San Miguel

Nu är jag dessutom nyäten och inser att jag antagligen kommer att hålla igång ett bra tag till.
Siesta fungerar inte riktigt i Sverige
och speciellt inte tar en längre siesta en den magiska en timman.

Fråga vilken spanjor som helst så skall ni se.
En timma, absolut inte mer men gärna mindre.
Med den galna värmen som är i det landet är det obligatoriskt.
Man sover inte, man dör för en kort stund för att sedan kunna leva några timmar till.
Det var egentligen helt sjukt hur mycket vi sov där borta.

(Vi följde så klart aldrig entimmasregeln, det gick inte riktigt med vårt liv,
då hade vi fått sovit i snitt fyra timmar per natt.
Nu vill jag inte säga att vi söp som galningar varje dag utan det var mer så att det alltid var något på gång.
Så man fick sova när man kunde. På stranden, i soffan, på rasterna, på berget..)

Hur som helst. Siesta i Sverige, under vinterhalvåret är inget att rekommendera.
Dessutom blir det sällan så varmt här så det behövs på sommaren heller.
Så nu kommer jag antagligen att sitta vaken ett bra tag.
Men det är okej med mig.

Jag inser titt som tätt hur skönt det är att bo själv.
När jag gick ut i köket nyss var ett sånt tillfälle.
Det ser ut som om kriget har brutit ut.
Det är ett diskberg som har gått förbi våran gamla bambabacke vid Bräcke i höjd,
det är skal i diskhon och det står mat och svalnar på spisen.
Men det gör inget.
Det är mitt kök och det är bara jag som får lida.
Vilket jag absolut inte gör. Lider alltså.
Jag funderar faktiskt tom på att skjuta upp städningen till imorgon bara för sakens skull.

På tal om köket och Spanien.
På min ugn hänger en grön handduk med skriften San Miguel.
Den snodde jag en kväll i Calahonda när vi hälsade på hos Sofias pappa.
En kväll då gratisdrinkarna blivit lite för många och vi hade vansinnigt kul åt bartenderns namn.
Vi trodde först att han hette Gordo som betyder tjock på spanska.
Ni förstår ju själva vad stackaren blev kallad resten av vår lillsemester där.
Vad han hette?
Gordon och var från Skottland.

Hur som helst stötte han och Sofia lite på varandra och hon fick en handduk med samma skrift,
bara att det stod SIN ALCOHOL på den. (Sin = utan)
Efter detta norpade jag snabbt till mig en jag med.
Sedan satt vi där tills baren stängde,
skrattade åt emos från Norge och drog med oss Gordo vidare ut för att dansa.
Hur som helst så slutade det hela med att jag ramlade hem till Sofias pappa själv vid 6-tiden.
När jag kom in genom dörren hörde jag hur hennes pappa var uppe och rumsterade i sitt sovrum.
Och han verkade vara på väg rakt mot mig.
Jag kunde ju absolut inte komma hem till honom, utan Sofia, så sent!

Vad jag gjorde?
Jag sprang och stängde vår sovrumsdörr (= vi ligger där inne och sover)
men jag tänkte inte tanken på att gömma mig där inne jag också.
Nej då. Istället får jag syn på en gardin som jag snabbt och enkelt hoppar in bakom.
Så där står jag, med mina gröna handduk i ena handen och mobilen i den andra.
Gravallvarlig.

Nu bryter jag ihop så fort jag tänker på det.
Mina fötter lär ha stuckit fram under gardinen
och dessutom skulle det vara intressant att förklara för pappan varför jag,
mitt i natten, stod bakom hans gardin.

Min gröna handduk alltså.


Kommentarer
Postat av: Maria Sangria

hahha jaag döööööör! bakom gardinen alltså! haha man får dom bästa idéerna när man är full :D

2008-11-04 @ 22:38:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0