Tussilagos bravader

I går satt jag på ettan mot Tynnered.
Vi hade tagit oss förbi Sahlgrenska och det var bara de tråkiga bitarna kvar av resan.
Två stationer innan Frölunda Torg kommer jag på mig att tänka
"Fem-sex minuter kvar, om inget oförutsett händer."
Det var som om jag kände på mig vad som komma skulle.

Dörrarna öppnas och sex stycken fjortonåriga tjugofemåringar kommer på vagnen.
Ni känner igen typen:
Snedtoffs, mjukisbyxor nerstoppade i stövlar med stilettklack,
rosa luvtröjor, gäll röst som de älskar att höra och en total övertygelse om att de fortfarande är fjorton år.
Med sig hade de en kundvagn och
Japp, en kundvagn.
Och inte vilken kundvagn som helst, utan en kundvagn som var fullproppad av Lidlpåsar.
Och där hade sagan kunnat ta slut, om inte spårvagnschauffören hade bestämt sig för att leka Gestapo.

Dialog mellan högtalarsystemet och öronskavsåren:
"Det är absolut förbjudet att föra med sig kundvagnar på spårvagnen...
(LÅNG konstpaus) Men om ni bara ska en bit så är det okej"
"Men kom igen då! Det är bara en hållplats"
"JAG SA JU ATT DET VAR OKEJ OM DET ÄR EN KORT BIT! NI BEHÖVER INTE KOM-IGENA MIG!"
"Vi ska egentligen tre hållplatser, men det är okej va?"
Tystnad

Spårvagnen rullar i väg och om man inte hade vetat bättre
hade man kunnat tro att skådespelet var över.
Men icke.

Vid nästa hållplats tvärstannar vagnen och ytterligare en gång sprakar högtalarna till.
"Vi har åkt en hållplats nu!"
"Men vi ska till Briljant, vi har inte snott vagnen jag lovar! Snälla chauffören, jag jobbar på Lidl, vi har fått låna vagnen av min chef."
"Det handlar inte om det, det är MIN spårvagn och på Frölunda Torsk skall ni AV."

Hela gänget tränger sig fram till chauffören och fraser som
"men vi är fem stycken som håller i den"
och "vad gör en hållplats hit eller dit?"
når oss vanliga dödliga.
Tillslut får de stanna kvar och hela vagnen drar en lättnadens suck.
För tidigt.

Nästa hållplats är Frölunda Torg, tanternas okrönta näste.
Jag kunde snabbt räkna till fyra tanter med ullmössa och dramater

som hade rest sig upp på rangliga knän för att ta sig av.

Och de hade rest sig i god tid. Ni vet, god tid.

Vi pratar inte 10-20 meter innan hållplatsen. Vi pratar om 3 hållplatser innan hållplatsen.

De hade knuffat sig fram och lagom tills vagnen rullar in på torget

så ser man hur de glömda skolvinsterna i löpning har putsats av.

Nu jäklar, de ska av vagnen och de ska av den nu.

Ve den eller det som är i vägen. En kundvagn till exempel.

 Alla vet om denna oskrivna regel. Man aktar sig helt enkelt för tanterna med pälsmössa.

Chauffören kan inte ha missat dem. Inte en chans. De försökte bända upp dörren 20 meter innan stationen. Det var uppenbart att de skulle av. Men icke.

Högtalarna igen:
"Jahajaa. Om ingen ska av på Frölunda Torg så tänker jag sakta rulla förbi."

Total panik.
Jag reser mig upp och drar i snöret. Inte ens ett snett leende fick jag.