Tussilagos bravader

Som ni alla antagligen vet så påbörjar jag snart min tredje (eller fjärde, beroende på hur man ser det)
termin på lärarprogrammet.
Sammanlagt skall jag läsa elva (eller tolv om man räknar med spanskan som blir mitt tredje ämne) terminer.

Vissa dagar tycker jag att det är en oändligt lång utbildning,
medan jag andra dagar tycker att den är för kort.
Hur skall jag hinna lära mig allt jag vill och ska kunna?
Hur skall jag kunna omvandla all teori till praktik?

Hittills har jag haft turen att stöta på en bunt underbara människor,
som jag utan problem skulle kunna tänka mig att lämna ansvaret för mina barns skolutbildning till.
Men jag har även träffat på en handfull människor som jag inte alls vill skall komma i närheten av mina,
eller någon annans barn.
Det handlar om människor som tycker att "nej, X är för stökig så jag tänker inte lägga ner någon energi på henne/honom", som har främlingsfientliga åsikter, som är sexistiska, som är homofober, som är extremt konflikträdda, som inte lyssnar på andra människor, som försöker föra över sina tankar och ideologier på allt och alla de träffar eller som helt enkelt inte klarar av att handskas med människor.

Jag läser en bok som heter "Tusen gånger starkare" just nu. Och den är inte det mest välskrivna jag har läst,
men den väcker en hel del tankar. Tankar om hur elever blir behandlade olika utifrån sina kön. Att pojkar/killar automatiskt får mer tid, att flickor/tjejer som pratar lika mkt får utskällningar medan killarna klarar sig undan utan ens en tillsägning. Om hela system som faller sönder när tjejer börjar "ta plats". Om hur man låter sina söner göra (eller slippa göra) vissa saker, medan samma sak inte alls gäller för döttrarna.

När jag läser boken blir jag rädd. Först och främst blir jag rädd att jag skall falla in i mönstret som finns ute på skolorna. Mönstret där tjejer skall vara tysta och snälla och killarna gapiga och skrikiga.

Men någonstans har jag en stark övertygelse om att jag klarar av det. Men jag är ändå rädd. För under mina tre terminer har jag mött en handfull inkompetenta poch rent korkade lärarstudenter som inte kommer engagera sig i detta. Eller något annat. Och jag blir inte rädd enbart för mina framtida barns vägnar, utan för alla barn.

Nej, alla människor ska helt enkelt inte bli lärare.
Jag har hört att det finns några stugor mitt inne i skogen som behöver tas om hand.
Ge er i kasst med det istället.

Och samtidigt kan jag ju passa på att be om att få lite mer än 21 000 i ingångslön.
Efter 5,5 års studier.
Tack.

Jag fick iväg den där ansökan igår,

Vi sitter helt döda efter ett släktkalas.

I Högsbohöjd just nu:

Något som får mig att skrika upprört på väg till jobbet:

En bok som slutar FEL.

Något som får mig att skratta så jag gråter på Fröken Olssons:

Malin berättar om att hennes syster stod i kön på Ica Maxi. Framför henne stod en mamma med barnvagn och ett barn i fyraårsåldern som hade en sån där liten barnkundvagn. Han körde den fram och tillbaka in i hälsenorna på mannen som stod framför dem i kön. Mannen vänder sig om och ber pojken att sluta, men han fortsätter köra in vagnen i hans ben. Ytterligare en gång ber mannen pojken att sluta och förklarar att det gör ont. Pojken slutar inte. Till slut vänder sig mannen till mamman och ber henne säga till sin son eftersom han kör in vagnen i hans hälsenor och att det gör ont. Mamman svarar "Nej, det tänker jag inte, för jag tror på fri uppfostran!"

Det blir lagom spänd stämning i kön, då pojken fortsätter sin framfärd med vagnen. Fler och fler människor börjar bli irriterade men till slut har mamman betalat sin mat och börjar packa ner alla varorna.

Bakom henne i kön stod en kille som endast köpte en yoghurt. På sin väg ut från kassan öppnar han yoghurten och häller den över mamman. När hon upprört skriker "Vad fan gör du?!" till honom svarar han "Min mamma trodde också på fri uppfostran!" och går därifrån. SÅ JÄVLA KLOCKRENT.

...as long as there's wine in it.

Jag har bott här i snart två år.

När det är så varmt att vi överväger om vi klarar av att ta oss de 500 metrarna ner till havet,

Tågluffen blev inte som planerat, men hade sina ljusa stunder ändå.