Tussilagos bravader

Jag får rastlösa ryck.
Trots mina ömma nacke så finns inte tanken att jag skall sitta still i mitt huvud.
Om jag inte gör någonting alls under för lång tid så får jag seriösa ångestattacker.
Nu är ett sånt tillfälle.

Jag har inte ens varit ensam i två timmar,
men är rastlös som om jag hade avrit övergiven i flera år.
Jag tror att det är för att jag vet att jag skall jobba hela kvällen
och att jag inte kommer få gjort något vettigt alls.
Andreas och hans föräldrar åkte härifrån för att handla julklappar och sånt,
så jag är ensam hemma hos dem.

Det hade varit lite lättare om jag hade varit hemma,
där finns lite böcker och sånt man kan roa sig med.
Men eftersom jag börjar jobba klockan tre kändes det fullkomligt meningslöst
att åka härifrån bara för att kunna vara hemma någon timma.
Nu börjar jag ångra att jag kände så.

Jag har försökt få tiden att gå.
Läst GP, läst två kapitel i franskan, ströläst lite bloggar.
Trots detta kan jag inte vifta bort känslan av att jag inte gör någonting med min dag.
Mitt liv.