Tussilagos bravader

Jag märker att mina vänner tittar annorlunda på mig,
pratar annorlunda med mig.
Min pappa ringer lite så där på impuls och undrar hur jag mår
och min mammas sambo klappar mig lite på ryggen.

Jag vet inte, men tack antar jag.
Och fan att allt syns så tydligt på mig.

Klarar vi det här tror ni? Klarar jag det här?

Det verkar så uppenbart där på trappan,
eller under björken eller i soffan.
När jag säger det låter det nästan, nästan logiskt.
Men sen? Nej.