Tussilagos bravader

Någonstans mellan all flyttpackning, mathandling
och val av tapeter lyckas jag faktiskt nästan upprätthålla mitt sociala liv.
Det blir en hel del expressdejter med vänner,
men det är bättre än inget!

I går handlade jag en massa torr- och frysvaror på Willys.
Självklart lyckades jag snurra till det som vanligt.
Jag trodde att mamma skulle ha tid att hämta mig,
vilket jag fick reda på att hon inte hade när jag hade kommit halvvägs.
Det kändes segt att lämna tillbaka allting och göra om hela grejen en annan dag
så jag fortsatte med tanken att "det kan ju inte bli så mycket, det klarar jag att bära själv".
Om jag hade fel?
Brutalt.

Det slutade med att vagnen
(som jag först inte ens kunde hämta ut eftersom jag inte hade någon femkrona,
vilket jag snabbt löste genom att köpa en reflex på apoteket)
mer liknade en dålig kopia av Mount Everest än något annat.
Kassörskan frågade diskret om jag skulle flytta
och i takt med att jag fyllde sex stycken papperspåsar till bristningsgränsen började jag tvivla...
Men hoppet hade inte övergett mig än.
Hut tungt kunde det vara?

Jag lyckades knuffa upp vagnen
(varför är det en backe precis utanför en stor mataffär?)
till vagnhuset och började lasta av.
Fortfarande optimistisk.

Men när jag skulle börja bära brast det.
Jag lyckades, på tjugo minuter,
ta mig två meter.
(Visst kan ni se mig framför er? Arg, hungrig och med tre mastodontkassar i varje hand.)

Jag fick bosätta mig utanför Willys i närmare 50 min innan jag kunde bli upphämtad.
Som tur var tittade Lena förbi en stund.

I går var jag dessutom barnvakt åt två sjuka barn
(kolla film, baka, duscha, gå promenad, leka i en massa löv)
och i dag skall jag packa ner alla grejer jag har hos mamma,
hämta grejer som jag har hos mormor och hämta ut min Com Hem-låda.
Lycka till att hinna träna.