Måndagsprioriteringar
Håller på att göra ett storkok sparrissoppa,
tänker att lite vitt vin skulle smaka gott i
men inser att vinet kanske är gammalt.
Häller upp ett fullt glas och provsmakar,
fungerar alldeles utmärkt.
Håller i några centiliter i soppan,
tittar nöjt på det fulla glaset bredvid spisen.
.
Ibland är det som om jag vaknar upp,
En föreläsare som berättar saker som jag inte redan visste
När jag var liten skulle jag ha barn när jag var nitton,
När jag satt och lyssnade på vad mannen hade att berätta,
Världen är hemsk
stannar till och inser,
inser att jag är rädd,
att det inte känns okej.
En föreläsare som berättar saker som jag inte redan visste
och en hörsal full med tonårstjejer
som lyssnar med skräckblandad förtjusning.
Jag vet inte vad som skrämmer dem mest,
det som mannen framför dem talar om,
eller faktumet att han skall prata med deras föräldrar i eftermiddag.
När jag var liten skulle jag ha barn när jag var nitton,
då var man vuxen.
Efter många och långa diskussioner ändrades det till tjugotre,
med åtta månaders skilnad mellan oss och våra magar,
max.
När jag satt och lyssnade på vad mannen hade att berätta,
om män som är femtio, pedofiler och som jobbar som ungdomspräster,
om lagar som inte räcker till,
om statistik jag egentligen inte vill se,
om porrbranchen som äger hemsidorna jag var medlem i när jag var yngre
så slår det mig att
det krävs ett enormt mod att bli förälder.
Och att jag som lärare har ett enormt ansvar framför mig.
Världen är hemsk
och jag vet inte om jag vågar.
Fröken svår
Avskavt nagellack och armar som trasslar in sig i varandra, i allt.
Samma siffror dyker upp igen och igen.
Tre år och två månader senare.
Avskavt nagellack och jag kan nog inte göra så mycket annat än att se på och gilla läget.
En söm som lämnar märken,
hud som knappt tål beröring men skriker efter den ändå.
Ord som viskas fram,
är det på riktigt?
Jag vill helst inte prata alls, är rädd för att förstöra.
Men säger jag ändå något så blir det inlindat i liknelser och metaforer.
Mat som lagas med kärlek och broar som bygger sig själva.
Samma siffror dyker upp igen och igen.
Intalar mig att det är något bra,
att det är mitt turnummer.
Att historian vill skriva om sig själv, upprepa något bra.
Att historian vill skriva om sig själv, upprepa något bra.
Skriva den rätt.
Tre år och två månader senare.
Jag börjar ytterligare en gång tro på ödet,
eller kan det vara någon som leker med mig?
Avskavt nagellack och jag kan nog inte göra så mycket annat än att se på och gilla läget.
Gott och blandat
Jag kan, jag med.
Bra plan!
Igår bestämde jag och Alicia oss för en preliminär tågluffrutt:
Krakow 8-11 juni
Budapest 12-15 juni
Cluj-Napoca 16-18 juni
Belgrad 19-22 juni
Skopje 23-25 juni
Nis 26-28 juni
Sarajevo 28 juni-1 juli
Zagreb 1-4 juli
Zadar 4-7 juli
