Vinterfåglar

Efter en fika med en Lena som är minst lika upprörd över GU som jag är
hamnade vi plötsligt i en lägenhet i Tuve
med varsitt glas vin i handen.
Så det kan bli.
Förvirrade planer om att flytta till Stockholm
blandades med vi kanske kan jobba i ett år eller läsa på distans?
och pendla till Borås eller Trollhättan då?
Klick, klick
nej, de har inte ditt program där.

Tillslut gav vi upp våra tappra försök att skapa en framtidsplan
och förlorade oss i långa samtal om precis inget alls
och det hela slutade med att vi satt och skrek på filmen,
som om karaktärerna skulle ha något bra svar.

När klockan slog midnatt satt jag ytterligare en gång och skulle åka från en ändhållplats till en annan.
Två stombussar senare och ett omotiverat glädjehopp i stan
hade jag kommit fram till att jag har det bästa av två världar.
Jag har någon som älskar mig och som jag älskar över allt annat,
någon som alltid finns där och som lyssnar på mitt ändlösa babbel.
Men samtidigt slipper jag all redovisning som ett samboförhållande innebär.
Jag kan alltid gå hemifrån utan att behöva "redovisa"
och en fika på någon timma kan utan problem förvandlas till en hel kvällsdejt.
- Det bästa av två världar!

(Så, nu behöver ni inte förfäras över min öppna stil.
Jag tycker helt enkelt att det är skönt att bo själv
men det betyder varken att jag inte vill att vi någon gång ska bo ihop eller att jag inte älskar honom.
Vi firar två år idag och jag har inga planer på att sno någon annans pojkvän, okej?)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0