Tussilagos bravader

På något sätt ser min lägenhet ut som en krigszon igen.
På något sätt kom ångesten som hälsade på för två veckor sen tillbaka,
men med någon konstig tredubbel styrka.
På något sätt kan jag inte förstå att det är jul.
På något sätt är jag rädd med en glimt av ironi.
På något sätt klarar jag inte av ensamheten och alla dess ljud,
trots att jag helst av allt vill vara ensam.

Det är lite för mycket på gång nu.

Men jag tänker inte sitta och titta på,
jag tänker ta ett djupt andetag och fokusera på helt andra saker.
Kalla det förträngning om ni vill,
men vad kan man egentligen göra?

Så, nu har jag skakat klart.
Nu skall jag släppa täcket och Smulan,
betala hyran, dricka en kopp te och titta på solen utanför.