I dessa tider ger jag upp

I dessa tider när alla människor blir arbetslösa,
och arbetsförmedlingens hemsida är lika seg som kolasås,
känner jag att det är dags att följa trenden.
Ett litet konto på en alldeles för långsam sida,
som något slags naivt hopp om att saker och ting faktisk löser sig till slut.
Jag undrar lite löst hur många som gjorde som jag,
just exakt i denna sekund?

Jag filar på mitt CV och bestämmer mig helt sonika för att överge matte D.
Jag är ledsen att göra er, och mig själv, besvikna,
men det finns ingen energi, ingen ork.
Det är en bravad att lägga mig i rimlig tid, ta mig upp och ta mig till jobbet alternativt till träningen.
Allt följer samma mönster, men jag verkar klara det.
Dock finns det ingen energi över till en massa konstiga satser
och jag orkar inte känna stress inför ytterligare ett nationelt prov.
Jag orkar inte förklara för läraren varför jag inte är på de frivilliga lektionerna
och jag orkar inte sätta mig vid matbordet och inse att det är ytterligare en dag utan arbetsro.
En dag då andra människor spelar hög musik och kollar på tv.
Jag orkar inte bli irriterad längre.
Jag ger helt sonika upp.
Det är inte likt mig, jag vet, men ibland måste man bryta vissa mönster.

Som det ser ut nu behöver jag inte ens den kursen längre
och skulle det ändra sig får vi väl hoppas at jag har mer ork då.

Jag vet inte hur jag skall kunna se mig själv i vitögat.
Jag som alltid presterar mer än vad som behövs,
ger plösligt upp.
Vad hände?

Och det konstiga är att jag inte ens har ångest över det.
Än.

Kommentarer
Postat av: andrea

jag kan bara tänka att det är bra, hur du känner dej själv och inser att det inte funkar, istället för att inse det för sent.

hejja!

2008-10-13 @ 07:58:46
URL: http://bubbelspray.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0