
Alla trodde att jag skulle förlora mig
med vilken runaway som helst.
Och under långa nätter och tårfylda dagar är det skönt att bara sträcka ut en hand
och fånga en annan i min.
Vi darrar ihop men på något vis måste jag tro att vi blir starkare
genom att lära (och läsa) av varandra.
Ni tror att vi skadar varandra,
att jag skadar mig,
men just nu tror jag att detta är allt jag kan göra för att faktiskt hålla mig flytande.
Vi pratar bort alla nätter vi kommer åt
och även om jag inte jobbar med sömn längre
så blir det så mycket lättare att räkna minuterna med någon annans andetag intill.
Och visst fan gör det ont,
speciellt på nätterna,
men med eran hjälp så har jag lärt mig att ta mig igenom dem.
Och jag är så innerligt glad för andetagen som leder mina tankar rätt.
Och jag är så innerligt glad för att jag älskar livet,
för att jag skrattar och längtar efter dagarna.
Jag mår bra på ett dåligt sätt så att säga.
Och egentligen har jag väl bara mig själv att tacka för att jag ler och skrattar,
för man gör sina egna val och man får välja att se allt lite mer positivt,
men ni styr mina steg och ja,
tack.
Kommentarer
Trackback
