Tussilagos bravader

Jag har ganska många tidiga minnen, men ett ritkigt fint minne som jag har är från min mormor och morfars land i Söne, utanför Lidköping. Jag spenderade en stor del av mina sommarlov där. Oftast utan mamma och pappa. Ibland var Sandra med, men hon var aldrig där lika länge som jag var, hon var ju fortfarande rätt liten.

Hur som, vi bodde i en husvagn ute i skogen på min mormors kusiner Bengt, Benny och Brittas mark. Bengt och Benny hade ett helt stall fullt med travhästar och ett enormt jordgubbsland, så ni kan ju tänka att jag var i himlen.

Jag har många fina minnen från de här somrarna. Blåbärsjakt i skogen, promenader i hästhagarna, långa svettiga timmar i potatislandet, en massa nattvakanden för att hålla koll på fölande hästar... Men det jag tänker på nu är när höet skulle tas in. 

De hade alltså stora åkrar och när havren var skördad och höet hade torkat åkte man med en stor traktor men någon slags maskin efter som samlade ihop allt hö, gjorde det till balar och spottade sen ut dem i höskrindan som drogs efter traktorn. Där var det min, morfars och Bennys uppgift att ordna balarna i fina högar. Det luktade sommar, stacks överallt och var otroligt stressigt. Men mitt i allt det hade Benny tid att skämta med mig. Jag hade tagit en paus och gjort mig en "höfåtölj" när Benny pötsligt lägger några höbalar över mig så jag är instängd bland allt underbart hö. Jag skrattade hysteriskt mycket och Benny hade självklart koll på situationen. Men min morfar, som var av den ängsliga sorten, skällde ut stackars Benny efter noter.