Världens sämsta flickvän, det är jag?

Enligt expektutlåtanden så måste Andreas ha det otroligt jobbigt i vårt förhållande
och konstant gå och tänka på att göra slut med mig.

För visst måste det vara så att han har problem med att jag
har killkompisar, och ännu värre, faktiskt pratar med dem.
Det är uppenbart att han hatar att jag umgås med dem
och att han skulle hålla inne med det i två år.

Dessutom kan det ju inte finnas någor värre
än att jag diskuterar förhållandet med mina närmsta vänner.
Att Michaela har känt mig sen jag var tre
och känner mig utan och innan är också en anledning för honom att må dåligt.

Sedan har vi ju faktumet att jag (vi, men det tar man inte hänsyn till) är emot otrohet som gör att han har det väldigt svårt.
Fast om man har i åtanke att den åsikten kommer försvinna i takt med att jag blir äldre och mognar till mig,
så kanske han kan leva med att bara vara med en tjej ett litet tag till?

Om vi sedan lägger på tanken att han absolut inte kan vara tillsammans med mig för att jag älskar att resa,
hur skulle han kunna handskas med det?

Utöver detta så är jag ju jättearg på Michaela och Andreas för att de umgås utan mig,
det är det västa som har hänt i mitt liv men jag vågar bara inte säga det.

Ja, då förstår ni ju att detta är dödsdömt.

ELLER så kan människor skaffa sig ett liv och helt enkelt acceptera att vi har det underbart som vi har det.
Ni behöver inte gå in och laga något som inte är trasigt och jag uppskattar inte era kommentarer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0