Tussilagos bravader

2008 var ett otroligt händelserikt år med både toppar och dalar.
Jag ska i en serie om tre (bara för att gå emot normen lite) försöka sammanfatta det som betydde mest för mig.
Enjoy, eller nåt!

Januari
Året började med sjukhusbesök och en stor dos förnekelse. In i det sista trodde vi alla att det skulle lösa sig. Men i takt med att morfar försvann längre och längre bort från oss brast det totalt för mig. Det var skrik, gråt och ångest i alla dess former. På något vis lyckades jag fira min och älsklings årsdag, planera begravningen och rensa ut bland morfars grejer i alla dimma. Det var väl ungefär runt denna tid som jag lyckades övertala Sofia att det visst var en bra idé att åka med mig till Spanien. Att åka själv var inget som lockade längre i det stadiet som jag befann mig i. Mitt i allt kaos begav jag mig till Varberg för att hälsa på Fanny och fikade en hel del med min pappalediga pappa och Niklas. Det är konstigt hur effektiv och rationell man blir under kaos.


 
Februari
När begravningen var avklarad kändes det lite, lite bättre. Ångesten och saknaden var kvar men jag började återfå tron på världen igen. Jag och Sofia "simmade" som aldrig förr. (Mest kanske vi låg i den varma poolen och planerade Alicante, men vem är jag att avslöja en sån hemlighet?) Vi pendlade mellan "vi har ingenstans att bo, vi kommer att behöva leva på gatan", "vi kommer att bli mobbade, men då har vi i alla fall varandra", "tänk om vi inte trivs på skolan?" och extrem separationsångest. tittar vi i backspegeln var allt självklart obefogat. Jag engagerade mig lite halvt i mina spanskstudier på GU, men lyckades faktiskt klara av tre tentor på en månad. Sedan drog lena med mig ut på en riktigt konstig krogrunda då vi slutade på Golden Days, haha. 

 
Mars
Första delen av månaden kantades av telefonsamtal, planeringsmöte, listskrivande och annat Spanien-relaterat. Jag ringde försäkringsbolaget, skickade mail till skolan, skrev packlistor, rev sönder tidigare nämnda listor och skrev nya. Förvirringen var total och mitt i allting skulle jag lyckas träffa ALLA en sista gång innan avfärden, minnas lite skolspanska och övertyga Sofia att det inte alls är idiotiskt att flytta till ett land vars språk man kan tre ord av. (Sacacorcho, cerveza och hola) Sedan bjöd vår söta chef med oss ut på en avskedsmiddag på Cabaret Lorensberg, urhäftigt! 

Andra halvan av mars innebar nya bekantskaper, en otroligt mysig vår som mest var sommar, fester och spanska verb. Det var en otroligt mysig tid då vi ofta satt på vår balkong och åt oliver, ost och bröd. Vi lärde känna Jonathan eftersom han inte hittade hem och det innebar en massa filmkvällar. Maria blev en annan ny bekantskap och snabbt blev hennes smeknamn Maria Sangria, undra varför? Vi lärde oss hur man hittar på Carpe Diem och vilka lärare som gick att fjäska för. Vi firade påsk på svenskt vis och tyskarna älskade det!! Under påsk fick vi även erfara spanjorernas sätt att fira högtider. Det var parader, raketer och vin i massor.

 
April
April var som en förlängning av mars. Träden i Alicante tappade sina löv, vi nattbadade och upptäckte Rockbaren Coyote Ugly i hamnen. Utelivet fick en helt ny innebörd (hmr..) och vi utnämnde äpplelikören till vår favoritdricka alla kategorier. En dag tog vi tåget till den lilla vita staden Altea och klättrade i bergen där. Jag hittade en kyrka där tom jag kan tänka mig att gifta mig, dock blir jag nog inte godkänd pga. vissa trosavvikelser... April var också månaden då jag och Sofia flyttade (efter många om och men). Arne och Jonathan fick den stora äran att bära en gasolflaska, medan jag och Sofia tog hand om väskorna. Varje torsdag och lördag gick vi till grönsaksmarknaden, som inte hade hunnit flytta än. Dessutom kom Andreas och Sandra ner och hälsade på första gången, så det blev en hel del promenerande och shoppande (för det gjorde vi inte annars). Varje dag efter skolan möttes gänget upp på stranden där det för vissa spelades fotboll, för andra pluggades och för undertecknad mest slöade... April var även månade då Jonathan försvann. Han kom inte hem efter en utekväll och jag fick den tacksamma uppgiften att ringa hans föräldrar... Efter en dag hittade vi honom i ett fängelse, där han fick stanna i sammanlagt tre daga. Drama!