Den tunna linjen mellan kärlek och hat...

Jag och Lena är så där tonårsabstinata som bara två forntida popare kan vara när vi träffas.
Vi sitter på caféer och pratar lite för högt om en idol som sitter bara några bord bort,
skrattar på bussen så att irritationen lyser i människors ögon,
tappar vantar mitt i vägen när vi ska flytta på oss för barnvagnar,
tittar lite för länge (och lite för uppenbart) på snygga klasskompisar,
blir alltid lite för fulla (på fel veckodag),
är lite för klumpiga,
fastnar i allt med lite för höga klackar,
byter ämne lite för mycket,
kan aldrig bestämma oss för någonting,
klagar över saker som vi har valt själva...

Vi är för jävliga helt enkelt och
jag hade antagligen hatat oss
om jag hade varit en människa i vår omgivning.
Men nu är jag inte det, så jag kan inte göra annat än att älska oss!


Kommentarer
Postat av: Lenis

men sen är vi ju ganska fantastiska också!

2009-03-10 @ 21:40:09
URL: http://volcanic.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0