Första advent
Det är jul.
Eller i alla fall första advent.
En första advent som firades med råge.
Om man bortser från sex timmars jobb på morgonen
(jag är så för sex timmars arbetspass istället för åtta. Till samma lön, självklart.)
så har dagen varit perfekt.
Jag kom hem till en bakfull pojkvän, gjorde en utsökt måltid
som tidigare nämnd pojkvän inte kunde få i sig.
Nu kunde man tro att jag skulle tro att jag skulle bli lite irriterad, men icke.
Efter färsk pasta med ostsås bestämdes det att det var dags för ett bad.
Med badolja och badrosor runt oss flöt en och en halv timme i väg
och när vi steg upp var vi som nya människor.
Min pojkvän var återuppstådd.
Efter att ha tagit fasta på, om än vid fel datum,
kristendomens uppståndelsetanke så växte idén om att åka till Liseberg fram.
Sagt och gjort.
Två honungsburkar (citronhonung och polkagrishonung),
ett halvt kilo Whiskyost, en påse Dajm, ett ekologiskt te,
en saffranspåse och en minimarsipangris senare var vi (läs: jag) nöjda.
Nu sitter jag här med det första ljuset tänt och smuttar på mitt te.
Nacken gör fortfarande ont, men det är första advent.
Polkagrishonung och whiskeyost? Plötsligt känner jag ett begär att testa detta innan jag dör. Annars har jag slösat bort mitt liv.
Micke: Jag lovar att när du har kommit hem från landet långt långt borta så skall jag servera dig en macka med whiskyost och öhm.. något annat med polkagrishonung. Har bara inte kommit på något fiffigt användningsområde än. Men jag jobbar på det.
