Bra kvinna reder sig själv
Läser just ni Stjärnor utan svindel och även om jag råkar tycka att det är en himlans massa svammel så kan jag inte undgå att ta åt mig så fruktansvärt mycket av vissa saker. Jag känner att jag just nu mest läser litteratur som kommer att göra mig till en ännu bitskare och argare feminist - tjo!
Hur som bestämde jag mig under läsningen för att det är dags att konfrontera mina rädslor/fobier, det är inget som kommer att lösa sig av sig själv och nu är ett lika bra tillfälle som något att ta tag i dem. Så, för att kunna göra det bestämde jag mig för att spalta upp dem (utan inbördes ordning):
1. Handleder
Hur som bestämde jag mig under läsningen för att det är dags att konfrontera mina rädslor/fobier, det är inget som kommer att lösa sig av sig själv och nu är ett lika bra tillfälle som något att ta tag i dem. Så, för att kunna göra det bestämde jag mig för att spalta upp dem (utan inbördes ordning):
1. Handleder
2. Mörker (jag tror att det lurar tjuvar och banditer bakom varje vrå och kan aldrig ritkigt slappna av)
3. Att prata engelska
4. Extrema höjder utan direkt "skydd" (jag hatar balkonger som är högre upp än på tredje våningen, pariserhjul, höga broar osv)
Punkt nummer tre var lättast att ta tag i, så i natt anmälde jag mig till en kurs i engelsk konversation på Medborgarskolan. Det kanske inte hjälper fullt ut, men det är ett stort steg på vägen måste jag säga! (Allt det här skyller jag på min engelskalärare från fyran, hon var ondskan personifierad)
Handledsfobin har jag fått ganska bra bukt med, så den låter jag vara en stund. Kanske självdör den, kanske kan jag leva med den. Höjdrädslan kör jag lite egen KBT på och det går ganska bra, jag har bestämt mig för att det inte får begränsa mig. Jag promenerar över broar och tvingar ut mig på mormors balkong helt enkelt.
Mörkrädslan är knivigare, några förslag på hur jag löser det mottages därför tacksamt.
Tack och hej.
Punkt nummer tre var lättast att ta tag i, så i natt anmälde jag mig till en kurs i engelsk konversation på Medborgarskolan. Det kanske inte hjälper fullt ut, men det är ett stort steg på vägen måste jag säga! (Allt det här skyller jag på min engelskalärare från fyran, hon var ondskan personifierad)
Handledsfobin har jag fått ganska bra bukt med, så den låter jag vara en stund. Kanske självdör den, kanske kan jag leva med den. Höjdrädslan kör jag lite egen KBT på och det går ganska bra, jag har bestämt mig för att det inte får begränsa mig. Jag promenerar över broar och tvingar ut mig på mormors balkong helt enkelt.
Mörkrädslan är knivigare, några förslag på hur jag löser det mottages därför tacksamt.
Tack och hej.
Kommentarer
Trackback
