Mina drömmars jag
Det var avslutning, många tårar rullade längst våra kinder.
Jag och en vän hade släpat mat till trettio personer genom halva stan.
Dödssluta kastade vi oss på filtarna i slottsskogen.
De flesta utav oss hade med oss anteckningsböcker som klasskamraterna skulle få skriva små hälsningar i.
Jag går ofta tillbaka, med en tjock klump i halsen, och läser raderna i vad som sknulle bli min dagbok..
Det handlar om Gotlandsresor då vi alla fick skavsår efter för mycket cyklande,
det står om rosa kavajer, första (skogs)fyllorna och om lektioner som aldrig mera skulle bli av.
Någon hade skrivit:
Tc, alltid med vind i håret och ett leende på läpparna.
Jag blir alltid lika rörd när jag läser det. Och inte minst stolt.
Jag hoppas att det är så folk ser mig.
Alltid något på gång och lätt att skratta,
är inte det fint?
Jag och en vän hade släpat mat till trettio personer genom halva stan.
Dödssluta kastade vi oss på filtarna i slottsskogen.
De flesta utav oss hade med oss anteckningsböcker som klasskamraterna skulle få skriva små hälsningar i.
Jag går ofta tillbaka, med en tjock klump i halsen, och läser raderna i vad som sknulle bli min dagbok..
Det handlar om Gotlandsresor då vi alla fick skavsår efter för mycket cyklande,
det står om rosa kavajer, första (skogs)fyllorna och om lektioner som aldrig mera skulle bli av.
Någon hade skrivit:
Tc, alltid med vind i håret och ett leende på läpparna.
Jag blir alltid lika rörd när jag läser det. Och inte minst stolt.
Jag hoppas att det är så folk ser mig.
Alltid något på gång och lätt att skratta,
är inte det fint?
Kommentarer
Postat av: Micke
I dystra tider plockade jag gärna fram min bok från samma tillfälle. Nu vet jag inte vart den är. Det grämer mig, för det är hysteriskt fint.
Trackback
