Tussilagos bravader

Martin Rasmusson. Vi var vänner med det där lilla extra pirret i magen och vi visste nog båda två att det skulle ske i sinom tid. Jag är rätt säker på att vi gick i sjuan (å herre gud, ALLA hade verkligen kysst någon innan jag gjorde det. Jag var så hopplöst efter) och det hände i mitt aprikosa flickrum, i min säng, på mitt fula blommiga överkast.

Det var han, jag, Cissi, Daniel och Nina som var där och skulle "kolla på film". (Snälla, dra den om räven med) Cissi och Daniel var hopplöst förälskade i varandra och nu i efterhand tycker jag ganska synd om Nina. Det var nog bara hon som såg filmen Ten things I hate about you (min favoritfilm back then, pinsamt)...

Jag och Martin låg i min säng och ja, det dröjde nog inte länge innan våra tungor var inne i varandras munnar. Jag minns det som ganska omständigt (alltså, ligga på sidan och kyssar är ju inte det lättaste!), spännande och förvånande. Var det allt liksom?

Nåja. Vi småhånglade i några timmar, höll varandra i handen när jag sedan följde dem hem, fick utstå folks girningar i skolan dagen efter och gjorde aldrig mer om det. Vi var nog kära i varandra ett bra tag till, men det blev liksom aldrig av. Han var ju trots allt en av mina bästa vänner och vi hade annat att göra än att kyssas. Konstigt nog blev det aldrig pinsamt mellan oss. Det var väl något som behövde komma ut för att vi skulle kunna fortsätta som vanligt.

Sen växte vi ifrån varandra, men jag har koll på honom via Facebook. Så klart.