Tussilagos bravader

Det kändes konstigt att gå i Schillerskas korridorer igår,
var enda dörr, elev och betongvägg skrek till mig att jag inte borde vara där.
Det är avslutat nu.
Jag längtar inte tillbaka, det gör jag faktiskt inte.
Men fortfarande infann sig en något underlig känsla i mig.
Det var nästan lite läskigt. Som att börja ettan igen.
Bortsett från att jag idag (!!?) skall ha min första föreläsning på universitetet.
Allt var bara fel, biblioteket var ommöblerat, någon hade tagit livet av sig och fel lås hängde på mitt skåp.
Hur kan de?

Idag skall jag som sagt ha min första universitetslektion.
Franska. Det är visserligen bara introduktion, men fortfarande läskigt.
Det kommer vara jag, ett gäng sextiofemåriga tanter som läser franska för att det är ett så sofistikerat och beundransvärt språk och sen kommer det vara ett gäng kulturnissar.
Ni vet med manchesterbyxor, konstiga dikussioner och baskrar. Som läser franska för att det är ett så kultruelt och spännande språk.
Och jag. Som läser franska på grund av en tillfällig svacka i ettan.
Hjälp.

Fördomar? Jag? Pyttsan.

Dagens lärdom: Cykla inte till Vågmästareplatsen i tröjan du tänkte ha på introduktionsmötet, den blir svettig.