Tussilagos bravader

Jag har vänt uppochner på mitt liv,
bara för att upptäcka att allt är det samma som innan.
Det är samma människor,
fast nya ansikten med nya tankar.
Tankar som är skrämmande lika de gamla tankarna.

Bara för att man slutar att umgås med människor
betyder det inte att de kan vara en stor del av ens liv.

Jag vet inte riktigt var jag är,
men jag känner att jag vet vart jag är på väg.
Det känns som ett steg på vägen
och frågan är bara vilka som är beredda att ta steget?

So, let's go?