Dumbom
Tjolahopp! En lägenhet i mitt drömhus är ute på Boplats, och bara 500 sökande!
Skall ringa och väcka Jonas och se vad han tycker,
HERREGUDHERREGUDHERREGUD.
Jag sökte först och tittade när inflytt var sist.
1 juli. Kan nog bli lite svårt med tanke på min panka situation.
Skall ringa och väcka Jonas och se vad han tycker,
men antagligen får jag snällt ta bort visat intresse.
FAN.
Kul ekvation
Nu är alla räkningar betalda och jag har hela 945 kronor för den närmsta månaden.
945 kronor till mat och till att leva.
Min matbudget brukar vara 2000 kronor. Detta kan bli minst sagt intressant.
Min nya hobby
Alltså. En hemsida för att byta lägenhet med varandra.
Så genialiskt, så underbart och SÅ farligt.
B-uppsats? Vad är det när det finns en lägenhet i precis det huset som vi vill bo?
OCH DET ALLRA BÄSTA! Genom ett triangelbyte så kanske, kanske det går!
OCH DET ALLRA BÄSTA! Genom ett triangelbyte så kanske, kanske det går!
Uppsatsmatematik
Jaha. 8-12 sidor (självklart utan att framsida, abstrakt, innehållsförteckning, sammanfattning och källförteckning räknas med) och jag är redan uppe i 9,5 trots att jag har två didaktiska teorier, nästan hela analysen och hela diskussionen kvar. Det blir nog till att stryka en del. Attans, allt som jag har skrivit hittills är så bra!
(Jag tycker att det ligger något sorligt i att ta bort ord och stycken. Jag blir ledsen för meningarnas skull. De har precis sett dagens ljus, men lika obarmhärtigt blir de borttagna igen och chansen att de skall födas på nytt är väldigt liten. jag vet at tdet låter knäppt, men jag tänker så varje gång jag fixar i mina texter. Hej då, trevligt att träffas - men vi syns inte igen!)
Tur att jag fortfarande har nästan två veckor på mig innan det skall in. Jag är inte orolig inför att få ihop något bra, att skriva har aldrig varit min svaga sida. Det gäller bara att gallra ut det som inte är tillräckligt bra. Jag siktar på VG, allt annat kommer göra mig sur som ättika.
(Och ja, jag ÄR bra. Och ja, jag hatar jante)
(Jag tycker att det ligger något sorligt i att ta bort ord och stycken. Jag blir ledsen för meningarnas skull. De har precis sett dagens ljus, men lika obarmhärtigt blir de borttagna igen och chansen att de skall födas på nytt är väldigt liten. jag vet at tdet låter knäppt, men jag tänker så varje gång jag fixar i mina texter. Hej då, trevligt att träffas - men vi syns inte igen!)
Tur att jag fortfarande har nästan två veckor på mig innan det skall in. Jag är inte orolig inför att få ihop något bra, att skriva har aldrig varit min svaga sida. Det gäller bara att gallra ut det som inte är tillräckligt bra. Jag siktar på VG, allt annat kommer göra mig sur som ättika.
(Och ja, jag ÄR bra. Och ja, jag hatar jante)
Min pojkvän är knäppare (och bättre) än din
På 19/20 kort gör Jonas en grimasch. Charmigt ändå!
Den jobbiga jäveln
När man går igenom en kris är det inte lätt att hävda sin rätt, att säga "det här behöver jag", "det här vill jag" eller "skulle du kunna laga mat till mig för jag orkar inte?". All ens energi går åt till att faktiskt hålla sig flytande. Många som har gått igenom en stor sorg redogör för att den första tiden var ett slags töcken som karaktäriseras av sömnsvårighet, glömska, koncentrationssvårighet och uppgivenhet.
Många människor är rädda för att störa en människa i sorg. Man tänker att man visar hänsyn, att man ger den sörjande plats. Ironiskt nog talar detta emot vad all forskning säger:
Många människor är rädda för att störa en människa i sorg. Man tänker att man visar hänsyn, att man ger den sörjande plats. Ironiskt nog talar detta emot vad all forskning säger:
En undersökning från USA visar att mer än 98 procent av alla sörjande vill tala om omständligheterna som ledde upp till förlusten. Det tragikomiska är att mer än 95 procent av omgivningen
samtidigt tycker att det är bäst att inte tala om detta. Sådant beror ofta på att omgivningen inte vill
”göra någon upprörd” eller ”riva upp gamla sår”
En undersökning från USA visar att mer än 98 procent av alla sörjande vill tala om omständligheterna som ledde upp till förlusten. Det tragikomiska är att mer än 95 procent av omgivningen samtidigt tycker att det är bäst att inte tala om detta. Sådant beror ofta på att omgivningen inte vill ”göra någon upprörd” eller ”riva upp gamla sår”
Den sörjande måste få älta, samtidigt som medmänniskan inte skall vara rädd för att sitta tyst om bara ha sin famn öppen när det behövs.
Jag vet att man kan ifrågasätta mitt val att "tränga mig på" människor i kris, men jag tror att det är det bästa man som medmänniska kan göra. Självklart skall man vara lyhörd för den sörjandes vilja, men man skall INTE förvänta sig att den sörjande själv skall ta kontakt. Kommentarer som "jag finns här om du behöver mig" tror jag absolut fyller en funktion, om man sen också visar att det är så. Man kan inte förvänta sig att någon i djup sorg skall orka ta kontakt med andra människor.
Därför är jag den jobbiga jäveln (eller snarare den som alla andra tror uppfattas som jobbig och påträngande). Jag drar mig från att ringa om det inte är någon som står mig väldigt nära, men jag skickar sms (jag tänker att sms kan man själv välja när och om man vill svara på) och bjuder in mig själv. Jag tar med mig glass, choklad eller mat. Oftast sitter jag bara och lyssnar, ibland sätter jag på en film. Men jag tar mig till den sörjande, jag låter inte h*n ta sig till mig.
Den sörjande måste få älta, samtidigt som medmänniskan inte skall vara rädd för att sitta tyst om bara ha sin famn öppen när det behövs.
Jag vet att man kan ifrågasätta mitt val att "tränga mig på" människor i kris, men jag tror att det är det bästa man som medmänniska kan göra. Självklart skall man vara lyhörd för den sörjandes vilja, men man skall INTE förvänta sig att den sörjande själv skall ta kontakt. Kommentarer som "jag finns här om du behöver mig" tror jag absolut fyller en funktion, om man sen också visar att det är så. Man kan inte förvänta sig att någon i djup sorg skall orka ta kontakt med andra människor.
Därför är jag den jobbiga jäveln (eller snarare den som alla andra tror uppfattas som jobbig och påträngande). Jag drar mig från att ringa om det inte är någon som står mig väldigt nära, men jag skickar sms (jag tänker att sms kan man själv välja när och om man vill svara på) och bjuder in mig själv. Jag tar med mig glass, choklad eller mat. Oftast sitter jag bara och lyssnar, ibland sätter jag på en film. Men jag tar mig till den sörjande, jag låter inte h*n ta sig till mig.
Hej från virkverkstaden!
Ibland önskar jag att du bodde granne med mig,
då lyssnar jag på den här och minns när du försökte övertala mig om Jason Mraz storhet.
Skulle gissa på att det är fyra-fem år sedan nu.
Vi räknade ut att vår vänskap nu är inne på år åtta,
Vi räknade ut att vår vänskap nu är inne på år åtta,
inte dåligt för några som träffas så sällan!
Du vet vem du är och du är bra.
