Så det så

I en salig röra av födelsedagsplanering
(smidigt jobbat att de två som betyder mest fyller tjugo under samma vecka)
chefssamtal och mathandlande inser jag att jag lever lite smått
och att spanskan känns otroligt motiverande, trots att kurslitteraturen inte lovar allt för mycket,
men jag har i alla fall en häftapparat som ser ut som en blå hund.
Det är ju det som räknas, det vet vi alla.

Tankarna om flykten härifrån har hamnat lite på skam
och jag tänker att det löser sig, det gör det alltid
nu lever mitt konto igen och om nätterna skriver jag vad som mest kan beskrivas som dravell
på papper som sedan försvinner i högen att grejer.

Jag har skurit mig på fingret och skriver påminnelser på händerna,
naglarna är som vanligt obefintliga och nagellacket har börjat att flagna,
Ronjas bur behövs saneras
och jag känner att det faktiskt är som det ska vara.

Jag är vid liv, hjulet snurrar och jag är jäkligt charmig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0