Fröken svår
Avskavt nagellack och armar som trasslar in sig i varandra, i allt.
Samma siffror dyker upp igen och igen.
Tre år och två månader senare.
Avskavt nagellack och jag kan nog inte göra så mycket annat än att se på och gilla läget.
En söm som lämnar märken,
hud som knappt tål beröring men skriker efter den ändå.
Ord som viskas fram,
är det på riktigt?
Jag vill helst inte prata alls, är rädd för att förstöra.
Men säger jag ändå något så blir det inlindat i liknelser och metaforer.
Mat som lagas med kärlek och broar som bygger sig själva.
Samma siffror dyker upp igen och igen.
Intalar mig att det är något bra,
att det är mitt turnummer.
Att historian vill skriva om sig själv, upprepa något bra.
Att historian vill skriva om sig själv, upprepa något bra.
Skriva den rätt.
Tre år och två månader senare.
Jag börjar ytterligare en gång tro på ödet,
eller kan det vara någon som leker med mig?
Avskavt nagellack och jag kan nog inte göra så mycket annat än att se på och gilla läget.
Kommentarer
Trackback
