Rosa
Det var min första cykel utan stödhjul och den gjorde allt för att jag inte skulle kunna bemästra den.
När jag försökte svänga åt ramlade den,
när jag stod
stilla ramlade den,
när jag försökte trampa ramlade den.
Det gick helt enkelt inte.
Tillslut tappade jag tålamodet och slängde av mig hjälmen
samtidigt som jag riktade några väl valda sparkar mot cykeln.
I samma sekund öppnade min pappa dörren.
Min rosa cykels ovilja till att ta med mig på en cykeltur
gav mig en veckas utegångsförbud.
Min mamma och pappa var mycket för rosa.
Samma år tapetserade min pappa om mitt rum.
Det var vita tapeter med rosafärgade sälar,
lila elefanter och orangea clowner.
På detta hade det införskaffats matchande kuddar.
En vecka efter att tapetseringen ägde rum hade jag och min far en liten dispyt.
Jag hade vägrat att äta upp morötterna med argumentet att kaninen behövde dem bättre.
Om dispyten bara hade slutat där hade alla varit lyckliga.
Och min tapet orörd.
Dock var det inte så.
Utan jag tjatade emot och blev tillslut beordrad att gå in på mitt rum.
Morötterna var fortfarande orörda.
I alla ilska tyckte jag att tapeterna, och kuddarna behövdes piffas upp.
Jag greppade tag i en penna och ritade diverse fina bilder på dem.
På den nya tapeten.
Detta ledde till ett vredesutbrott från min faders sida.
När jag förkunnade att det var våran hund Ruff som hade målat
fick jag min andra omgång utegångsförbud.
Jag stirrade argt på den rosaaktiga tapeten och
utförde min första hungerstrejk, på två timmar, i dess närvaro.
Min mamma och pappa var mycket för rosa.
I samband med omtapetseringen av mitt rum var det även dags att måla om huset.
Pappa hade lämnat lite målarburkar på altanen.
Jag och min trofasta vän Emelie bestämde oss för att hjälpa till.
Vi målade tappert valda delar av altangolvet i den svarta färgen som var avsedd för husknutarna.
Även denna gång undrade nog min pappa vad han skulle göra av mig.
Däremot slapp jag undan utegångsförbud,
men jag fick inte tillgång till mitt rosa dockskåp under några dagar.
Min mamma och pappa var mycket för rosa.
Fyra år senare packades hela mitt liv ner i små lådor.
Jag hade fått en fågel som plåster på såren.
Konstigt nog var den inte rosa.
Det funkar inte längre fick jag berättat för mig.
Jag funkar inte längre var allt jag kunde tänka.
Min mamma och pappa var mycket för rosa.
