Villa Joiosa

Det finns en stad som jag har besökt två gånger,
en stad som jag kopplar ihop med sommar, färger och god mat.
Med hav, lycka och långa promenader.
Vi tog tåget dit,
tåget som slingrade sig fram mellan bergen, över tunna broar
och genom spanska byar.
Och hela vägen kände jag att, här, här kan jag bo.
Ge mig ett litet hus just här,
med en get och en ko,
några vänner, en hel drös böcker och ett blått kök.

Andreas skulle alltid förstöra mina drömmar genom att säga att jag skulle bli rastlös,
att det skulle rycka i mina nerver och att jag skulle börja hata istället för att älska.
Jag tror inte det.
Jag vet att jag har en tendens att romantisera allt,
framför allt Spanien.
Men jag kan se mig där, gå runt på kullerstensgatorna,
handla grönsaker på den dagliga marknaden och lära byns barn sin egen grammatik.

Idag när jag satt och tog in min vanliga dos av spanska nyheter
fick jag mig ett raseriutbrott.
I staden med alla färgerna,
i staden där man varje år har en festival som heter kristna och muslimer,
har någon klottrat på många av de färgglada väggarna.

Inget konstigt med det kanske,
det är mycket klotter i Spanien.
Men budskapet fick mig att gnissla tänder.
Det hot och rasistiska påhopp riktade till muslimerna.

I min färgglada stad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0