Tussilagos bravader

Nu, äntligen kommer den fortsättning som ni alla har väntat på! Jag inser också att det blir fler och fler bilder för varje månad, men jag kan helt enkelt inte bara välja en!

Maj

Vi åkte till Elche, klättrade på statyer, gömde oss bakom palmer och annat vettigt man gör i en liten by några mil från Alicante. Någon dag fick även jag och Sofia för oss att det var en bra idé att ta bussen till hennes far i Malaga. Detta innebar en tiotimmars bussresa med en och samma chaufför (som mot slutet titt som tätt var på väg av motorvägen) och vi fascinerades över broccoliträd och obekväma säten. Vi åt mat på restauranger där ingen förstod oss när vi pratade spanska... Utöver det passade vi på att bli bjudna på drinkar för 120 euro, åka till ett nöjesfält, spela crocket och ligga och slöa vid en av alla pooler inne i bostadsområdet. Efter en minisemester var det dags för bussresan hem igen, även den tio timmar.  Maj var också månaden då jag och Fia tyckte att det var en otroligt bra tanke att skriva små lappar med de spanska namnen på exakt varje liten sak i våran lägenhet. Sedan passade vi på att införa "Vem är jag?"-leken som ett obligatoriskt moment i varje förfest. Det var melodifestival, vi lärde känna Jenny och Erik, skolan tvingade varje klass att göra en egen sångtext till Spaniens underbara bidrag "Chiki chiki" och dagen då det var dags för uppvisning bjöds det på Sangria och annat gott. Jag flg hem en snabbis för att medverka vid mina älsklingars studenter och för att packa ner mitt rum i oändligt många kartonger på otroligt kort tid. Köpte en ny kamera gjorde jag tydligen med,

Juni

Andreas flyttade ner till oss, Sofia blev galet sjuk och vi drog runt henne mellan olika sjukhus. Salmonella var antagligen vad hon hade drabbats av och efter två veckor var hon på benen igen. Vi firade med världens (nåja) största middag. Strax därefter drog fotbolls-EM igång och aldrig har jag varit så engagerad i något så tråkigt! Men kul var det ändå. Hogueras drog i gång och det var en vecka av konstant firande och bakfullhet. Lärarna gjorde allt för att slippa ha lektioner och eleverna var inte sena på att haka på. Det var parad efter parad genom vår lilla stad och i varje kvarter fanns en enorm figur som i slutet av veckan sattes i brand. Midsommar firade vi på en filt nere på stranden, utan jordgubbar men med sill och annat gott. Jag och Sofia skickade flaskpost och vi sjöng svensk sommarmusik. I juni bestämde sig även lastbilschaufförerna i Spanien att det var en smart plan att gå ut i strejk vilket ledde till att det fanns varken mat eller vatten i våra mataffärer.

Juli

Michaela kom ner över min födelsedag och hon lyckades bränna sönder sig redan första dagen. Även pappa kom och hälsade på och han hade med sig den största födelsedagsöverraskningen i form av min lillasyster. Så otroligt kul! Födelsedagen firades så som den bör: champagnefrukost med tårta, skola, drink på avenyn, underbar middag och utgång. Fotbollen fortsatte att ta mycket plats och det organiserade kaoset trappades upp i takt med att Spanien tog sig längre och längre... På finalen placerade vi oss, med en miljon andra människor, på en bargata. Alla barer hade stora TV-apparater fastsatta utomhus och stämningen var på topp! Spanjorerna sprang runt och målade alla rödgula i ansiktet och jag tror att både pappa och Sandra var otroligt nöjda över att få ha upplevt en sådan stämning! Sofia fixade en överraskningsfest åt mig och det var många mysiga förfestkvällar på Eriks och Jennys takterrass. Utöver detta gick mycket tid till att underhålla diverse gäster. Andreas föräldrar tittade in och likaså Veronica och Stefan. Det guidades en del, vi var uppe på berget, åkte till Althea och Vilajoyosa, åts en massa god mat och shoppades nog en del kläder... Dessutom "lurade" Jenny och Erik i väg mig och Andreas på en kvällsutflykt med en yatch, lite mäktigt!

Augusti

Jag började inse att vi snart skulle åka hem och fick ganska rejäl ångest. Men vi gjorde det bästa av våra två sista veckor i paradiset... Maria Sangria (som hade åkt hem i juni) kom och hälsade på. Vi åkte till ett vattenland i Benidorm och förundrades över alla fula skyskrapor i samma stad. Jag passade på att skaffa mig ett intercambio (hittar inget bra svenskt ord, men det går ut på att man genom skolan får kontakt med en spansktalande som vill träna sin engelska. Så halva tiden pratar man spanska och halva engelska.) Jag och Laura kom riktigt bra överens och hon bjöd tom in mig och Andreas till hennes kompis strandparty. Så vi åkte i väg till en närliggande stad och festade en hel kväll på hemmagjord Sangria och Mojito på en mysig strand. En dag tog jag och Andreas tåget till Valencia (jag var ju tvingen att visa min hjärtestad för min älskling) och besökte vetenskapsstaden, såg en delfinshow och gick runt i stan. I augusti var jag även ute och åt med min dåvarande klass (varje vecka kom det till nya elever och gamla elever åkte hem) och sedan drog vi med våran lärare ut i El Barrio. Sista dagarna i Alicante var mest kantade av tårar och separationsångest, men på något vis hamnade jag på planet hem och bara några dagar senare började jag att jobba på Statoil igen. Någon dag kidnappade jag min äldsta systerson och åkte i väg till Lerums vattenpalats. (Undra egentligen vem som hade roligas?)