Framsteg

Det räckte inte med att två gånger säga att jag behövde plugga, de flyttade ändå inte på sig. Men när de gick ut i köket för att värma pasta gick jag helt enkelt och stängde dörren. Deras dator, tågbiljetter, täcken och gud vet vad var kvar i mitt storarum, men äntligen TYSTNAD. De fattade till slut piken, smög försiktigt in och hämtade sina grejer och höll sig sen i rätt rum. Även små segrar räknas, right?

Har idag upptäckt det underbara med lergryta (ja, åttiotalet ringde), spelat Galenpanna och ätit kladdkaka, men nu är det dags att plugga igen. Jag och Svenska språket under sjuhundra år skall ha en mysig kväll tänkte jag. Grr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0